Julia Hansson, 28 år, massageterapeut, Malmö:
– Jag är inte med i facket, det känns inte aktuellt eftersom jag är egen företagare. Facket behövs, men de ska inte vara så fega. De tar i så försiktigt som exempelvis nu i sjuksköterskestrejken. De skulle ha vågat ta i och hålla ut längre. Här på ESF kommer jag främst att lyssna på seminarier om vatten. Det är det som jag är mest intresserad av. Hur har vatten kommit att bli en handelsvara istället för en mänsklig rättighet?

Hanna Carr, 26 år, projektledare på Internationellt kulturutbyte, Stockholm:
– Jag är med i Unionen. Självklart ska man vara med i facket. Facket behövs, särskilt nu när folk inte förstår att de behövs. Fast när jag arbetade extra i butik var jag inte med. Det kändes krångligt, dyrt och skulle inte ge så mycket. Facket behöver förändras. Jag tycker att projektet ”förändra facket” (TCO:s satsning Facket Förändras) är jättebra. Det känns som att det finns en vilja till att förändras. Sedan är det internationella perspektivet jätteviktigt. Att Byggnads tillsammans med Afrikagrupperna håller ett seminarium här på ESF är sådant som ökar mitt förtroende för facket. På sikt vill jag även engagera mig i facket men just nu är jag så fokuserad på mitt jobb att visa unga vad de kan göra för att förändra världen på ett globalt plan.
Jens Dekker, 32 år, praktikant på Amnestys ungdomssektion i Malmö, Malmö:
– Jag var med i facket när jag kom till Sverige för två år sedan och jobbade på ett glasbruk. Alla var med och var man inte det hamnade man utanför. Jag gick med, men det kändes inte frivilligt. Det kostade massa pengar och gav ingenting. Men sedan arbetade jag på ett annat ställe, där vi var många unga och ingen hade fast anställning utan arbetsgivaren ringde in en när man behövdes, där hade det verkligen behövts en fackklubb. Facket var också där och försökte engagera oss, men vi var ju bara där tillfälligt och krånglade någon fick den inga jobbuppdrag. Amnesty är annorlunda än facket, här är det frivilligt, inget tvång att gå med och man kan påverka själv. Man kan i stort sett göra vad man vill med sin insats. Det är mera fritt. Facket behövs, men jag vill kämpa för folk som har det mycket värre än vi. Det är det jag brinner för. Tips på hur man engagerar unga? Man behöver utgå från deras vardag. T ex det här med FRA att de kan bli avlyssnade eller berätta för dem vad som händer när de laddar ner film. Kränks dina mänskliga rättigheter då? Och utifrån den utgångspunkten fortsätta diskussionen. Unga vill känna en tillhörighet och delaktighet. Och de behöver känna att det de gör är roligt.
Sara Svensson, 25 år, utbildar sig till lärare, Malmö:
– Facket är en nödvändig organisation. Det är facket som verkligen kan förändra människors ekonomiska förutsättningar, med löneutveckling och rätt till arbete. Jag kan mycket väl tänka mig att engagera mig fackligt när jag börjar jobba. Facket har gjort mycket, men positionerna måste flyttas fram. Jag har varit med i Handels, när jag jobbade inom Ung Vänster men nu är jag med i ett TCO-förbund eftersom jag ska bli lärare.
– Jag är på ESF för hyresgästföreningens räkning. Vi ska hålla ett seminarium om att en statlig utredning vill införa marknadshyror, vilket vi anser skulle betyda att många kommer stå utan bostad. Det är jätteroligt att vara här och träffa andra sociala rörelser och få utbyta erfarenheter.
Maria Serena, 17 år, student på MR-gymnasiet i Kristianstad, Kristianstad:
– Jag ska helt klart gå med i facket när jag börjar jobba. Det är alltid en säkerhet. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte exakt vad de gör. Men jag ska absolut vara med.
– Jag är på ESF för att lyssna på olika föreläsningar och snappa upp information om rasism och diskriminering eftersom jag håller på med ett skolarbete om det.

Ellinor Wetter, 25 år, Malmö, utbildar sig till förskollärare och jobbar extra som personlig assistent:
– Jag är mest intresserad av miljö- och feministiska frågor. Jag jobbade tidigare ideellt på en tjejjour här i Malmö. Jag vet inte om jag kommer att gå med i facket när jag börjar jobba, jag får se vad facket kan göra för mig. Jag har ingen direkt uppfattning om facket, bara att facket eller att en liknande organisation där arbetare kan engagera sig behövs.

Jens Hyller, 23 år, lärarvikarie, Malmö:
– Jag är med i SAC Syndikalisterna. Det är det fackförbund som står mig närmast ideologiskt. De gör ett mer direkt arbete, och har till skillnad från många LO-förbund en systemkritik som grund för sin praktik. LO-förbundens arbete bygger ofta på samförstånd med arbetsgivaren och de fokuserar enbart på att behålla lönenivåerna. De har inte medbestämmande i sina organisationer – de är inte sina medlemmar, utan har fokus på sina egna tjänstemän. De är förbund man ringer till om det är någonting. Men de gör ingenting själva på arbetsplatserna.
– Jag är här bland annat för att visa en film som handlar om en företagsockupation i Argentina. Landet var i kris och ägarna lämnade företagen därför att vinsterna var för låga. Då tog arbetarna över. För många går det väldigt bra. Deras organisation är demokratisk och de jobbar efter en likalönsprincip. Detta är aktuellt i Sverige med tanke på att allt fler företag flyttar sin produktion utomlands till låglöneländer.
Christoffer Nyhlén, 28 år, lärare på MR-gymnasiet i Kristianstad, Kristianstad:
– Jag är med i Lärarförbundet, men jag tror att många är skeptiska till facket, särskilt många unga – vad gör de egentligen? Jag tror att denna skepticism handlar om en misstro mot arbetsmarknaden i stort, men att denna misstro riktas mot facket. Facket borde göra mer, man får ut för lite för pengarna. Det är lite som ”vi tar fajten” – och så händer inte så mycket mer.

Fakta:
European Social Forum, ESF är en öppen mötesarena med utgångspunkten att ett annat Europa inte bara är möjligt utan nödvändigt. Årets EFS som hölls i Malmö den 17 till 21 september var femte gången som forumet hölls. ESF är den europeiska motsvarigheten till World Social Forum som uppstod 2001 som ett alternativ till World Economic Forum där ledare inom politik och näringsliv möts. Det första europeiska forumet hölls 2002 i Florens, där bland annat demonstrationen mot Irakkriget planerades och som senare genomfördes 2003.