– Det är ju inte en fråga om om man ska bli rånad utan när, säger Tomas Andersson som för några veckor sedan rånades av en narkotikapåverkad person när han arbetade i kassan på en Konsumbutik i Uppsala.
Han har viss erfarenhet av liknande situationer via sitt extraknäck som taxichaufför men då handlade det ”bara” om överfall, inte rån. Förutom sina jobb i butik och med taxi har Tomas Andersson många fackliga uppdrag och han undervisar medlemmar om bland annat säkerhet i butik. Han är också skyddsombud och har genom sitt intresse fått goda kunskaper om hur man ska agera i olika hotfulla situationer på jobbet. Men teori och praktik är inte alltid samma sak.
Den kvällen som rånet inträffade hade en tredje arbetskamrat precis gått hem. Tomas Andersson och hans kvarvarande kollega stod och pratade om säkerhetsfrågor, de fanns en kassa som skulle räknas och de funderade på om de skulle göra det direkt eller vänta.
– Jag brukar ofta ligga på kamraterna om att de inte ska ha för mycket pengar i kassalådan, de kan tycka att jag är tjatig men vi måste ge rånarna mindre att lockas av.
I ögonvrån såg han hur en person närmade sig. Den första tanken när rånaren sa ”du vet vad som gäller” var att det kan ske var en stammis, som ville ha sina cigaretter. Sekunden efter stod det klart att så var det inte alls.
– Han höll fram en hammare och jag reste mig upp och kände att det fanns ett tryggt avstånd oss emellan, att han inte kunde skada mig. Han sa gång på gång att jag vet vad som gäller men jag kände att han ska inte få några pengar.
I det här läget kom en kund till hjälp. Men gemensamma krafter brottade de två ner rånaren på golvet, hammaren hade han tappat och han var inte så stor och stark.
– Trots det var han som en ål, kom loss flera gånger och vi rullade runt där. Samtidigt ringde min kollega polisen och efter något som kändes som en lång stund så kom de. Det nog inte så lång stund även om det kändes så.
Tomas Andersson och kunden fick lämna vittnesmål och det var först då som rädslan kom, efter förvåning och ilska.
Efter att polisen tagit med sig rånaren kvarstod någon timme av arbetsdagen och han valde att vara kvar och jobba. Butikschefen kom dit liksom ett par väktare och efter stängning satt de i fikarummet och pratade igenom det som hänt. Dagen efter jobbade Tomas Andersson igen.
– Jag kände att jag ville upp i sadeln igen. I och med att rånaren var tagen och hade erkänt så kändes det okej, han kommer inte tillbaka. Jag tror att om jag hade väntat och sedan inte jobbat förrän efter den resa jag hade inplanerad, då hade det nog varit svårare.
Tomas Andersson tror att hans kunskaper om säkerhetsarbete hjälpte honom vid rånet trots att rekommendationen är att man ska ge rånaren det den vill ha och inte utsätta sig för några risker.
– Några har sagt att det var dumt gjort, det jag gjorde, men de kan inte veta hur de hade känt i just den situationen. Jag ångrar mig inte. Om det hade varit mer kunder i närheten kanske jag hade gjort på ett annat sätt.
Tomas Andersson tycker att han fått ett bra stöd av vänner och arbetskamrater, chefen har frågat hur man mår och han har gått på ett samtal hos en psykolog.
Också Pernilla Öhman arbetade direkt efter det rån som hon drabbades av för några år sedan, på en annan butik än den där hon arbetar idag. Det rånet var våldsamt, med pistol och hårda ord.
– Jag och min kollega blev tejpade om handlederna med händerna bakom ryggen och fick benen hopbundna. Först fick vi ligga på golvet och sedan tvingade de oss att öppna kassaskåpet.
Hon hann inte bli rädd för det gick så fort och att bara sitta hemma efter rånet kändes inte som någon bra idé.
– Jag blev rastlös och ville hellre jobba. Men de första två veckorna satt jag inte i kassan, det gick inte. När jag sedan blev tvungen att byta av en kollega för första gången darrade jag och kände mig tvungen att säga till kunderna att det kunde gå lite långsamt. Men det förstod de.
För Pernilla Öhman kom reaktionen på det dramatiska rånet några veckor senare. Hon var på massage och då brast allt.
– Jag stod mitt på gatan och grinade, ringde till chefen och sa att jag klarar inte att jobba, allt kom ifatt mig. Men då var det som om min chef blev arg, hon tyckte att jag borde kommit över det. Det var inte alls som nu, när man kan få prata med psykolog. Jag kan fortfarande få lite flashbacks men det är inget jag tänker på varje dag.
Både Tomas Andersson och Pernilla Öhman tror att lite pengar i kassan är nyckeln till färre rån. Slutna kassasystem och mer kortanvändning är bra metoder.
– Men att arbeta mer med att få ner droganvändningen i samhället skulle också minska rånen, säger Tomas Andersson.
Mannen som rånade Tomas Andersson dömdes till vård för att få hjälp med sitt drogberoende. För rånet mot Pernilla Öhman har ingen dömts.