Florsockret yr upp i ansiktet så att Veronica Carlsson är på väg att nysa. Hon pudrar semlehattarna med en sil och en försiktigt skakande hand, spritspåsen fylls med mandelmassa och vispad grädde som ritas i cirklar. En kund sticker in huvudet till bageripersonalen bakom bröddiskarna.
– Kan ni göra två semletårtor med vaniljkräm i stället för mandelmassa. Nu?

Från trettonhelgen till påsk har bagarna och konditorerna på Ica Maxi Karlstads bageri semlerusch. Bemanningen ökar, under semleperioden får de vara två på söndagar. På den stora dagen fettisdagen sålde de förra året 2 500 semlor.
Men något hantverk, det tycker de inte att semlebaket är.
– Först skära av locken på alla bullar, sen plocka bort locken och lägga på mandelmassa och grädde. Sen på med locken och florsocker, och i med dem i kartonger. När man gjort en semla tänker man inte ”Åh vad fin den blev”. Roligast är att göra tårtor, det känns mer som ett hantverk. Tänk när man gjort en femvånings bröllopstårta och man får se hur glatt paret blir. Det är något speciellt med att producera med händerna, säger Veronica Carlsson, en av de i butiksbageriet.

De är fyra som jobbar där. Två heltid och två deltid på 34 och 32 timmar. De fyra jobbar bara i bageriet, inte något ute i butiken.
– Vi är en liten arbetsplats i en stor, vi sköter oss själva. Nästan vem som helst kan packa upp krossade tomater, men alla kan inte göra en figurtårta, säger Veronica Carlsson.
I stället för att rotera till butiken växlar de mellan att göra kondisvaror och bröd. Dels av arbetsmiljöskäl, att lyfta 30 kilos mjölsäckar för brödbak varje dag gillar inte ryggen. Dels för att ingen bara ska få göra det tråkiga, att plocka bröd i frysen. I dag har Anna Englund fått uppdraget att göra ett smakprov till en kund som det ska smuttas på innan det bestäms vad den tre våningar höga bröllopstårtan ska smaka. Tre smaker: vit chokladmousse, passionsmousse och nötkräm. Varsamt lägger Anna Englund ett vitt marsipantäcke på grädden, snyggar till kanterna. Bröllopskunder är ett kräset släkte, allt måste bli perfekt.
– Chokladmoussen var inte den lättaste att göra. Den skar sig första gången, säger Anna Englund med ett ursäktande leende.

Som tidigast börjar bageripersonalen klockan 6, det är mycket att stå i för att frukostbrödet ska vara klart när butiken öppnar vid 8. Som längst jobbar de till klockan 19, och det bara på fredagar. Det måste finnas färska vitlöksbaguetter till helgfirande kunders middagar.
– Jag har jobbat på Konsum Värmlands centralbageri i 13 år, anledningen till att jag slutade var att arbetsdagarna började mellan klockan 2 och 3 på nätterna. Här jobbar man på bageri, men har ändå normala arbetstider, säger Anna Englund.
Veronica Carlsson nickar med. Hon har drivit eget bageri tillsammans med en kompis, och har varit anställd i ett mindre bageri där hon jobbade natt. Hon tröttnade på att vara ständigt nyvaken och slutade på grund av ”gristiderna”.

Doftvågor av kanelbullar kittlar i näsan. Veronica Carlsson sätter bullplåtarna i frysen, skrapar bakbordet rent och torkar av deg från händerna på bagarjackan som blivit vitdaskig av alla smetfläckar och tvättar. Hon väger upp nytt mjöl, smör, salt och socker till ett vetelängdsbak. Häller ingredienserna i degblandaren som börjar göra mönster i smeten med sina krokar. Här finns inga knådande händer, maskinen fixar det. Inga kavlar, utan en kavlingsmaskin. Inga mjöliga händer som formar limpor och frallor, en maskin spottar ut färdigportionerade degklumpar. Conny Skåån som jobbat på ett mindre bageri med färre maskiner saknar handarbetet.
– Det tog längre tid att göra allt för hand, men man kunde gå hem med rak rygg och säga att man gjort brödet hela vägen. Men jag förstår att det inte går att köra så här, det ska ju göras en miljard saker. Dessvärre är det så att ju mer det är att göra, ju mer industriellt blir det, och ju tråkigare blir det.
Veronica Carlsson kontrar.
– Jag gjorde mycket för hand innan, men det kändes i kroppen. Maskiner underlättar så att man kan arbeta med detta till man blir 65, säger hon medan hennes vana fingrar rullar ihop den maskinkavlade degen som ska bli vetelängder fyllda med blåbärssylt.

Förutom att lyfta tunga mjölpåsar är mjöldamm en bagares stora dilemma. Att andas in det yrande pudret kan ge rinnande näsa, hosta och astma.
– En före detta kollega blev så allergisk mot mjöl att han inte kunde jobba kvar. Men här har vi nog bra utsug så jag känner inte av det, säger Anna Englund.

Bageriårets högsäsong är över i och med semlorna. Men fler toppar kommer. Prinsesstårtans vecka, Kanelbullens dag, några spökbakelser på Halloween och lussekatter och vörtbröd till jul.
Hur semlan smakade? Grädde och mandelmassa i lyckad förening, men lite tam bulle.
– Jag vill gärna ha lite kardemumma i degen. Men ändrar vi på det blir värmlänningarna galna, skrattar Veronica Carlsson.