Efter ett över sju timmar långt möte på måndagen meddelade LO:s styrelse att ordförande Wanja Lundby-Wedin har fortsatt stöd trots den starka kritik som riktats mot henne i samband med miljonrullningen till vd:n i pensionsbolaget AMF. Hon lämnar uppdraget i AMF och andra bolagsstyrelser, men får fortsätta att basa över LO.
– Vi hade en öppen och bra diskussion där vi vände på alla frågor. Vi känner att förtroendet för LO-ledningen är skadat. Frågan var om vi kan återupprätta förtroendet med Wanja i ledningen, och vi landade i att vi tror att det är möjligt, säger Lars-Anders Häggström.

Före LO:s styrelsemöte hade Handels förbundsstyrelse haft ett telefonmöte. Där höjdes kritiska röster, men det fanns ingen majoritet för att kräva Wanja Lundby-Wedins avgång.
– Ledamöterna berättade om kritik från medlemmar, men inte någon storm som den har beskrivits i medierna, säger Lars-Anders Häggström.
Han berättar att han fram till måndagen själv endast fått två mejl från medlemmar som varit kritiska mot LO-ledningens agerande i AMF-affären. Sedan han på måndagskvällen för nyhetsbyrån TT beskrivit Wanja Lundby-Wedin som ”en individ som är så fullständigt ärlig” fylldes dock mejlboxen av meddelanden från personer som ifrågasatte omdömet.

Lars-Anders Häggström anser att Wanja Lundby-Wedins allvarligaste misstag som styrelseledamot i AMF var att hon inte krävde att få se beräkningsunderlaget för dåvarande vd:n Christer Elmehagens pension då hon fick undvikande svar på sina frågor om de märkligt höga pensionsavsättningarna.
Vad säger du till medlemmar som är kritiska och hade velat se ett tydligare ansvarsutkrävande?
– Då ska man kräva ansvar i AMF:s styrelse. Jag har svårt att förstå varför Wanja ensam ska ta ansvar, säger han och pekar på att de som skrivit under Christer Elmehagens pensionsavtal är AMF:s ordförande Göran Tunhammar och LO:s representant i ersättningskommittén Erland Olausson.

Allt för lite ljus har dessutom enligt Häggström riktats mot Christer Elmehagen själv.
– Jag är förbryllad över att den som har roffat åt sig inte får någon kritik alls, säger han och syftar på att Christer Elmehagen liksom AMF:s numera sparkade vice vd Ingvar Skeberg försökte rädda sina egna pensionspengar från den värdeminskning som skulle drabba AMF:s alla andra pensionssparare.

Häggström är fåordig men kritisk till S-ledaren Mona Sahlins ord i helgen om att AMF-skandalen orsakat Socialdemokraternas ras i opinionen och att Wanja-Lundby Wedin borde lämna AMF:s styrelse.
– Det var olyckligt. Och då uttrycker jag mig diplomatiskt. Klart att det påverkar men att bara skylla på AMF-affären är att göra det för lätt.

Vad krävs nu för att återupprätta förtroendet för fackföreningsrörelsen?
– Vi måste vara väldigt öppna och tydliga i våra medlemskontakter. Vi ska öka medlemsinflytandet, men det förutsätter också att vi får respons och att medlemmarna utnyttjar sin möjlighet att påverka, till exempel i avtalsrörelsen.
Med vilken trovärdighet kan fackliga ledare kritisera roffarmentalitet och inkomstklyftor efter LO-ledningens medverkan i AMF-affären?
– Ett tillkortakommande innebär inte att vi har ändrat uppfattning. Finanskrisen är i sig resultatet av en roffarmentalitet som vi har all anledning att fortsätta kritisera.