Josephine Lagerqvist var glad över det nya jobbet i en butik. Hon har jobbat som frisör flera år, och i en tillhörande butik. Hennes förra arbetsgivare gick i konkurs i januari. Efter en månads letande efter nytt jobb fick hon napp.
– Jag såg fram emot jobbet och det var skönt att det ordnat sig ekonomiskt, att jag skulle få ihop till föräldrapenningen. Med kvällar och helger skulle det bli som en heltidslön. Jag trivs i butik och det kändes bra att arbeta mindre med kemikalier nu när jag är gravid.

Josephine Lagerqvist funderade på hur hon skulle berätta om graviditeten, som var helt ny.
– Jag pratade med den person som hjälpt mig efter konkursen. Vi kom fram till att jag skulle säga det innan vi skrev på papperen. Men då var alla där samtidigt och jag ville inte att alla skulle höra. När vi gick för att titta på lokalerna berättade jag och sa att jag hoppas att ni inte känner er lurade. Då blev det helt tyst och sedan frågade chefen ”när det kommer”.
Det var inte den reaktionen hon hade hoppats på.
– Jag tänkte på att han sa vi får se hur det blir, inte att det ordnar sig. Jag sa att jag var frisk och ville jobba.

Första dagen på jobbet bestod mest av uppackning. De nyanställda tjejerna trivdes bra ihop. Den andra dagen kom chefen fram till Josephine Lagerqvist och sa att han ville diskutera.
– Han sa att han hade funderat lite och att vi ska sätta stopp, jag säger upp dig. Jag tänkte händer det här verkligen. Han sa skriv under, skriv under så jag gjorde det. Jag blev så ställd att jag inte ens såg vad som stod på pappret. Det ångrade jag sedan. Han sa inte att det berodde på att jag var gravid men det fattade jag väl.
När Josephine Lagerqvist kom hem och berättade för sin sambo ringde de till facket.
– Till ombudsmannen hade chefen sagt att det var samarbetssvårigheter. Jag funderade på om jag hade sagt något som hade feltolkats. Jag kände mig jättekränkt och ledsen. Jag har inte samarbetssvårigheter.

Ombudsmannen Gunilla Hallgren i Örebro annullerade uppsägningen eftersom arbetsgivaren inte hade förhandlat med facket som man ska göra. Hon föreslog fem månaders uppsägning med lön mot att de inte skulle gå vidare med att arbetsgivaren struntat i att förhandla. Arbetsgivaren accepterade.
– Jag var jättechockad att han gav sig så snabbt. Det viktigaste var att ha jobb fram till förlossningen, även stämplingen i framtiden hängde på detta jobb. Helst hade jag velat ha jobbet men inte nu, inte hos någon som gör så kränkande saker.
I efterhand medgav arbetsgivaren att det berodde på graviditeten och han förstod att han hade gjort fel, berättar Gunilla Hallgren.

Nu ska Josephine Lagerqvist jobba extra på en campingplats i sommar. Hon hoppas att hennes berättelse kan stärka andra tjejer i liknande situationer.
– Jag är ju nöjd med förlikningen men samtidigt ledsen och besviken. Jag fick ingen ärlig chans. Men det känns skönt att kunna visa andra att det går att lösa, att det finns hopp.