Floristerna som smyckar Nobel

Som traditionen bjuder pustar floristerna på Hässelby Blommor ut med ett glas champagne när tv-sändningen av Nobelprisutdelningen börjar. De lyssnar till om kommentatorn hissar eller dissar deras blomstersmyckning, unnar sig att sänka axlarna efter en vecka i högvarv, äter lite hämtmat. Men anteckningsblocket åker snabbt fram, det är redan i tv-soffan planeringen av nästa års blomsterprakt börjar. Likaså gjorde årets.
– Då ser man vad man skulle ha kunnat göra. Nya idéer börjar formas, och de skissar jag ner med en gång. Nobel ligger alltid i bakhuvudet och gror, säger Helén Magnusson, florist och kvinnan bakom Nobelblomstren.

Hon minns plötsligt ett av alla år.
– De hade riktat kameran mot en slokande gerbera! Blommorna är i bild hela tiden, så det måste bli hundra. Det är som ett examensprov varje år.

I år är det 36:e året som Hässelby Blommor får uppdraget att dekorera Stockholms konserthus till Nobelprisutdelningen 10 december, på senare år också Nobelkonserten. Det är Helén Magnussons nionde år som hjärnan bakom. Hemlighetsmakeriet är totalt. Att 20 000 blommor har beställts kan yppas, annars gäller tystnadsplikt.
– Det är superhemligt. Jag kan bara säga att det blir väldigt vackert, ler Helén Magnusson.

Det är inte bara Nobel som sysselsätter de fyra floristerna på Hässelby Blommor, resten av året gör de arrangemang till bland annat konferenser, mässor, fester, och snart juldekorationer och granar. De riktar sig bara till företagskunder. Riksdagen hör till den största, och i år har det blivit extra mycket jobb där eftersom Sverige är ordförande i EU.

När Handelsnytt är på besök hos floristerna görs det arrangemang till en sådan konferens. Bordsdekorationer till lunchen, till talarstolen, och entréarrangemang. Nejlikor snittas, missfärgade rosblad plockas bort, långa strån läggs till och fulländar arrangemangen. Allt går i ljungfärg. Klockan 6.15 nästa arbetsdag ska de vara i riksdagen och ställa allt på plats.

– Kaffe, ropas det från rummet bredvid.
Floristen Jenny Wase hämtar styrkedroppar till alla, kopparna ställs på arbetsborden, det dricks på stående fot. Ingen tid för vila, de kommer att behöva jobba över i kväll.
– Vi jobbar tills vi är klara, säger Helén Magnusson.
Trots att året är fullt av andra uppdrag är Alfred Nobel alltid med dem. En tavla över hans byst hänger på väggen och ser ut över dem.
– Han har en hedersplats för att vi ska ha bra karma, skrattar floristen Katarina Stattin.

Innan idéerna om Nobeldekorationerna från tv-soffan omsätts till ett konkret förslag får Helén Magnusson fundera ett tag. På försommaren kontaktar hon Nobelstiftelsen och en tv-scenograf för att presentera årets idé. I augusti gör hon ett arbetsprov som filmas för att se så att färgerna gör sig bra i tv. Blommorna beställs i mitten av september, den italienska staden San Remo där Alfred Nobel levde sina sista år skänker dem.
– Första åren var en utmaning. Vad heter stjälk och kronblad på engelska? Och inte visste jag vad ginst och brudslöja väger, vi beställer nämligen i kilo, säger Helén Magnusson när vi satt oss ostört.

När blommorna kommer med långtradare 4 december är det fullt ös. Extrainkallad personal är på plats. Blommorna ställs lagom varmt, kallt eller torrt. Snittas om. Dekorationerna görs. 9 december monteras allt i Konserthuset. Planeringen är minutiös, marginalerna minimala.
– Det får inte vara något arbetsmoment som drar ut på tiden. Vi äter i stort sett frukost, lunch och middag på jobbet. Jag säger till mina barn att se mig som bortrest, jag är bara hemma och sover. Man får se till att ha bunkrat mat och tvättade kläder.

Två incidenter vill hon helst glömma. Ett år kom lastbilen med blommorna en dag för sent, då blev det mycket nattarbete. Och förrförra året var amaryllisen inte alls aprikos som hon beställt, utan ljusröd. Hela temat med pasteller hotades, men en ny leverans hanns med. Särskilt nöjd är hon med förra året. Då klädde de fyra obelisker med blommor. Sådana förändringar gör att Nobel fortfarande är en utmaning, trots att dekorationerna ska vara diskreta och knappast förmedla glitter och glamour.

Ute i växthuset jobbas det fortfarande med riksdagsblommorna.
– Nu gör vi dekorationen till talarstolen, säger Helén Magnusson när hon är tillbaka.
Utan att lyfta blicken från kvisten som sticks ner i den porösa oasisen, säger Katarina Stattin att det är Nobel man ser fram emot hela året.
– Det är ett ärofyllt jobb först och främst. Och sen är det så maffigt allting. När allt är på plats och Nobelpristagarna har genrep är det en otrolig känsla att se vad man gjort. Stämningen, den dämpade belysningen, musiken. Varje år tänker jag, det här är det finaste.
Ingen kommer på något negativt. Inte ens att jobba så hårt, och att sova så lite.
– Det sammansvetsar gruppen för hela året att jobba så intensivt, säger Helén Magnusson.
– Det blir mycket fniss och tokigheter, nästan som att jobba jul i en vanlig butik, säger Jenny Wase.

Alla har jobbat som florister i butik, inget de saknar.
– Jag tröttnade på butikslivet. Här gör vi större grejer. Och vi jobbar kontorstider, och inte julafton. Jag har aldrig haft så roligt på jobbet som nu, säger Jenny Wase.
Det enda som nu fattas är att bli inbjudna till Nobelprisutdelningen, Jenny Wase vet redan vad hon skulle ha på sig om hon en dag får gå.
– Och färgen på drottningens klänning hade jag önskat att jag skulle matcha någon gång. Men den får vi inte veta, säger Helén Magnusson och tar tag i en diskborste, gnor rent en cylinder.
– Att vara florist är inte bara glam. Också att diska och städa.