Solen är chef på Rogers jobb
Om Roger Thegel fick bestämma vädret skulle det se ut så här: Soligt och varmt i en fem, sex dagar. Sedan får det gärna komma lite regn innan solen åter bryter igenom.
– Mitt jobb är till hundra procent beroende av den där gula som lyser. Så fort det blir regnigt blir det tomt på stränderna och då säljs ingen glass.
Roger Thegel jobbar på Varsego, eller GB-grossisten i Örebro som det fortfarande kallas trots att de anställda försöker manifestera namnbytet varje gång de svarar i telefonen. När Roger Thegel anställdes var det av GB, men det var 1989. 1992 blev GB-grossisten i Örebro ett eget företag, för att så småningom gå samman med övriga fristående Gb-grossister under företagsnamnet Varsego.
– Vi var bland de första att bli en frigående grossist. Nu har inte GB några filialer kvar för att slippa personalansvaret.
Här jobbar Roger Thegel på lagret i en arbetsmiljö som följer utomhustemperaturen med omvänd logik. På sommaren tillbringar han majoriteten av sin arbetsdag i 26 minusgrader. Under en solig semesterperiod kan det bli mellan sex och tio timmar om dagen inne i frysen, tillsammans med en säsongsanställd kollega. Ytterligare en person, ofta någon skolungdom, kommer och hjälper till under semestermånaderna. Vintertid jobbar han ensam inne på lagret. Då tillbringar han sällan mer än ett par timmar om dagen inne i kylan.
– Vår bransch lever tre månader om året. Då ska vi få in pengar så att det täcker upp för de övriga nio månaderna.
Någon gång efter påsk drar säsongen i gång. Innan dess vill människor hellre stoppa i sig semlor och godis. Men sedan kan det gå fort. Personalchefen frågar när Roger Thegel tycker att man ska ta in extrapersonalen.
– Det är som att plocka lappar ur en hatt. Man får chansa. Väntar man med att ta in folk är det risk att det blir en jättefin vecka och jag får jobba till tio på kvällarna. Eller så sitter vi här ett helt gäng och rullar tummarna.
Meteorologernas prognoser är viktiga, men det långsiktiga siandet om vädret är oftast inte mycket bättre än hans egna gissningar.
Om det skulle bli allt för lite att göra så kan de anställda alltid ta en paus och en glass. Arbetsgivaren brukar förse dem och enligt Roger Thegel sitter det ofta en glasspinne mellan tänderna på en del av hans arbetskamrater. Men glass på jobbet är inget som tilltalar honom nämnvärt.
– Nej, jag är inte så mycket för det där. Men det är klart att det blir ett par i veckan. I dag blev det en Piggelin, faktiskt.
På semestern däremot, som han tar ut mitt i sommaren som många andra, då smakar produkterna han hanterar dagligdags helt annorlunda.
– Då är jag ju ledig, åker till sommarstugan i Lindesberg och målar lite på huset. Ibland har vi tagit en semestertripp till Italien. Då äter jag glass till kaffet, till efterrätt. Som alla andra.
