”Shit, jag glömde min plånbok. Den måste ha trillat ut när jag lämnade barnen på dagis. Vänta här, jag kommer snart”. Klockan är kvart i sju på morgonen när Zijada Buric ljudlöst lämnar busskuren och försvinner in bland höghusen i Högaholm, ett bostadsområde i Malmös ytterkant. Fem minuter senare är hon tillbaka. ”Så nu har jag pendelkortet, säger hon”. Om dryga halvtimmen kommer vi att befinna oss i ett annat land. Vi kommer att vara på Zijada Burics jobb på Stadium i det danska shoppingcentret Fields strax utanför Köpenhamn.
Tio år efter det att Öresundsbron invigdes har det blivit som förutspått: Danskarna reser till Sverige för att bo, svenskarna till Danmark för att jobba. Runt 33000 personer reser dagligen över bron till Danmark för att komma till jobbet, de flesta av dem är svenskar.
– Kunderna säger ibland att det är som att komma till Sverige när man går in på Fields, säger Zijada Buric när vi stiger av Öresundståget på danska sidan av bron.
På Stadium har svenskarna dock blivit färre. Zijada Buric har en förklaring. Chefen har tröttnat på tågförseningar. Öresundstågen är inte att lita på.
– Lite ironiskt, eftersom svenskar har rykte om sig att vara punktliga och lojala, säger hon.

I fyra år har Zijada Buric stigit av tåget, mötts av havsbrisen i den nyskapade kuststadsdelen Ørestad, och klivit upp för trapporna till butiksjobbet i ett helt inglasat shoppingmecka. Hon skulle föredra att jobba i Malmö om arbetsvillkoren var desamma. Det är de inte. Här i Danmark har hon inte bara fått mer i plånboken utan också den eftertraktade heltiden, vilket i Danmark inte är svårt. De flesta butiksjobben här är på heltid. Möjligheten att avancera på jobbet är också stor.
– Tittar man på det helt krasst – i Malmö jobbade jag 75 procent på en livsmedelskedja där chansen till utvecklig på jobbet och till fler arbetstimmar var noll, säger Zijada Buric.
Via en vän fick hon jobbet på Stadium och här har karriären tagit fart. I dag är hon ansvarig för butikens administration.
– Men det är jobbigt att vara långt ifrån barnen, särskilt om det skulle hända någonting. Och blir de sjuka, är det tufft. Vi får bara vara hemma för vård av sjukt barn i två dagar åt gången. Här ser det inte alls ut som i Sverige, säger Zijada Buric.
Den danska migrationspolitiken ser i sin tur inte ut som i Sverige. Zijada Burics kollega Omar Ahmed är dansk medborgare, men hans fru som kommer från Pakistan skulle inte få uppehållstillstånd i Danmark, trots att Omar Ahmed har permanent uppehållstillstånd. I Sverige skulle de däremot få stanna båda två. Beslutet var enkelt. Omar Ahmed flyttade med sin fru till Sverige men jobbar kvar i Danmark.

Susanne Fynsk som också jobbar på Stadium har funderat på att flytta till Sverige, men av en helt annan anledning. I Malmö skulle hon och hennes familj ha råd med större lägenhet. Men än så länge gillar de Köpenhamn för mycket. Ørestad – den tomma cowboy-staden – som Susanne Fynsk kallar den, är däremot inte aktuellt.
– Fast att jobba här är lite som att vara i Sverige. Vi danskar brukar skämta om att det inte går att prata danska i en butik längre, säger hon.
Att det är mycket svenskar på Fields märker man när man går runt på det stora shoppingcentret. Det danska fackförbundet för Handelsanställda, HK Handel, uppskattar att runt 600 svenskar jobbar här. Därför är det kanske inte så konstigt att Zijada Buric träffade en gammal gymnasiekompis i centrets toalettkö.
– Men hon jobbar tyvärr inte kvar. Hennes arbetsgivare betalde inte in pension och hon jobbade där i tre år. Tänk det, tre år helt utan pension! utropar Zijada Buric.
En annan sak som kan skilja sig från Sverige är att i Danmark är gränserna mellan chef och anställd mer flytande, menar Zijada Buric,
– Jag har aldrig sett en butikschef för en stor kedja i Sverige kasta av sig kavajen, ta på sig arbetskläderna och sätta sig i kassan. Det har jag här.

I dag är det hennes tur att rycka in. En stor mängd varor har levererats till butiken. De ska packas upp och märkas. På lagret jobbar den nyanställda dansken Christian Engdal. Han har än så länge svårt att förstå vad Zijada Buric säger.
Zijada Buric minns hur det var när hon började jobba, när hon hade svårt för danskan. En dag skulle hon hjälpa en kund med att välja rätt storlek på en jacka. ”Ska vi knäppa?”, frågade hon kunden på skånska, som blev illröd i ansiktet. Zijada Buric visst inte då att ”kneppe” betyder ”att ha sex” på danska. Nu kan hon språket bättre. De danska orden smyger sig allt oftare in i svenskan och det blir ett misch-masch. Lite som visionen av Öresundsregionen. En region, men ändå två olika helt städer.
– Danskarna är annorlunda på något sätt, men samtidigt är det verkligen som en region här. Det känns inte som om jag tar tåget till ett annat land när jag åker till jobbet.

Tips: Att tänka på vid jobbpendling:

I Danmark är det danska facket, HK Handels, som förhandlar på arbetsplatsen.
Semestern: Är fem veckor och tjänas in året innan.
Löneskatt: Betalas i Danmark.
A-kassa: För att få inkomstrelaterad a-kassa ska man vara med i en dansk a-kassa.
Las: I Danmark finns det ingen motsvarighet till lagen om anställningsskydd, las. Allt regleras i avtal.
Sjukvård: Den som jobbar i Danmark har rätt att få sjukvård. Vid sjukskrivning betalar antingen arbetsgivaren eller kommunen.
Vård av barn: Anställda har i regel rätt att vara hemma högst två dagar i rad. Sjukfrånvaro i mer än 120 dagar per år är grund för uppsägning.
Föräldraledighet: Ersättningen vid föräldraledigheten betalas antingen av arbetsgivaren eller av kommunen -- även om du inte bor i Danmark.

Källa: Öresunddirekt och borger.dk,