Är då alla som röstat på Sverigedemokraterna, SD, rasister? Nej, säkert inte. Särskilt på det lokala planet kan ett partis framgångar förklaras av att det driver enskilda frågor som får många med sig. Och det är ju så ett populistiskt parti som Sverigedemokraterna, fungerar.

Att vara populistisk innebär att ta en fråga som är komplicerad, (exempelvis hur vi löser de problem som kan uppstå när vi tar emot människor från andra länder) och övertyga människor om att det finns ett enkelt svar (till exempel att invandring är roten till allt ont). För övriga partier gäller att visa hur orimligt ett sånt resonemang är.
Och enda boten mot främlingsfientlighet är att ha en fri och öppen diskussion om de frågor som SD gjort till sina, invandring och brottslighet till exempel.
Ta SD:s förslag att låta utreda vad invandringen ”kostar”. Det är lika absurt som att ta reda på vad en man kostar, vilket flera skribenter påpekat. Vi har haft invandring till Sverige i alla tider och av olika orsaker: för att vi ska hjälpas åt att ta emot dem som inte kan leva i sina hemländer och ofta för att vi behöver arbetskraft. Det berikar och utvecklar vårt samhälle och man kan lugnt säga att Sverige inte skulle ha nått det välstånd vi har i dag utan invandrare. Skulle man räkna på kostnader blir det ett saftigt plus på intäktssidan.

Men vi måste förstås våga diskutera och hitta lösningen på de problem som beror på att vi inte lyckas ta emot och ge människor från andra länder en dräglig tillvaro, med arbete, utbildning och en känsla av tillhörighet i samhället.
När det gäller att motverka främlingsfientlighet och att främja demokratins värden har fackföreningsrörelsen en viktig roll. Dels som bärare av värderingar om allas lika rätt och värde, dels som en idéburen rörelse som visar att man lever som man lär. För Handels, exempelvis, handlar det senare om att aktivt arbeta för att få medlemmar med utländsk bakgrund till förtroendeposter. När Handelsnytt undersökte saken för ett år sedan hade 25 procent av medlemmarna utomnordisk bakgrund, men bara 6 procent av förtroendevalda i avdelningarnas styrelser.
När det stod klart att SD kommit in
i riksdagen demonstrerade människor spontant i tusental på Sergels torg i Stockholm, i Göteborg och i Malmö. Det engagemanget gäller det också för facket att försöka fånga. Liksom socialdemokratin behöver fackföreningsrörelsen förnya sig om den ska växa sig stark i stället för att stå och stampa eller tappa medlemmar. Det handlar om att definiera sig själv igen, utifrån det som berör och driver människor i dag.

Då gäller det att kroka arm och vara på samma arenor som de människor som demonstrerar på Sergels torg. De som kallar till möte på Facebook och sjunger popartisternas välgörenhetslåt We are the world. Lite ovant kanske, för arbetarrörelsen med sina fasta strukturer sedan hundra år. Men oavsett hur man kallat till mötet och om man sjunger We are the world eller Internationalen – i grunden är det samma sak nu som då, engagemang och vilja att påverka.