När utredningens ordförande och ansvarig statssekreterare mötte LO:s representanter i går vid ett seminarium så stod det klart att det sannerligen inte är någon ”kvick fix” som väntar. Målet är samsyn, det vill säga att alla inblandade parter ska vara överens, försäkrade utredningens ordförande Gunnar Axén. Och ska man få samsyn, då lär det ta tid.

LO:s kritik handlar framför allt om att dagens a-kassa bara ger 80 procent åt ungefär 10 procent av löntagarna och att kostnaden för den är djupt orättvis. ”Gör något åt dagpenningen direkt” krävde Wanja Lundby Vedin.

Men nej, några såna grepp tänker sig regeringen inte, avslöjar statssekreterare Bettina Kashefi. Och inte heller vill regeringen lova att ändra på avgiftskonstruktionen. Visserligen säger den nya arbetsmarknadsministern (hon var inte med på just det här mötet) att man vet hur bra a-kassan sköts av facken och att man vill att parterna ska ta hand om lönebildningen. Men samtidigt visar man ingen vilja att göra något åt avgiftskonstruktionen, det vill säga att  den lägst avlönade, tex hotellstäderskan, måste betala allra mest för försäkringen. Inte konstigt om man väljer bort avgiften till facket om pengarna inte räcker och det handlar om att klara livhanken och risken att bli arbetslös är stor.

De höga och orättvisa avgifterna och hur de påverkar förmågan och viljan att vara med i facket leder till att legitimiteten för den svenska modellen urholkas, varnade än en gång LO:s chefsekonom Lena Westerlund. Om det är arbetsgivare och arbetstagare som via kollektivavtal kommer fram till löner och avtal på arbetsmarknaden måste parterna vara lika starka. Det är de inte när organisationsgraden i facket sjunker, samtidigt som den ligger kvar eller till och med stärks i arbetsgivarorganisationerna.

Statssekreterare Bettina Kashefi talade sig varm för behovet att få arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen att närma sig varandra, ”så att inte människor faller mellan stolarna”. Och hon har rätt i att det är många människor som farit illa i det nuvarande systemet, som infördes av regeringen i förra mandatperioden. Men behovet av att göra något snabbt är överhängande. Annars handlar det inte så mycket om att falla mellan stolarna som att hasa runt på golvet.