Turkisk kamp och svensk framgång
När SVT:s Uppdrag granskning nyligen gjorde program om Ikeas grundare Ingvar Kamprad blev det inte den upprördhet som journalisterna kanske tänkt sig.
Att företagaren skatteplanerar, so what. Och många kommentarer handlade i stället om att det är fel att ge sig på Ikeas grundare, som gjort så mycket gott för Sverige. Detta är ett företag med status som nationalsymbol.
Och nationalsymbol-statusen funkar jättebra även utomlands. Svenskt, ljust, fräscht, en söt prinsessa från kungafamiljen är med och klipper band när nya varuhus öppnas. Konceptet lockar kunder i massor och vem vill inte jobba på ett sånt ställe, för att få del av det svenska?
Verkligheten ser annorlunda ut. I ett reportage berättar Handelsnytts reporter om villkoren för anställda på Ikea i Istanbul i Turkiet och de som jobbar fackligt för dem. Läs det så förstår du varför Handels kämpar för att få ett globalt fackligt avtal med Ikea.
På turkiska Ikea finns inget kollektivavtal. Löner och andra villkor är upp till arbetsgivaren. Är du med i facket riskerar du i värsta fall att få sparken, eller åtminstone sämre arbetsvillkor. Fler tunga lyft, mer nattjobb, sämre betalt.
”Ikeas ledning måste få veta hur vi som jobbar fackligt behandlas här. De skulle aldrig acceptera det” tror en av de anställda vår reporter träffade.
Men hela grejen är att Ikea genom sin snåriga företagsstruktur ser till att komma ifrån ansvar. I Handels försök att förhandla om globalt avtal har man hittills inte ens hittat en motpart som har ordentligt mandat att förhandla.
Det vore inte dumt att få granskat i teve hur man på det sättet undviker att ge anställda fackliga rättigheter som är självklara i vårt land.
Även om villkoren för svenska Ikeaanställda, med kollektivavtal och svenska lagar är oändligt mycket bättre än exempelvis de turkiska så behövs facket här också.
För snart ett år sedan skrev Handelsnytt om villkoren på varuhuset i Göteborg. Nära hälften av de anställda hade kontrakt på färre än tio timmar, många var bara anställda för dagen och satt hemma och väntade på att bli inringda. Facket låg då i startgroparna för ett projekt att förbättra arbetsvillkoren på alla Ikeas varuhus. Målet var färre visstidsanställningar och fler timmar åt dem som jobbar deltid.
Nu är det halvtid för projektet. Och visst går det att förändra när det finns klubbar på arbetsplatserna som gör saken till sin. Vi har åkt till Ikea i Örebro, där man lyckats höja andelen anställda som har kontrakt på fler än 30 timmar från 51 procent till 67 procent. En bidragande orsak till framgången är att klubben och arbetsgivaren är överens om att det faktiskt inte är bra med osäkra anställningsvillkor. ”Jag tror inte på att ha världens längsta provanställning”, säger personalchefen där.
Fler huvuden har blivit ett slags mantra i handeln, utan att man reflekterar över hur effektivt det är, tycker örebroarna. Förhoppningsvis blir Ikeaprojektet så lyckat att branschen tar intryck. Otrygga villkor på Ikea smittar av sig på andra företag. För det som Ikea gör, det blir ett riktmärke.
Och det rör på sig även på andra håll. Handels och Svensk Handel är (sedan avtalsrörelsen) överens om att handeln ska ha fler heltider. Äntligen är det fart på den gemensamma arbetsgruppen, som nu åker land och rike runt för att kolla läget och ta reda på hur man får fler heltider.