Coop satsar stenhårt på att förbättra kundmötet, till exempel med tävlingar i kundbemötande för de anställda. Väljer man en vd med spetskompetens i det området säger det nog något om vägen framåt.

Under sina fem år på KF hann före vd:n Lars Idermark med att spara, rationalisera och i princip få koncernen på fötter. Det har varit hårda år för de anställda, särskilt i Coop-kedjorna, och oavsett om de jobbat i butiker eller på lager. Men ur företagsekonomisk synvinkel har detta antagligen varit helt nödvändigt.

Tillträdande vd:n Frank Fiskers säger i ett pressmeddelande att det som verkligen attraherar honom med KF är att det är värderingsstyrt, med fokus på hållbar utveckling och ekonomisk nytta för medlemmarna. Alltså det där som handlar om den kooperativa idén. Eller som Konsumentföreningen Stockholm uttrycker det: ”att skapa möjlighet för medlemmarna att i sin konsumtion bidra till ett samhälle som präglas av ekonomisk utveckling, ekologisk, uthållighet, social tillit och samverkan.”

Fina ord, jovisst. Men hur mycket engagemang finns det egentligen bland den stora medlemsgruppen för att driva på och leva upp till detta? Tyvärr väldigt lite.

I dagarna är det val i Konsumentföreningen Stockholm, en av de största i landet som äger 20 procent av KF. Medlemmarna ska välja ledamöter till distriktsstyrelse, föreningsstämma och valberedning, totalt ett 30-tal personer. Dessa personer är valbara till de poster som, genom den representativa demokratin kan påverka KF och därigenom en stor del av handeln i Sverige idag. Synar man ledamöterna i ett av Stockholmsdistrikten är medelåldern närmare 70 år – och inget tyder på att detta är ett undantag, sannolikt ser det lika ut även i övriga distrikt i Stockholm och i landet. 

Det är verkligen skrämmande. Inte för att det är något fel på 70-åringarna. Men när de är borta, om en tio femton år, vilka ska bära den kooperativa idén då?

Det är inte brist på medlemmar till antalet, kooperationen har tre miljoner medlemmar i Sverige, varav 600.000 i Stockholm. Men om inte de som är yrkesaktiva börjar engagera sig så kommer den kooperativa idén att dö, så är det bara. Fint kundbemötande eller inte, det måste finnas några som kan bära och driva idén som är Coop-butikernas särart i konkurrensen med andra kedjor.