Under den färggranna sjal Christian W Jansson bär utanpå sin grå Kapp-ahlkavaj klappar enligt honom själv ett solidariskt hjärta. Alltsedan sin radikala ungdomstid i 1960-talets bokstavsvänster känner han ödmjukhet inför människor som inte har det för lätt.
– Jag är en sån som köper de hemlösas tidning av fem olika försäljare.

Trots sitt revolutionära förflutna har han hela livet sett sig som handelsman. Rejält förmögen blev han 1997 vid försäljningen av postorderföretaget Ellos där han var vd och delägare. Då tog han timeout och var i fem år mest hemma med sina barn, tills KF bad om hjälp med den konkursmässiga klädkedjan Kappahl. Snart var Christian W Jansson bolagets vd och största ägare. I flera år blomstrade företaget, men på senare tid har det åter gått knackigt med vinstras och uppsägningar. Förutom vikande konjunktur anses orsaken vara ett alltför uppdaterat sortiment.
– Vårt erbjudande har varit för ungt med för hög modegrad. Kappahls kunder är inte modepionjärer utan efterföljare. Det var ouppmärksamt av mig att vi inte höll kunden högt.

I november avgick han som vd för Kappahl och blev styrelse-ordförande. På vägen tillbaka mot lönsamhet ser han en viktig roll för butikernas anställda.
– Vi gör allt för att de ska förstå kundernas behov och kunna guida dem i mån av tid. Våra anställda har ungefär samma ekonomi som våra kunder. Det är de många människorna, dem ska vi vårda.
Kappahl har två år i rad prisats som ett av Sveriges mest jämställda företag. Men dess frontman är måttligt entusiastisk till Handels krav att i jämställdhetens namn minska butiksanställdas ofrivilliga deltidsarbete.
– På Kappahl har jag inte hört ett ljud från facket om att man varit missnöjd. Och vad är heltid – är det 40 timmar eller en lön som motsvarar 40 timmar? säger han och menar att ob-tilläggen gör att även den som är anställd på 30 timmar lätt får ihop en full lön.

Arbetsgivarna vill visserligen sänka ob-tilläggen för att i stället höja grundlönen. Men det skulle bli dyrare för mindre butiker som i dag inte har öppet på ob-tid. Christian W Jansson vill att fack och arbetsgivare gemensamt försöker knäcka denna hårda nöt.
– Kanske ska det finnas två avtal: ett för butiker som har ob, och ett annat för dem som inte har, funderar han.

Fackets krav på en jämställdhetspott som ger högre löneökningar till kvinnodominerade branscher värjer han sig mot – särskilt efter att industrifacken i december slöt avtal som ger 3 procent på 14 månader.
– Det som ska ge högre lön är yrkesutbildning, kunnande, erfarenhet. Inom LO har högljudda mansdominerade fack som Byggnads och Pappers historiskt skrämt sig till högre löner. Nu vill man ha återställare. Det är riktigt, men då borde de välavlönade hålla tillbaka sina lönekrav.

Just det är ju jämställdhetspotten ett uttryck för?
– Tvärtom, industrins avtal, 2,6 procent på årsbasis, är jättedyrt för oss.
I avtalsrörelsen är Svensk Handels styrelse bollplank till de tjänstemän som sköter förhandlingarna, och det är ordförande Janssons uppgift att jämka ihop viljorna hos världskoncerner och småhandlare. Samtidigt representerar han handeln i Svenskt Näringslivs styrelse som traditionellt domineras av tunga industriföretag.
– Handel är mycket finare än folk tror. Det är min uppgift att betona det och försöka få en samsyn på arbetsgivarsidan.

I avtalsrörelserna 2007 och 2010 försökte industrin lägga band på handeln, som trots det slöt generösare avtal.  Är det ombytta roller nu?
– Nej. Men det är ett annat konjunkturläge.

Fakta

Gillar boken "Giganternas fall "

Namn: Christian W Jansson
Ålder: 62 år.
Uppdrag: Styrelseordförande i Kappahl, Svensk Handel och Apoteket. Ledamot i bl a Svenskt Näringsliv. Samordnar handelsarbetsgivarna i avtalsrörelsen.
Lön: Cirka 5 miljoner kronor om året.
Bor: I Lund och Stockholm tillsammans med juridikprofessorn Christina Ramberg.
Fritid: Promenerar och läser böcker. Bästa på länge är "Giganternas fall" av Ken Follett.
Specialintresse: Retorik. Har donerat 25 miljoner till en professur i ämnet och anser att Göran Persson är Sveriges bäste talare.