Folkkär folkbildarefyller hundra år

”Vänster-höger-framför-bakom, näsorna utåt och vrid igen!”

Det klackar i parketten när dansarna rör sig i en stor cirkel. De håller varandra i händerna och rör sig till den vemodiga musiken. Platsen är teatersalen, högst upp i ABF-huset i Stockholm, här pågår en studiecirkel i folkdans från Balkanländerna. Mitt i ringen står cirkelledaren Annelie Norberg och instruerar och dansar med. Ett fnissigt sorl stiger när musiken tar slut.
– Vad mycket ni kom ihåg från förra terminen! berömmer Annelie Norberg.

Hon är gammal i gården inom ABF, hon var med i sin första studiecirkel som 14 åring – den hette SSU, vårt vapen – och har sedan dess både lett och deltagit i massor av studiecirklar.
– Jag gillar bildningstanken som finns inom ABF, att alla har möjlighet att fortsätta utbilda sig hela livet. Tanken är också att alla ska vara delaktiga och bidra till studiecirkeln. Det finns en enorm drivkraft och glöd inom ABF.

De allra första studiecirklarna såg inte alls ut som den i folkdans från Balkanländerna. I början av 1900-talet formade socialdemokraten Oscar Olsson kamratcirklar, där ett kompisgäng träffades regelbundet och diskuterade texter de själva valde ut. Tanken var att cirkeln skulle leda sig själv, kompisarna skulle lära sig själva och varandra.
Vid den här tiden var utbildning en lyx som var få förunnat – de flesta arbetare gick bara några få år i folkskola innan de började knega. Så när Arbetarnas Bildningsförbund bildades 1912 var tanken att medlemmarna skulle få verktyg att påverka både sin egen situation och samhället i stort.
– Det som gav kraft åt ABF var längtan efter kunskaper hos arbetarklassen som var utestängd från universiteten, säger Bengt Göransson, socialdemokratisk före detta utbildningsminister och ABF-entusiast.

Hans engagemang i förbundet har pågått i 65 år – han började med en kurs i föreningskunskap som 14-åring och jobbar i dag ideellt för ABF i Stockholm. Under de tidiga åren jobbade ABF inte bara med studiecirklar och föreläsningar, utan byggde även upp bibliotek och spred litteratur och kultur i skogsarbetarkojorna och bland sjöfolk. Under 1960- och 1970-talet växte studiecirkelverksamheten enormt. Men även om kulturen är viktig, är det de politiska studiecirklarna som har betytt mest för Bengt Göransson.
– Min allra första studiecirkel var nog den viktigaste. Jag har mött många högutbildade som inte har kunnat leda ett möte för att de aldrig har lärt sig hur man gör, och det blir bara pannkaka av det, säger han.

Sverige har förändrats mycket under de 100 år som gått sedan ABF bildades – universitetsutbildning finns tillgängligt för alla och folk är mer allmänbildade i dag. Dessutom har tekniken gett oss helt andra förutsättningar att själva söka kunskap – när ABF bildades hade folk inte ens tillgång till radio. Men det gör inte ABF:s roll som folkbildare mindre viktig, menar Bengt Göransson.
– Inom ABF finns utrymme för intellektuell bearbetning av politiska tankar. Jag blir på gott humör av att möta ABF:are ute i landet som visar att det finns engagemang och gnista.

Kvällens sista dans i studiecirkeln är en rumänsk horadans. Dansarna formar en lång kedja som rör sig slingrande över golvet. Stämningen är uppsluppen, deltagarna sjunger med och skrattar högt när de kliver fel. När de sista tonerna klingar av och försvinner över takåsarna genom det öppna takfönstret applåderar de sig själva. Det märks att de känner varandra väl.
– Vad bra ni är! Men ni har väl aldrig glömt ett steg, eller vad säger du Agneta? skämtar Annelie Norberg.

Malena Ivarsson och Peter Rönnberg sätter sig på en bänk för att samla ihop sig efter dansen. De går sin fjärde termin i studiecirkeln, och tycker att det sociala umgänget är halva grejen.
– Inför den här terminen funderade vi på att sluta, för vi har så mycket annat. Men de andra i gruppen övertalade oss att stanna, säger Malena Ivarsson.
– Det är en väldigt kul grupp, vi går alltid och dricker öl efteråt. Men visst är dansen och musiken viktig också. Och det är kul att märka att det går lättare att lära sig nya steg när man hållit på ett tag, säger Peter Rönnberg.