Ett litet ”bör” blir ett ”ska” vilket kan göra en väldig skillnad. Det handlar om de personliga lönetilläggen, som man kan få för att man har ansvar för kassalinjen, posten, charken eller något annat. Tidigare har det stått att dessa bör räknas upp med lönen. Men nu kan många gå till chefen med avtalet i hand och kräva att de ska få höjning. Sara Wristel på Åhléns i Lidköping, till exempel, som inte fått sitt tillägg höjt på sex år.

Lite grann hör det väl till ingredienserna i en avtalsrörelse att det ska vara hot om strejk. Kanske känns det som beviset för att facket verkligen står upp för sina medlemmars krav på bättre lön och villkor. Och det är ju först när media börjar rapportera om den hotande konflikten, som folk i allmänhet får upp ögonen: så här är det för butiksanställda, lagerarbetare, chaufförer, lärare, skolvaktmästare, sjuksköterskor osv, osv.

För handelns del låg ju påsken ofta bra till sett ur konfliktperspektivet. Men det var på den gamla (= omoderna) tiden. Nu är det sittfläsk som gäller, att orka prata, diskutera, förhandla till dess att man är överens.

I årets avtalsrörelse visade facket Handels och arbetsgivarparten Svensk Handel än en gång att de tar ”Den svenska modellen” på största allvar. Den går ju ut på att det är fack och arbetsgivare som tillsammans ska komma överens om villkoren på arbetsmarknaden. Och det är antagligen smart. För vill man komma vidare och hävda sig i en föränderlig värld så gör man det nog bäst genom att utgå från sina gemensamma intressen och goda vilja i stället för att hålla kniven mot strupen på varandra.

Utöver att enas om lönehöjningar med mera bestämde parterna att de ska fortsätta jobba tillsammans ett bra tag framöver. Några arbetsgrupper har de på gång sedan tidigare, till exempel den som handlar om hur man ska kunna få fler heltider i butikerna. Nu blir det fler. En ska fila på ett nytt lönesystem för butiksanställda, en annan jobba fram ett modernare avtal för lagren. Och det behövs förstås tid för detta. När det gäller lageravtalen till exempel, handlar det ju om att å ena sidan tillfredsställa företagens behov att anpassa lager-verksamheten till dagens detaljhandel. Och å andra sidan att anställda garanteras inflytande över sitt arbete och sina arbetstider.
Ett riktigt hästjobb har de framför sig, fack och arbetsgivare. Vi får hoppas att de orkar ända fram och kan vara lika sams när det är dags igen, om tre år.