Susanne Nygrens debutroman Sandfågeln är en deckare, hon använder själv ordet spänningsroman, i det långsamma tempot.  Ramen är Norrtälje. Huvudpersonen Jonna Bjelke jobbar i stans blomsterbutik och skriver om växter i lokaltidningen. När en man anmäls försvunnen av sin arbetskollega på ett stort företag i Norrtälje saknas det folk på tidningen. Jonna Bjelke får rycka in som allmänreporter. Hennes uppdrag blir att ta reda på vad som hänt mannen. Senare också binda samman den försvunna mannen och ett mord på en manlig pensionär.

Ibland får vardagen ta för stor plats. Jonna Bjelke och hennes sambo Fredrik äter potatismos och pulversoppa en gång för mycket. På kvällarna ser de på tv. När det ska vara festligt delar de en flaska vin.

Halvvägs in i boken blir det faktiskt tråkigt och jobbet med att koppla ihop mordet på pensionären och den saknad arbetsledare går för trögt. Omtagningarna blir för många. Men när det vänder är det rejält. Även om inte tempot höjs tätnar handlingen och bokens början som jag helt hade glömt bort dras smärtsamt fram i ljuset.