Jag kom att tänka på det när vi spelade Wordfeud. Att det finns mer än sju miljarder människor på jorden. Och så finns det min mamma.

Och även om (eller på grund av att) relationen är så unik kan den vara ytterst problematisk. För det är svårt att ha en mamma. Och det är svårt för mammorna att ha oss barn. Det är därför man känner sig svartsjuk när man hör folk säga: jag älskar min mamma, hon är underbar och vi ska till Mallis och vi fikar hela tiden.

Nästan alla jag känner har problem med sina mammor, fast de nästan alltid älskar dem! Relationen är krånglig och handlar om svåra saker, som beskydd, omtanke, frigörelse och vuxenblivande. Och sen kan de ju vara för snåla, och älska syrran mer, det finns de som är för självutplånande och för narcissistiska och som aldrig levde ut sina drömmar. Och kanske krävde att barnen skulle leva ut samma drömmar som mamman själv aldrig levde ut. Och det finns mammor som är för onärvarande, eller för närvarande, och de finns de som stack med en mäklare från Malung och aldrig hördes av och det finns helt vanliga mammor (de flesta) som gör så gott de kan (vilket inte alltid hjälper).

Livet ut påverkas man av att ens mamma är just ens mamma. Som jag. Som börjar prata om vädret så fort hon ringer. Och när jag spelar Wordfeud med henne överväger jag alltid att lägga andra ord än de riktigt snuskiga (hade häromdagen chans på 82 poäng för ett ord som börjar på K och är en omskrivning för att idka könsumgänge). Och fick bita mig i läppen i stället för att lägga ett mesigare för 32.

Mammor är konstiga saker. Man måste älska dem.

Stefan Lindberg
Författare