Tre timmar brukar behandlingen ta. Julia Fredriksson sitter lätt framåtlutad över kunden, fokuserad. Toaletten har hon gått på innan, ätit lunch och stärkt sig med energidryck.

– Det viktigaste är att jag inte blir trött i ögonen då blir det så jobbigt, säger hon, tittar upp, drar ner munskyddet och sträcker axlarna.

Lösögonfransar har funnits länge. Ögonfransförlängning är något annat. Det handlar om att limma fast syntetfransar en och en på de befintliga ögonfransarna. Ett precist och tålamodsprövande arbete. Hur fransarna läggs och med vilken täthet ger olika resultat. Julia har föreslagit en one-hair- single-frans som appliceras jämt över ögonlocket.

Kunden Mona Lundell nickar gillande där hon ligger på britsen i det ljust inredda rummet. För henne är det något av livets guldkant att komma hit till salongen och få sina ögonfransar förlängda. En piggare och öppnare blick är vad hon hoppas få. Om några dagar åker hon och maken till Portugal på semester. I bakgrunden hörs meditativ musik på svag volym. Doftoljor och värmeljus förhöjer stämningen.

Julia Fredriksson sitter vid huvudändan, justerar den höj- och sänkbara sängen. Klaffstolen hon sitter på ser ut att vara av enklare slag, varken vadderad eller reglerbar. På kudden har hon ett kit av fransar, en liten pöl lim och bomullspads. Nära för att enkelt kunna vinkla ut handen och nå det hon behöver.

– Då slipper jag vrida på överkroppen varje gång jag ska hämta en frans, det känns bäst rent ergonomiskt.

Hon har kort svart arbetsskjorta. Håret uppsatt i ett spänne. Fransförlängning lärde hon sig när hon gick hantverksprogrammet – inriktning spa – på De la Gardiegymnasiet i Lidköping. Kursen tog tre månader och gav henne ett certifikat som fransstylist.

– Fransstylist var ingenting jag tänkt på ”att bli”. Men det var bra att få lära sig. Här på salongen är det en fördel att kunna ta er kunder.

Försiktigt, med en böjd pincett i vänster hand delar hon fransraden på ena ögat. Med den högra, lossar hon samtidigt en syntetfrans ur förpackningen och fäster den på den frilagda ögonfransen. Ett pillgöra med en pincett i varje hand. Fransen får inte hamna för högt och inte för lågt och inte nudda någon annan. Då klibbar de ihop. Inget för darrhänta. Vänsterhanden har hon övat extra för att få stabil.

– Pincett-teknik var ett viktigt moment på kursen, att plocka upp fransar från bordet med vänster hand. Öva och öva. Till slut sitter det. 

Det är snart ett år sedan hon började på Susannes Body & Face i centrala Götene. De är fyra anställda som ger kroppsbehandlingar, gör vaxningar och pedikyr. Hon är den enda som jobbar med fransar och make up. Däremot gör hon inga nagelförlängningar som de andra.

Det har snart gå en och en halv timme. Frans för frans klistras fast. Julia sitter i samma framåtlutande ställning. Då och då blåser hon på fransraden med en liten luftpump för att skynda på torkningen innan hon fortsätter. Intill kundens huvud skymtar munstycket till ett punktutsug, en fläkt som drar in ångorna som limmet avger.

– Utsug pratade de aldrig om på skolan, det tycker jag är dåligt, säger Julia och tillägger att hon vet att limmet kan vara farligt.

Hon har läst på. Och sett med egna ögon. För ett kort tag sedan var en av de anställda tvungen att sluta. Hon fick klåda och utslag över hela kroppen och kan inte vistas i salongen längre, inte ens komma in en liten stund. Julia tror att hon fick i sig ämnen via luften när hon lade kundernas konstnaglar. Enligt arbetsmiljöforskningen innehåller de farliga plaster, akrylater, som är allergiframkallande. Det är skrämmande, det tycker hon, men är inte orolig för egen del.

– Jag tror man lättare drabbas om man är känslig. Och jag ska inte hålla på med det här hela livet. Vi får väl se hur länge trenden håller i sig.

Hon är glad att hon inte jobbar med fransförlängning hela dagarna. Samtidigt är det viktigt att kunderna droppar in. Redan när hon började gymnasiet fick hon veta att arbetsmarknaden inom skönhetsbranschen var begränsad, i alla fall i närområdet. Ville man ha jobb fick man vara inställd på att flytta till en större stad. Vad hon vet är hon den enda i den klassen som har fast jobb på salong i dag. Det handlar om tur, tror hon, att hon fick erbjudande om jobb direkt efter sin praktikperiod på salongen.

– Annars hade jag väl fått börja i industrin jag också som alla andra häromkring.

I Källby där Julia bor och är uppväxt jobbar närmare hälften av de 2 000 invånarna på Dafgårds, ortens ”industri” med tillverkning av kåldolmar, färdiga pizzor och piroger.

Drömmen om att få jobba med något annat växte fram i barndomsrummet framför datorn där hon fick sminktips på Youtube.

– Det finns så mycket att lära sig. Hur man lägger skuggor och med vilka borstar. Det är min hobby egentligen, som jag jobbar med nu.

Två och en halv timme har gått. Den sista fransen är strax på plats. Kunden öppnar försiktigt ögonen. Julia informerar om att det tar ungefär 48 timmar för limmet att torka, att ögonen kan bli röda och tårögda, men att det går över. Hon får inte gnugga ögonen och inte tvätta ansiktet med oljebaserade produkter. Om tre veckor börjar fransarna ramla av. Då är det dags för påfyllning.

Julia sträcker på sig. Går ut till salongens kassadisk och tar betalt. Nu ska hon sätta sig i soffan i personalrummet en stund, dricka lite vatten och sedan kanske stretcha.

Fakta fransstylist

Det finns uppskattningsvis 4 000 fransstylister i Sverige.

Fransförlängning ingår i allt fler hantverksprogram på gymnasiet.

Alla ska genomgå läkarundersökning innan de börjar jobba.

En astmatiker får inte jobba som fransstylist.

Den som gå utbildningen privat ska gå en arbetsmiljöutbildning om härdplaster som bland annat ges av Prevent.

Källa: Institutet för miljömedicin/Arbetsmiljöverket