Ansträngningen är synbar när Ing-Britt Vikström ska lämna växel till kunderna på Konsum i Skellefteå. Att bläddra bland sedlar och plocka enkronor ur myntfacket är svårt för den som har nedsatt finmotorik.

Skanna varor går bra – när kunderna lagt alla streckkoder åt rätt håll. Då matar bandet fram dem utan att Ing-Britt behöver göra mer än små justeringar. Berg av varor hipp som happ betyder däremot att hon tvingas lyfta och vrida. Då gör det ont – trots de starka värktabletter hon alltid äter för att klara jobbet.

­– Mycket som jag gör får jag lida för efteråt, säger hon sammanbitet i en mikropaus när hon lutar sig tillbaka och gnider sina händer som är klädda med gråa specialhandskar för att lindra smärtan.

Gav upp favoritsysselsättningar

Ing-Britt Vikström var i 50-årsåldern när artrosen kom smygande för drygt tio år sedan. Brosket i lederna bröts ner, fingrarna började krokna, värka, trilskas. Steg för steg tvingades hon ge upp favoritsysselsättningar som att sticka, virka och brodera. Jobbet som charkansvarig på Konsum blev allt tyngre. I december 2014 gick hon till doktorn och blev sjukskriven på halvtid.

Efter 180 dagars sjukskrivning prövar Försäkringskassan förmågan att arbeta i förhållande till det som i lagen kallas ”normalt förekommande arbete” på hela arbetsmarknaden. Visst var Ing-Britt för sjuk för sin heltid på Konsum, ansåg myndigheten. Men nog skulle hon klara ett lättare jobb som inte ställde samma krav på finmotorik och styrka i händerna. Därför drog de in hennes sjukpenning i juni 2015.

– Handläggaren från Försäkringskassan följde med mig till arbetsförmedlingen. Hon uppmanade mig att söka jobb ”där man sitter på möten”.

Ing-Britt hittade inte många passande jobb att söka. I stället överklagade hon Försäkringskassans beslut till förvaltningsrätten som gav henne rätt: ett arbete där händerna knappt används går inte att få utan orimliga anpassningar. Hon ska därför ha rätt till sjukpenning på halvtid.

Men Försäkringskassan överklagade i sin tur till kammarrätten, som ändrade domen. Det finns visst heltidsjobb som Ing-Britt skulle kunna klara ansåg domstolen, till exempel övervakande arbeten eller jobb som utförs per telefon. Alltså ingen sjukpenning.

Ing-Britt fnyser åt förslagen.

– Min syster övervakar en skärm på Polarbageriet. När nåt krånglar rycker hon ut och gör tunga lyft. Och telefonarbete kräver nästan alltid att man knappar på en dator, som också är svårt för mig, säger hon och vickar på sin högra pekfingertopp som ser ut att vara på väg att lossna.

Envishet och Alvedon

Envishet och Alvedon drev Ing-Britt att med sina krumma fingrar handskriva en överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen. Det är den sista rättsinstansen som bara prövar ett fåtal principiellt intressanta fall. Nio månader senare, i november 2017, kom svaret: domstolen har beviljat prövningstillstånd och kommer att avgöra hennes ärende före sommaren.

– Jag måste ha skrivit bra. Ur hjärtat och utan svordomarna, är Ing-Britts kommentar till varför just hennes överklagande passerade nålsögat för att bli prejudikat, det vill säga vägledande för hur Försäkringskassan ska bedöma liknande fall i framtiden.

Ölkartong i Lidträsket

Ing-Britt Vikström bor vackert i ett hus med strandtomt, men adressen har en kärv klang: Lidträsket. Alla domar, överklaganden, läkarintyg och yttranden som skickats hit har hon samlat i en gammal ölkartong. I tre år stred hon mot Försäkringskassan helt på egen hand. Någon vecka efter att Högsta förvaltningsdomstolen beviljat prövningstillstånd blev hon uppringd av Robert Sjunnebo från fackets juridiska byrå LO-TCO Rättsskydd som erbjöd sig att bli hennes ombud. Hon tackade ja.

– Först då insåg jag att det jag höll på med kunde ha betydelse för andra än mig själv.

Usel rättssäkerhet

Enligt Robert Sjunnebo är nyckelfrågan vad som menas med ett ”normalt förekommande arbete” som Försäkringskassan hänvisar till när någon är för sjuk för sitt nuvarande jobb. Kassan borde tydligt redovisa vilket arbete det är, annars öppnar det för godtycke och usel rättssäkerhet, skriver han i ett yttrande till domstolen. I Ing-Britt Vikströms fall hävdar juristen att det knappast existerar något arbete hon kan utföra trots sina besvär. Samma sak intygar hennes läkare.

Sedan hon först sjukskrevs 2014 har Ing-Britts artros blivit allt värre, och jobbet på Konsum allt svårare. I dag är en halvtid egentligen mer än hon klarar av, anser både doktorn och hon, men i väntan på att rättsfallet ska avgöras biter hon ihop och kämpar vidare i butiken 20 timmar i veckan.

Hennes arbetsgivare sedan 40 år, Coop Nord, har under lång tid gjort mer än lagen kräver för att underlätta hennes jobb. Vissa arbetsuppgifter, som att skura golv eller tömma papperspressen, lämnar hon till kollegorna. Under åren med nekad sjukpenning har hon i återkommande perioder tvingats ta tjänstledigt på den andra halvtiden och dryga ut lönen med a-kassa. Så småningom har arbetsgivaren börjat tröttna.

– De har sagt att jag borde säga upp mig. Men det var innan jag fick prövningstillstånd i högsta instans.

Nu väntar Coop Nord, precis som Ing-Britt Vikström, den samlade fackföreningsrörelsen och tusentals sjukskrivna på utslaget från Högsta förvaltningsdomstolen. Ing-Britt önskar hett att hon till slut ska vinna mot Försäkringskassan.

– Om inte annat för att knäppa dom på näsan.

Fakta

Artros

Artros är en reumatisk sjukdom som innebär att brosket i kroppens leder bryts ner snabbare än det byggs upp.

Vanligast är artros i fingerlederna, som då blir stela, ömma och knotiga. Fötter, knän och höfter drabbas också ofta.

De flesta som har artros är över 50 år. Sjukdomen blir vanligare med stigande ålder. Minst 700 000 personer i Sverige har artros.

Källa: Reumatikerförbundet

Ing-Britt Vikström

Ålder: 62 år.

Bor: Lidträsket norr om Skellefteå.

Jobb: Butiksanställd på Coop Konsum Erikslid, Skellefteå.

Familj: Make, fyra barn, fem barnbarn.

Fritid: Går promenader, läser deckare, ser på hockey. Tidigare handarbete.

Favoritbok: Omgiven av idioter av Thomas Erikson.

Aktuell: Huvudperson i ett vägledande rättsfall i Högsta förvaltningsdomstolen. Ska hon få sjukpenning för sin fingerledsartros eller tvingas byta jobb?