För ett år sedan kände sig någon nödgad att publicera ett budskap riktat till mig personligen på Facebook. Jag hade inte bett om vare sig åsikter, tips eller uppmaningar. Jag hade startat ett #metoo-upprop.

Budskapet var följande: ”Att ägna sig åt meningslösa symbolhandlingar istället för att angripa det man uppfattar som ett problem är meningslöst. Hashtaga på du, det lär inte leda någon annan stans än att de inblandade inbillar sig att de åstadkommer något. Jag har sällan varit mindre imponerad av något.”

Jag startade #taggarnautåt, som idag är hopslaget med #obekvämarbetstid, uppropet för service-, och handelsbranschen. Ett tryggt rum där kvinnor och ickebinära kunde dela med sig av fruktansvärda händelser som ingen tidigare lyssnat på eller tagit på allvar. Vi samlade vittnesmål om trakasserier, övergrepp och hot som anställda drabbas av på jobbet. Det vittnades om chefer, kollegor, säkerhetspersonal och kunder som bryter mot lagar utan konsekvenser. Vi kunde visa på en problematik som heter att varuvärde och vinstintressen står över människovärdet. En problematik som grundar sig i ett strukturellt förtryck och maktstrukturer i samhället.

Året har varit omvälvande, händelserikt – och frustrerande. Ett år framförallt journalister vill mäta med frågor som ’vad har uppmärksamheten lett till?’, ’Finns det framgångar att peka på?’, ’Finns det bakslag eller uteblivna framgångar?’, ’Har det fått någon effekt?’, ’Har trakasserierna minskat?’.

Har vi omstrukturerat samhället på ett år? Nej.
Vi har däremot suttit i otaliga möten med nyckelpersoner med inflytande i vår bransch. Vi har inlett samarbeten och skapat en plattform ifrån vilken vårt kollektiva rop hörs tydligare och vi har inte stannat upp i vår kamp för ett jämställt samhälle. Vi har bildat opinion och påbörjat ett förändringsarbete. Vi jobbar outtröttligt och ideellt, på kvällar och nätter på sidan av heltidsjobb och studier. Vi har åstadkommit så mycket vi kunnat i ett tungrott hav av förlegade, patriarkala åsikter, strukturer och system. Och vi kommer fortsätta.

Konsekvenserna av att vi ägnat oss åt meningslösa symbolhandlingar, hashtags och inbillat oss att vi faktiskt åstadkommer något har resulterat i en revolution.
Och huruvida du, eller någon annan, är imponerad eller inte är fullkomligt ovidkommande.