Det är inte raketforskning. Att jobba ensam i en butik är förstås oerhört trist och oerhört otryggt. Vem ska du bolla jobbfrågor med, vem ska du spy galla över när mardrömskunden just gick, vem ska hjälpa till när det blir megakö och alla kunder megasuckar och megahimlar med ögonen, vem ska se om du faller från en pall, vem ska ringa polisen i chocken efter ett knivhot av en rånare, vem ska backa upp när kunden blir för närgången, ge dig trygghet när den stenhöga kunden blir aggressiv, vem ska stå i kassan när du blir skitnödig?
Vem ska ringa polisen i chocken efter ett knivhot av en rånare?
Visst kan det vara skönt att slippa jobbarkompisar vissa PMS-dagar, men Handels undersökning om ensamarbete visar alltför väl att nackdelarna har övertaget. Och som vanligt är det vanligast att unga kvinnor jobbar ensamma och är mest utsatta för baksidorna.
Jag förstår att ensamarbete kan vara nödvändigt och okej i vissa fall, men det ska inte vara regeln utan undantaget, som Handels lyfter. Dagens regler kring ensamarbete är gamla, luddiga och avgör från fall till fall om ensamarbete är okej eller inte, utifrån en riskbedömning. Den där riskbedömningen verkar tolkas olika, om den ens görs.
Jag tycker inte det ska vara okej att anställda låter sin partner vänta i bilen utanför butiken vid stängning, går omkring med en sopborste som ”vapen”, har försvarsspray eller låtsaspratar med någon för att det ska låta som det finns en till i närheten.
Inte okej att behöva gå omkring med en sopborste som vapen.
Ingen ska behöva jobba rädd. Då måste arbetsgivaren göra något, det är inte de anställdas ansvar. Sätt in en personal till, dra ner på öppettiderna? Någonstans går gränsen för hur viktigt det är att butiken har öppet ur service- och vinstsynpunkt kontra hur personalen mår. Kundernas så kallade behov av att köpa godis dygnet runt och käka nattamat väger lätt i jämförelse med vad butiksanställda får vara med om ensamma bakom kassan.
Ingen ska behöva jobba rädd.
Handels medlemmar har några idéer för att trygga upp ensamarbetet; väktare, större möjligheter att få stöd om något händer och få veta vilka arbetsuppgifter man inte behöver göra ensam. En bra början är att lyssna till dem som vet hur det är att stå där ensam när otryggheten kommer krypandes och hjärtat blir iskallt. Det är inte ett arbetsliv värdigt någon.
