”Hej. Något annat? Vill du ha en påse? Tack. Hej då.”

I sex år har Alexandra kväll efter kväll upprepat samma fraser till kunderna i servicebutiken i centrala Malmö.
– Jag känner mig som en robot. Det är psykiskt påfrestande att vara trevlig men aldrig få riktig kontakt med någon. Men det var värst i början. Nu är jag van, säger 26-åringen som inte vill att vi skriver hennes efternamn.

Minst fem timmar

Första kvarten varje arbetspass överlappar med kollegan som jobbat innan. Sedan arbetar Alexandra ensam minst fem timmar tills hon stänger butiken klockan elva eller halv tolv på kvällen.

Att inte ha någon att prata med är nog det värsta med ensamjobbet, tycker hon.
– Jag har skaffat extrajobb i baren på Malmö Arena – inte för att jag behöver pengarna utan för att få träffa jobbarkompisar.

”Hej. Tack. Hej då.” Samtalen med kunderna blir ofta ganska torftiga.

Hon delar ett klassiskt problem med många som jobbar ensamma i butik, som Handels tar upp i en ny rapport: svårigheten att ta rast för toabesök.
– För det mesta går jag jättesnabbt. När dörrklockan plingar skyndar jag tillbaka till butiken. Om jag behöver gå längre låser jag entrédörren och sätter upp en lapp. Jag har fått tvetydiga svar när jag frågat chefen hur jag ska göra. Men ibland måste jag prioritera mig själv!

Otydliga riktlinjer

En annan fråga där arbetsgivarens riktlinjer inte är helt tydliga gäller försäljning av Paysafekort – värdekoder som bland annat används för att betala på nätkasinon. Att reagera mot misstänkt penningtvätt kan vara svårt för en ensam ung butiksanställd.
– Vad gör man när en kund köper Paysafe för flera tusen kontant varje vecka? Det kan uppstå obehagliga situationer om man ifrågasätter.

Tvärt nej sa Alexandra till den tonåring som försökte betala med en 500-lapp som hon misstänkte var falsk.
– Jag kontrollerade säkerhetsdetaljerna och såg att sedeln inte var äkta. Han blev inte glad.

Tio dagar i januari

Många av Alexandras kollegor har slutat efter kort tid med ensamarbete. Själv har hon sällan varit rädd på jobbet. Fram till i vintras.

– En januarikväll strax före stängning kom en kille med halsduk för ansiktet och kniv i handen. Han krävde pengar ur kassan och försvann snabbt.

Inte ens rånet tog knäcken på Alexandra. Hon stängde butiken och larmade polis. Dagarna närmast efteråt bevakades butiken av en väktare sista halvtimmen.

Men tio dagar senare hände det igen.
– Samma kläder. Samma kniv. Det var samma rånare.

Ljuspunkt

Där gick gränsen för Alexandra. Jobbet kändes inte längre tryggt.
– Det var obehagligt, medger hon.

Rånaren greps så småningom och har nu dömts till fängelse. Trots det kan det kännas olustigt att stå ensam i servicebutiken. Men det finns en ljuspunkt.
– En kollega har börjat hänga här på kvällarna när han inte jobbar själv, bara för att prata och vara social. Det har räddat mig!

Fotnot: Alexandras arbetsgivare svarar så här när Handelsnytt erbjuder företaget att kommentera artikeln: ”Vi har tydliga rutiner för säkerhet, toalettbesök och hantering av Paygoo mm, men Alexandra har såklart rätt till sin upplevelse och den vill vi inte ifrågasätta.”

Detta gäller vid ensamarbete

Ensamarbete är arbete som innebär fysisk eller social isolering. Till exempel om man inte får kontakt med andra människor utan telefon, eller av andra skäl inte kan räkna med hjälp i en kritisk situation.

Nattetid ska ensamarbete helst undvikas eftersom risker och påfrestningar då ökar.

Det kan vara psykiskt påfrestande att vara isolerad från mänsklig samvaro i arbetet under längre tid. Försök ordna kontakt med andra.

Arbetsgivaren har ansvar för att arbetsmiljön är bra vid ensamarbete. Hen ska bedöma riskerna och planera åtgärder.

Ibland räcker teknik för att skapa snabb kontakt med andra personer. I vissa fall kan man inte utföra arbetet ensam.

Arbetstagaren har rätt att få introduktion och instruktioner om arbetet.

Arbetsgivaren måste tala med skyddsombudet innan riskfyllt eller påfrestande ensamarbete införs.

Källa: Arbetsmiljöverkets föreskrift om ensamarbete (AFS 1982:3)