Anna: Det var mögel i väggarna, jag var inte galen

Nässpray. Det är ett läkemedel som Anna Andersson har en särskild relation till. I över 20 år hade hon alltid en flaska ståendes skåpet i omklädningsrummet på jobbet på Coop Skattkärr utanför Karlstad.

Kollegorna var ofta på henne. ”Ge upp det där”, ”Det är beroendeframkallande”. Det märkliga var bara att behovet alltid försvann när hon var ledig.

– Jag var jämt täppt på jobbet. Hemma släppte det alltid efter några dagar. Jag minns hur glad jag blev när vi började sälja egna mediciner. Jag behövde inte åka till apoteket hela tiden, säger Anna Andersson.

Jag var jämt täppt på jobbet. Hemma släppte det alltid efter några dagar

Även om det nu är några år sedan hon arbetade där så är butiken fortfarande en del av livet. Den ligger bara 300 meter från hennes bostad.

– Är jag ute i trädgården så ser jag det gröna ljuset från Coop-skylten. Men jag går aldrig in där längre, säger hon.

För hade det bara stannat vid nästäppa hade det varit en sak. Men med åren växte besvären och nässpraysflaskan i skåpet fick sällskap av en inhalator med luftrörsvidgande medel.

2014 förvärrades problemen ytterligare och hon drabbades av eksem, rinnande ögon, hudutslag, krånglande mage och en onormal trötthetskänsla. När så en blixtrande huvudvärk la sig ovanpå allt orkade hon inte längre och sökte vård.

”Utbränd” sa läkarna. Hon blev sjukskriven och ordinerades vila.

– Det kändes inte riktigt rätt då. Jag är van att bolla olika saker i luften och kände mig inte stressad på det sättet. Men jag tänkte att sa de så måste det ha varit så.

Att komma bort från jobbet visade sig dock vara positivt. Precis som under semestrar och ledigheter började symtomen lätta, och nässprayen och inhalatorn blevkvar i skåpet i omklädningsrummet.

Men glädjen blev kortvarig. När hon så sakta började gå tillbaka till jobbet återvände både eksem och andningssvårigheter med full kraft.

– Där och då ringde det som en klocka hos mig. Jag insåg att det var huset som gjorde mig sjuk.

---

20 mil öster om Skattkärr blickar 55-åriga Peter Sjöblom upp i taket på den byggnad han tillbringade nästan tio år av sitt arbetsliv i.

Han pekar upp mot de mörka ringarna under taknocken.

– Du ser fuktfläckarna där? Nu har de fixat i ordning så det är inte alls lika illa som det var då, säger han.

Hans upplevelse påminner mycket om Anna Anderssons. Hosta, huvudvärk och stickande ögon var en del av vardagen under åren han arbetade på Flens färg och golv. Men när det för Anna tog flera år innan hon ens började misstänka att det var butiken som gjorde henne sjuk så var det i Peter Sjöblom fall tydligare från start.

– Golvvärmen var paj, till och frånluften trasig. I taket såg man fullt med gammalt pollen och björkkorvar som fastnat. Längs balkarna ner mot golvet växte svartmögel. Regnade det mycket så blev det en sjö på golvet i vårat kafferum, berättar han.

Att lokalen var i uselt skick var uppenbart, problemet var bara att få butiksägaren att lyssna. Han var sällan där och Peter och hans två kollegor lämnades för det mesta att driva affären på egen hand.

– För att få honom att inse allvaret minns jag att vi ritade runt sporerna på väggarna med markeringspenna. På så sätt kunde vi visa hur det växte.

För att få honom att inse allvaret minns jag att vi ritade runt sporerna på väggarna med markeringspenna. På så sätt kunde vi visa hur det växte

Kollegan Albin Jansson kommer också ihåg. Under tiden i Flen utvecklade han allergiliknande symtom som fortfarande sitter i, trots att han inte varit i butiken på många år.

– Det kliade på kroppen, jag fick utslag och hade svårt att andas. Det blev värre och värre med tiden, säger han.

Men ägaren fortsatte att nonchalera varningssignalerna. Personalen vände sig till facket och kort därefter besökte Handelsombudsmannen Madeleine Nilsson butiken. Hon reagerade själv kraftigt på inomhusmiljön.

– Jag kunde inte andas och behövde åka hem direkt för att ta medicin. En kollega fick hålla koll på mig när jag körde eftersom jag var rädd att jag skulle svullna upp ännu mer.

När Arbetsmiljöverket en tid senare kom på besök valde myndighetens inspektör att stänga butiken på dagen.

---

För Anna Andersson i Karlstad var läget ett annat. Tanken på att hennes dåliga hälsa var kopplad till lokalen fick henne att blicka bakåt. Butiken läckte ibland in vatten. Vid postavdelningen var väggarna missfärgade av fukt. Ventilationen fungerade inte heller.

På sommaren kunde det vara 30-35 grader varmt, och under vintrarna var det tvärtom väldigt kallt, neråt 12-14 grader.

Hon och kollegorna hade förvisso klagat på temperaturen, men de vände sig till Coops fastighetsavdelning blev de uppmanade att ”ta på sig en jacka”. Att övertyga arbetsgivaren att undersöka om det fanns mögel i väggarna var ännu svårare, säger hon.

– Det var ett starkt motstånd. Enligt dem var det inget fel på lokalerna alls.

Till sist gav de ändå med sig. Butiken undersöktes av en konsultfirma och resultatet visade att det fanns rikligt med mögel i väggarna.

Anna Andersson var ledig dagen de rev den första väggen, men hon åkte ändå in och tittade på sanerarnas arbete.

– Jag stod där i full skyddsmundering och såg när de bröt upp väggen. Att det fanns mögel kunde ingen undgå. Jag minns att tårarna rann. Jag var inte galen.

---

Efter att färgbutiken slog igen har Peter Sjöbloms liv förändrats på flera sätt. Symtomen fortsatte att komma och gå, och som en konsekvens kunde han inte längre träna. För fem år sedan diagnostiserades han med KOL.

Trots att ingen läkare säkert kunnat fastslå sambandet är han själv övertygad om att åren i färgbutiken varit en bidragande orsak.

– Många påstår att det bara är gnäll, att det inte är så farligt. De inser inte hur dålig man kan bli. Man kan sanera en vägg, men inte en kropp, säger han.

För att förstå sina egna problem började han att läsa allt han kom över om mögel. Det resulterade i ett jobb på Migrationsverket som innebar att han letade efter just fukt- och mögelskador på tillfälliga boenden i samband med flyktingkrisen 2015.

Varför mår vi så här? Och vad kan man göra åt det? Som anställd står man sig rätt slätt om arbetsgivaren inte vill agera

– Jag blev intresserad. Varför mår vi så här? Och vad kan man göra åt det? Som anställd står man sig rätt slätt om arbetsgivaren inte vill agera, säger Peter Sjöblom.

---

Även för Anna Andersson har livet efter mögelskadan tagit en ny vändning. Eftersom hon inte kunde vara kvar i Skattkärr inleddes en period av omplaceringar till närliggande butiker. I samma veva konstaterade läkarna att hon utvecklat allergier som en följd av mögelexponeringen, bland annat mot en parfymmix som finns i de flesta tvål-, smink och schamposorterna.

Även om hennes hälsa förbättrades något, försvårade allergierna kundmöten och varuhantering. Samtidigt fanns luftrörsproblemen och eksemen kvar.

Omplaceringarna fick stora ekonomiska konsekvenser. Hon tvingades ner i tid och gick miste om ob-ersättning.

– Jag tappade nog 8 000–10 000 kronor i månaden under den tiden, säger hon.

Hon ansökte om livränta, en ersättning som ska täcka för förlorad arbetsinkomst vid arbetsskada. Men Försäkringskassan ansåg att Anna kunde arbeta heltid på andra arbetsplatser och hon fick nej.

Jag tappade nog 8 000–10 000 kronor i månaden under den tiden

Fackets juristbyrå LO-TCO Rättsskydd är av en annan uppfattning, och nu stöttar de Anna i processen att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Den medicinska bevisningen finns där och inkomstbortfallet bör kompenseras, tycker hennes jurist.

Sedan 2017 är Anna Andersson inte längre anställd av Coop. När arbetsgivaren ville att hon skulle återgå till jobbet i den då nyrenoverade Skattkärrsbutiken tackade hon nej. Rädslan för att bli sämre igen var för stor. Beslutet ledde till att hon blev uppsagd.

– I efterhand är det lätt att se orsak och verkan. När jag var mitt uppe i det var det inte så, säger Anna, som i dag lyckats hitta ett deltidsarbete som fungerar med hennes sjukdom.

– Det är heller inte alltid lätt för andra att förstå, fortsätter hon. Men har man symtomen så kolla upp det. Ge dig inte.

---

Coop: ”Vi gjorde allt vi kunde”

Enligt Coop Värmland togs problemen i Skattkärr på största allvar. Renoveringen var enligt dem mycket omfattande.

– Vi beklagar hennes upplevelse, men i det här fallet anser vi att vi gjorde allt vi kunde, plus lite till, säger pressansvarige Klas Olsson.

De medger att Anna Andersson fick gå ner i tid och att hon tappade ob. Men då fanns helt enkelt inga andra tjänster att erbjuda.

– Efter ombyggnaden erbjöd vi henne att komma tillbaka och att prova fram tills att det skulle bli något ledigt på andra butiker. Vår uppfattning var att hon ville byta bana helt, säger Klas Olsson.

---

Färgaffären renoverades

Flens färg och golv gick i konkurs i maj 2013. Verksamheten drivs i dag av en ny färgfirma som har renoverat butiken.

Handelsnytt har försökt nå den gamle ägaren som i dag är svårt sjuk. Vi har även varit i kontakt med hans familj som avböjer att kommentera.