Marcus lider av Hortons huvudvärk – kollegorna får jobbet att funka
Tack vare flexibla arbetsuppgifter, en lyssnande chef och stöttande kollegor kan Marcus Tidebrink jobba trots att han har en handikappande huvudvärk.
Marcus Tidebrink lider av den plågsamma Hortons huvudvärk.
Klonk-klonk-klonk! BRRRRRR! Det slamrar och slår och borrar från renoveringen av lokalen intill Mecas lager i Borås.
– I dag kommer vi väl att ha huvudvärk allihopa! ropar Marcus Tidebrinks kollega och lillebror Robin till honom. Med händerna för öronen rusar Robin till närmaste back med öronproppar.
Värken skär som en kniv
Mecas butik och lager ska äntligen totalrenoveras, men nej, ljudbilden är inte den bästa för en person med huvudvärksproblematik som Marcus Tidebrink. Och ja, han har ont i huvudet i dag. Men det beror inte så mycket på just renoveringsbullret. Han har haft huvudvärk nästan varje dag de senaste månaderna. Hortons huvudvärk. Det är en mycket plågsam huvudvärkssjukdom där värken oftast sitter i eller kring ena ögat.
– Det känns som att någon vill peta ut mitt öga med en vass kniv. Det är en sådan skärande smärta att man inte kan tänka på något annat, säger Marcus Tidebrink.
Vill inte visa att han har ont
Ändå sitter han här i bullret med matlådan i knäet framför en blått lysande datorskärm. Ännu fler så kallade triggers. Ibland får han mer ont efter att ha ätit, och att koncentrera sig vid en dator går bara inte. Även kundsamtal på telefon och stress kan trigga huvudvärken.
– Jag vill kunna arbeta. Det är ju det man ska göra. Jag vill inte visa för kollegorna att jag har ont och be om hjälp. Det är väl en typ av stolthet antar jag, säger Marcus Tidebrink.
Det känns som att någon petar ut mitt öga med en vass kniv. Men jag vill kunna arbeta. Det är ju det man ska göra.
I mars 2020 fick han sin första huvudvärksattack. Han stod i sin lokala matbutik och skulle just ta en vara från hyllan när hela världen började snurra. Det gjorde jätteont i huvudet. Marcus Tidebrink tog stöd mot kundvagnen och andades. Till sist tog han sig hem och ringde vårdcentralen, som skickade en ambulans. På sjukhuset kom de fram till att inget farligt hade hänt. De sa att han hade spänningshuvudvärk. Marcus Tidebrink kände att det var något annat, och genom arbetsgivarens sjukförsäkring fick han kontakt med en neurolog som gav honom diagnosen Hortons huvudvärk.
– Jag är inte rädd för att söka hjälp. Andra drar sig för det. Tycker att ”det här ska jag klara själv”. Men vården är ju jättebra i Sverige.
Dumpade dokumenten på chefens bord
När han fått sin diagnos samlade Marcus ihop all information han kunde hitta om sjukdomen. Sedan dumpade han dokumenthögen på chefens skrivbord.
– Det är lika bra att vara öppen med det från början. Jag tror att många chefer undrar vad det är med en om man inte berättar. Det är ju konstigt om man är borta från och till. Berättar man om det så tror jag att de blir mer förstående. Men det beror ju mycket på vilken arbetsplats man har. För oss som har en liten arbetsplats är det kanske lättare att prata om saker än på en stor, säger Marcus Tidebrink.
De första månaderna efter den första huvudvärksattacken var Marcus sjukskriven. Efter en tid började han jobba deltid. Men när hösten kom meddelade Försäkringskassan att han skulle bli utförsäkrad. Marcus behövde börja jobba heltid igen eller skaffa ett annat jobb.
– Men jag vill inte byta jobb. Jag trivs här. Huvudvärken kommer jag att ha oavsett var jag jobbar, säger Marcus Tidebrink.
Fick högriskskydd
Neurologen hjälpte honom att få högriskskydd från Försäkringskassan. Det är för personer som riskerar att vara sjuka ofta eller långa perioder, till exempel personer med migrän. Det innebär att man befrias från karensdagar och att Försäkringskassan betalar sjuklönen till arbetsgivaren.
– Det känns tryggt att företaget inte förlorar pengar på att jag är sjuk. Då kan företaget välja att ha kvar en även om man är borta mycket, säger Marcus Tidebrink.
Efter ett samtal med chefen gick han upp på heltid igen. Arbetsuppgifterna går att anpassa till hur Marcus mår. Kollegorna tar de flesta telefonsamtalen med kunderna och han slipper oftast jobba vid datorn. Om han inte behövs i budbilen och får för ont för att checka av varor på lagret kan han till exempel sopa golvet när han mår dåligt.
Medicinsprutor som hjälper
Han får också ta pauser när han behöver. När en attack kommer kan Marcus Tidebrink gå in i det vita omklädningsrummet, luta sig tillbaka på den udda kontorsstolen som han ställt där inne, och andas i sin syrgastub. In, ut. In, ut. Minst en kvart behöver han andas det extra syret för att lindra attacken. Så oftast tar han fram kartongen med medicinsprutorna i stället. De verkar snabbare.
Jag vill inte byta jobb, jag trivs här. Huvudvärken kommer jag ha oavsett var jag jobbar.
Även frisk luft och en promenad kan hjälpa, om värken inte hunnit för långt.
– Jag är ute i skogen mycket, för där är det tyst och lugnt. Även på jobbet kan jag gå ut och andas en stund eller gå en liten promenad. Behöver jag gå ut ställer kollegorna upp och tar över det jag håller på med, säger Marcus Tidebrink.
Dessutom har han kollegan Henrik Holmedal. Han försöker ha koll på Marcus och se till att han inte gör en värktriggande uppgift för länge. När Marcus blir spänd över pannan förstår Henrik att han har ont.
– Jag försöker underlätta för honom även när han inte ber om det. Jag kan byta av honom under inventeringen och ta lagerlistan till exempel. När man ser att någon mår dåligt vill man ju hjälpa till så gott man kan, säger Henrik Holmedal.
Kollegan kör Marcus
Henrik brukar också köra Marcus till och från jobbet. Varannan dag i Marcus bil, varannan i Henriks. De samåker eftersom Marcus får ont av att koncentrera sig på bilkörning för länge.
– Det betyder väldigt mycket att mina kollegor hjälper mig. Det är en trygghet, säger Marcus Tidebrink.
15 procent av alla kvinnor har migrän, 7 procent av männen. Över en miljon svenskar lider alltså av migrän.
Ont, ondare, ondast
– tre sorters huvudvärk
Spänningshuvudvärk
Den vanligaste huvudvärkstypen och gör lätt till måttligt ont. Smärtan är dov, molande eller tryckande. Värken sitter på båda sidor av huvudet och brukar beskrivas som ett åtdraget band runt huvudet, eller som att något tynger en uppifrån.
Migrän
Är inte som vanlig huvudvärk. Den är en intensiv, borrande, dunkande och/eller pulserande smärta som oftast sitter på ena sidan av huvudet. För många inleds attackerna med ett slags flimmer för ögonen eller annat synbortfall, som kallas aura. En del mår illa under migränattackerna och behöver kräkas. Det är vanligt att bli överkänslig för ljus, ljud och dofter.
Hortons
Kallas även klusterhuvudvärk. Det är en extremt plågsam form av huvudvärk. Sjukdomen karaktäriseras av perioder med mycket smärtsamma, skärande huvudvärksattacker som oftast är i, vid eller runt det ena ögat. Smärtan är oerhört intensiv och jämförbar med den man upplever vid njursten eller förlossning. Sjukdomen är ganska ovanlig, en av tusen personer har den.
Fyra saker du kan be om på jobbet
1. Det bästa är om du kan få lägga ditt eget schema. Du känner din migrän och vet när du mår bäst.
2. Sticker lamporna i ögonen? Be att få byta till vilsammare ljuskällor. Arbetsgivaren ska anpassa arbetsplatsen så att per sonalen inte mår dåligt av den. Vill hen inte? Kontakta facket!
3. Be om massage som frisk vård, gärna varje vecka.
4. Flexibilitet är A och O. Varva olika arbetsuppgifter och ta pauser i frisk luft. Det är bra om arbetstiderna kan justeras. Kanske du kan byta pass med en kollega en smärtsam dag?
Dessutom: Skriv huvudvärksdagbok. Den kan underlätta både på läkarbesök och i samtal med kollegor och chefer. Åtgärderna behöver skräddarsys för varje person eftersom vi alla är olika.
Sarah: ”Förstående kollegor är det viktigaste”
Sarah tvingades sluta på kundtjänstföretaget i Stockholm eftersom hennes arbetsgivare behandlade henne illa när hon fick migrän. Det var först när vårdpersonalen på sjukhuset bad henne berätta om jobbet som hon insåg hur mycket det påverkade henne.
– Chefen ifrågasatte mig jämt när jag var sjuk. Ofta jobbade jag fast jag hade ont och gick och spydde på toaletten, men han frågade aldrig hur jag mådde. Om jag inte kunde hoppa in en dag kunde chefen strunta i att svara mig på hela veckan. Han snackade om mig på jobbet. Kollegorna slutade heja på mig och undvek mig. Jag sjukskrev mig aldrig så länge som jag behövde för jag var rädd att få sparken, säger Sarah.
I dag jobbar hon i kassan på en elkedja. Hon har också gått ner i tid för att minska stressen.
– Nu vågar jag sjukanmäla mig. Jag vet inte om det är jag som förändrats eller om det är den nya arbetsplatsen, men jag tänker att är jag sjuk så är jag sjuk, säger Sarah.
Trots det har hon inte vågat berätta för chefen om sin sjukdom. Migränen hälsar fortfarande på. Ofta när hon är instängd i kassan, behöver titta in i den lysande skärmen och måste anpassa sig efter kundflödet. Lunchrastens halvtimme är för kort. Men snart ska butiken få nya lokaler med en öppnare, gemensam kassa, och då tror Sarah att det blir bättre och lättare att ta paus när smärtan kommer. I kassan har hon ett par kollegor som också har migrän.
– Det mest fantastiska är när man kan få en migräntablett av varandra. Och att de förstår hur det är utan att man behöver förklara. Att kollegor har förståelse är viktigast.
Amanda: ”Jag önskar att chefen pratade med mig”
Amanda, som jobbar i en möbelbutik i Skåne, känner sig inte som sig själv när hon har migrän. Det gör ju så ont. Men eftersom hon är provanställd och rädd att förlora jobbet, försöker hon stå ut med dunkandet.
– Jag känner mig skuldbelagd när jag måste sjukskriva mig eller gå hem från jobbet, säger hon.
Chefen hon har nu är i alla fall bättre än andra hon haft, men inte heller han har försökt underlätta för henne. Trots att han vet om hennes sjukdom.
– Det enda jag önskar är att chefen pratar med mig. Att han frågar om det finns någon uppgift som är jobbig eller om vi kan göra något för att underlätta för mig, säger Amanda.
Hennes kollegor känner till att hon har migrän, men Amanda upplever att de inte alltid förstår.
– Ofta får man svaret ”Har du tagit tabletter?” eller ”Det är bara att bita ihop”. Det gör mig ledsen. Det här är ju egentligen som vilken sjukdom som helst, bara det att den inte syns utanpå, säger Amanda.
