Tristessen

i det rutinartade butiksarbetet får Lina Arvidsson att skärpa sina sinnen. Hennes dikter har rafsats ner på lappar under tolv år som anställd på en Icabutik i Malmö.

– Om man har ögonen med sig hittar man alltid saker som bryter mönstret. Jag hoppas att både anställa och kunder kan känna igen sig, säger hon.

Skräcken

Kniven mot kollegans hals. Femhundringen som fladdrar på kassabandet efteråt. Kunden som fortsätter packa sina varor. Upplevelsen av ett våldsamt butiksrån har blivit stark poesi.

– Skrivandet var ett skönt sätt att bearbeta traumat, men när jag senare skulle redigera texten mådde jag dåligt på samma sätt igen.

Sorgen

efter en värkbruten arbetskamrat som hittats död i sin lägenhet föder tankar om relationer på jobbet, krossade drömmar och den egna kroppen.

– Hon jobbade jättemycket och försökte plugga samtidigt men fick för ont. I dikterna väver jag ihop det med min egen rädsla för att kroppen ska gå sönder.

Föraktet

från kunder som behandlar anställda som maskiner speglas av att butikens apparater har ett rikt känsloliv. Kvittoskrivaren hostar förnärmat, en dator får vårkänslor och en försmådd kassalåda får äntligen omfamna en skadad sedel.

– Vi betraktas ofta som något som bara ska funka. Själv umgås jag med maskinerna. 

Värmen

som ibland tränger igenom klyschorna i möten med tilltufsade stamkunder hör till ljuspunkterna i jobbet – och dikterna.

– Vid enstaka tillfällen når man bortom det ytliga. Man får vara lite psykolog, det är både fint och jobbigt. Vad ska man svara kunden som plötsligt berättar att hon har cancer i hela magen? 

Tre dikter ur boken

Kvittomaskinen hostar till
en förnärmad besviken spottloska: jag
är faktiskt slut!
och jag har sagt det
med röda streck
länge

då blir det dragspel halva kvitton varningsrutor
kanske slutar jag fungera
mitt i all denna kö det
skulle du gilla va?
behöva ropa på Åsa förnedra dig

hittar ingen inkopplad skrivare här hittar ingen


allt manuellt jag
tycker om när det finns kvar
att sträcka sig in under
kassarullarna vitare än vitast att stoppa upp kön
påminna om
klonk! då går det bra igen
jag är också en människa

***

hon som tar ut en tia
i pant ska bjuda barnbarnen på restaurang
det blir mycket om man spar
leendet inifrån hostan

tittar upp mot cigarettskåpet
kan du hissa ner himmelriket tack?

***

En vanlig snattare
är tanten med rullator
det finns ett system

och varje dag saker som bryter mot det
du kommer att se det kommer att glädja dig
att varje dag inte är så erbarmligt samma
timmar
som du räknar ner till sista kvarten
då när man får ställa upp skylten
lättjefullt sträcka på sig ska du öppna här? Nej
jag stänger nu.

Ur ”Vänligen bygg inga berg. Betraktelser från kassan” av Lina Arvidsson (Konsai förlag).

Vinn boken! Vi lottar ut fem ex av Lina Arvidssons bok ”Vänligen bygg inga berg” (Konsai förlag) bland våra följare på sociala medier. Skicka ett meddelande till Tidningen Handelsnytt via Facebook eller Instagram senast 20 september så är du med i utlottningen.