”Jag har varit rädd varje dag”

Maria Karlsson Florist, Lövånger

Oväntat, hela tiden nya besked, så summerar jag 2021. Under året har jag jobbat i blomster­butiken i byn Lövångers allt-i-allo-affär. Hit till hubben kommer alla byns 800 invånare någon gång under veckan – pandemi eller ej. Jag har varit rädd varje dag. Många har struntat i avstånd och maxantal i buti­ken. När restriktionerna släppte blev det värre. I mig finns restriktio­nerna kvar. Det har varit svårt att navigera i det när alla andra betett sig som vanligt.
I september blev jag uppsagd på grund av arbetsbrist. Jobbet var en trygghet. Pengar att betala hyran med. Men det var också någonting annat. Min pappa och farmor drev en handelsträdgård. När de båda dog blev blommorna ett sätt att bearbeta sorgen. Men under året har jag ställt sig ­pan­demi-frågan: ”Är det här vad jag vill?” Jag kommer att sörja pappa och farmor hela livet. Men jag är redo för ett annat jobb.

Bild: Patrick Degerman

”Jag fick en kram av en anhörig – det kändes stort”

Maria Nilsson Begravningsentreprenör på Fonus, Borlänge

Vi kan ha minnesstund efter begravningen nu. Det är väldigt fint.
Jag minns förra året. När samtalen om avlidna kom tätt. När utrymmet på bårhus inte räckte till. Och jag behövde visir och heltäckande vit overall när jag skulle hämta någons älskade på äldreboendet. Så är det inte nu. Det är så skönt. Jag var alltid rädd att skrämma någon. Men att visa ömhet genom beröring är ännu inte helt självklart. När jag fick en kram av en anhörig kändes det stort och ovant.
Nu ska man införa covidpass. Kommer det gälla begravningar? Det verkar som att man begränsar antal deltagare i stället, men hur skulle vi ha gjort om någon, kanske en äldre, inte kan tekniken och därför inte laddat ner passet? Hur säger man: Du får inte gå på begravningen? 2021 har två saker bekymrat mig. De som inte håller avstånd och de som tror att corona är en bluff. Genom mitt jobb vet jag att covid-19 i allra högsta grad är verkligt.

Bild: Henrik Hansson

”Fantastiskt att träffa mormor och morfar igen”

Henrietta Young Rask Butiksanställd, Strömstad

Jag kommer i håg när mamma och jag satt i bilen. Vi höll varandra i händerna. ­Tårarna rinner ner för mina kinder. Genom bilrutan såg jag norsk mark. Det hade jag inte gjort på över ett år. Men nu var jag fullvaccinerad, norsk-svenska gränsen var öppen så jag kunde äntligen träffa mormor och morfar. Jag kunde inte ta in det. Det var så fantastiskt.
I år har jag också haft jobb. Först på Sportshopens butik inne i Strömstad och nu i Nordby Shoppingcenter. jag har insett någonting. Jag går in i väggen direkt när jag ­jobbar heltid. I en butik är du alltid beredd, du kan inte ta paus hur som helst eller gå till tandläkaren om du skulle behöva det. På 80 procent hinner jag det – och smälta alla intryck och ladda om.
En del kunders beteende har ändrats tycker jag. Det är som om pandemin blev ett ofrivilligt köpstopp och nu ska man ta igen det. De har blivit mer aggressiva. Många har struntat i restriktionerna. Jag har varit rädd varje dag och är det fortfarande.

Bild: Privat

Berättat för Lisa Berthelson

”Jag har tjatat på cheferna”

Jerry Mäkelä
Jerry Mäkelä Lagerarbetare på dryckes­lagret JF Hillebrand, Jordbro

Det har varit ett väldigt tungt jobbår med extra mycket att göra. Arbetsmiljön glöms ofta bort när det är stressigt så jag har fått tjata på cheferna. Vi har till exempel inte hunnit städa ordentligt i gångarna där vi ska köra truck. 2022 ser jag fram emot att vi ska bilda fackklubb igen och så hoppas jag på en röd valseger och att coronan försvinner.

Bild: Anders G Warne

”Jag höll på att gå in i väggen”

Jessica Andersson, Ersättnings­handläggare på Handels A-kassa, Eskilstuna

Arbetsbelastningen var tuff länge. Jag höll på att gå in i väggen. Nu är det lugnare och vi ska få ett nytt handläggningssystem. Det ser jag fram emot. Det vi har nu är ­omständligt och hänger sig. Jag har fortsatt att jobba hemma, vi får välja. 2022 hoppas jag på tid för kompetensutveckling och ett slut på pandemin.

Bild: Privat

”Ganska skapligt år trots allt”

Anders Lindmark Åhléns, Umeå

2021 har trots allt varit ganska skapligt. Jobbet har varit mycket bra på att anpassa sig efter rådande förhållanden och vi har inte haft något coronautbrott bland personalen. Kunderna har börjat hitta tillbaka. Det verkar nästan finnas ett uppdämt shoppingbehov. 2022 hoppas jag att alla som kan vaccinerar sig och att vi kan umgås som vanligt igen.

Bild: Privat

Handelsnytts krönikörer

”Återgången var så snabb!”

Helene Björkman, Pluggar och jobbar i butik

Det här året har jag reflekterat över hur snabbt vi har återgått till vanliga beteenden. Kunderna gick väldigt snabbt tillbaka till att inte hålla avstånd och att inte bära mask. ­Kommer det vara så här nu, att vi glömmer hur det var när det var som värst med corona?
Det som har varit positivt är att jag jobbar på en fantastisk arbetsplats, i den bemärkelsen att jag har helt otroliga kolleger, som betyder mycket för mig.
Att jag fick pris för min krönika i Handelsnytt var också en stor grej, jag har aldrig vunnit något förut, så jag blev verkligen skitglad.

Bild: Julia Lindemalm

”Hoppas vi får ha kvar vår ob”

Lina Arvidsson Författare och butiksanställd

I år kom min diktsamling Vänligen bygg inga berg ut. Det var en kund som kom fram och sa ’vilken fin bok du har skrivit’, det var roligt.
Jag håller på med flera nya skriv­projekt. Nästa utgivning blir förhoppningsvis en erotisk roman som jag skriver under namnet Ariel Held.
Det är så skönt att man börjar se slutet på pandemin. Nästa år hoppas jag på den tredje dosen vaccin, och att den ska ge önskad effekt. ­Sedan har jag inte riktigt följt vad som hänt med ob, men jag hoppas också att vi får ha kvar vår ob, så mycket det går. Den är ju fortfarande mitt stadiga nav i tillvaron.

”Nu frågar de efter grisfötter”

Kalle Jungell Jobbar i livsmedelsbutik

Det positiva har varit att få öppna upp igen efter pandemin. Och det har inte bara gått tillbaka till hur det var innan. Nu när man äntligen får träffas igen börjar kunderna plötsligt fråga efter grisfötter till jul, man går tillbaka till gamla traditioner.
Framåt hoppas jag att vi fortsätter ha någor­lunda kontroll på situationen, och att vi kan bjuda in till fler evenemang. För trots att det varit turistrekord här har det varit ganska tyst på något vis. Nu vill vi skapa en samlingsplats, dit folk inte bara går för att handla, utan det ska vara en plats där man kan mötas.

Bild: Izabelle Nordfjell