När Emma blev gravid praktiserade hon i en livsmedelsbutik. Hon berättade inte att hon var gravid. Man har ingen skyldighet att göra det, och det kan finnas skäl till att man vill vänta med att informera på jobbet.
Emma fick fast jobb, och chefen gjorde henne dessutom till butiksansvarig. Vilken lycka man måste känna i Emmas situation. Att vara gravid är omtumlande och oroligt i sig. Att då ha en trygg anställning underlättar. Men så skulle det inte bli.
När chefen fick veta att Emma var gravid, blev hon utskälld. Sedan uppsagd. Hur kan det hända, i Sverige, på 2020-talet? Att vara gravid – och föräldraledig – är någonting man är en eller ett fåtal gånger under ett helt arbetsliv.
Hur kan en arbetsgivare ta det personligt? Hur ser chefen ut i skallen, om reaktionen är att skälla ut sin medarbetare? Det är ett djupt olämpligt agerande.
Hur ser chefen ut i skallen om reaktionen är att skälla ut sin medarbetare? Det är ett djupt olämpligt agerande.
Javisst, det kan bli besvär med att hitta ersättare. Javisst, man kan behöva anpassa vissa arbetsuppgifter. Men är man arbetsgivare så ingår sånt i uppdraget. När du berättar på ditt jobb att du väntar barn, finns bara en rimlig reaktion från din chef:
”Grattis, vad roligt! Jag ska se till att du får det stöd du behöver.”
