Jag är en av många som följt Handelsnytts omfattande granskning av Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Det är med sorg och medkänsla med alla utsatta som jag tagit del av det som framkommit. 

Samtidigt blir jag oerhört provocerad och arg över den kultur som finns inom ABF. Jag inser att allt som hände under tiden jag själv var anställd och fackligt förtroendevald på ABF Norr fram till 2020 inte alls var en ”isolerad händelse som inte speglar organisationen” som det så fint lät 2019.

Skyddsstopp

I mitt fall blev jag strax innan semestern 2020 omplacerad från ABF-distriktet till ett lokalkontor. Det var ett av styrelsens drag för att bli av med ”ett besvärligt problem”. Det blev tydligt eftersom jag inte fick några som helst arbetsuppgifter efter omplaceringen – varpå Handels efter semestern lade skyddsstopp.

Det finns en vidrig, djupt grundad kultur i arbetarrörelsen som ABF på inget sätt är förskonat från. En brutal tystnads- och utfrysningskultur i kombination med interna repressalier om man inte anses passa in eller är nog lojal, är verktyg ledningen använder för att bli av med anställda. 

Städa ut

Hur förändrar man en sådan kultur, undrar nog många. Svaret är enkelt. Först måste man ha tillräcklig självinsikt för att erkänna att det finns stora problem. Sen måste man städa ut gamla traditioner och värderingar som härstammar från bland annat bastuklubben på Bommersvik, och från överenskommelser i stängda rum och forum, där majoriteten av deltagarna varit män. 

Så länge ABF fortsätter vara en inbördesklubb för tidigare och nuvarande politiker och före detta ombudsmän inom Socialdemokraterna, som för länge sedan tappat sin ideologiska kompass, och så länge man vägrar se sina egna fel, lär ABF fortsätta ner i avgrunden.

  • André Thurström
    Före detta anställd och fackligt förtroendevald på ABF Norr