Anton Bäcks cp-skada inget hinder för jobb på Ica

”Jag kan göra skiten ingen annan vill göra men om ni ger mig en chans så kan jag även fixa mer avancerade saker än så.”

Så skrev Anton Bäck i ett inlägg på Facebook våren 2021. Då kunde han inte ana vilken spridning inlägget skulle få och vad det skulle leda till.

Men vi tar det från början. Anton Bäck, som föddes med en hjärnskada och är rullstolsburen, längtade ut i arbetslivet. Jobbsökandet genom de egna kontaktnäten gav inget resultat.

Då bestämde han sig för att skriva en omvänd jobbannons på Facebook. I inlägget beskrev han sig själv, sina förutsättningar och styrkor, och gav förslag på vad han skulle kunna jobba med.

– Jag ville lägga korten på bordet. Jag har cp, cere­bral pares. Diagnosen för med sig utmaningar i det dagliga livet, och jag ville att min framtida arbets­givare skulle ha det klart för sig. Men jag ville också visa att jag både kan och vill jobba, säger Anton.

Fick snabbt jobberbjudanden

Den 12 mars 2021 avslutade han inlägget med texten ”dela gärna vidare” och klickade på publicera­ knappen. Och delades gjorde det. På bara någon dag fick han flera jobberbjudanden. Snart började fler än arbetsgivare och privatpersoner uppmärksamma annonsen.

– Det blev extremt stort, jättesnabbt. Jag insåg den sanslösa kraften i sociala medier. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att radio och tidningar skulle kontakta mig i den omfattning de gjorde. Det var hysteriskt, men kändes också kul och viktigt eftersom jag ville visa att det faktiskt går att jobba när man har det som jag.

I april ringde handlaren Tomas Olsson på Ica Super­market Lindvallen upp Anton och erbjöd en tjänst där. De kopplade gemensamt in Arbetsförmedlingen för att få hjälp med arbetshjälpmedel och att ordna en lönebidragsanställning.

Uppmärksamhet i medierna

I september 2021 började Anton praktisera i butiken för att se om det var något för honom. Han trivdes och i december skrev han på kontraktet och fortsatte jobba, som anställd. Sedan dess har han jobbat förmiddagar med att plocka varor och ge service till kunder.

– Då sa det pang, så började media kontakta mig igen, säger Anton.

Ica skrev ett inlägg på Linkedin om hans ovanliga metod att söka jobb och anställningen han sedan fick. I skrivande stund har över en miljon människor sett inlägget.

– Min chef ringde mig en lördag och berättade det. Jag hade just gått av mitt pass och skulle handla i buti­ken. Jag höll på att tappa hakan där i godisdisken.

Anton håller upp surfplattan och skrollar genom raderna av uppmuntrande kommentarer:

”Vilket jävla håll­käften­cv. Delar och önskar dig stort lycka till!”

”Dessa meriter och denna uttrycks­ förmåga måste göra dig till ett kap i rekryterings­ sammanhang.”

”Du behövs Anton, du är grym”.

Det är några exempel från inlägg i sociala medier.

– Hejaropen i kommentarsfälten är helt fantastiska. Mycket sätter sig rakt i hjärtat, det är reaktioner och textrader jag kommer ta med mig i livet. Då och då återvänder jag till kommentarerna och hämtar kraft, säger Anton.

Fick egen lägenhet

Solen skiner in bakom honom där han sitter i sin nya, ljusa lägenhet i Sälen. Genom fönstret har man utsikt över skogsklädda slänter. Det här är Antons första egna lägenhet – han skrev på kontraktet bara en vecka efter att kontraktet med Ica blev klart.

Men de senaste åren har varit tuffa. Anton är beroende av sina personliga assistenter, och har fått kämpa för den mängd assistanstimmar han behöver för att kunna leva ett självständigt liv.

– Jag ser jobbet och lägenheten som urstarka symboler för självständighet. Men det har funnits de som tyckt annorlunda. Att behöva föra den här kampen för något som borde vara helt självklart är så fruktansvärt tragiskt, säger Anton.

Arbetet på Ica har varit en avgörande möjlighet att skapa distans till ovissheten. På jobbet känner han sig uppskattad för den han är och blir behandlad som vilken kollega som helst.

– Alla hjälps åt, det finns inga begränsningar utan alla ser möjligheter. Kollegorna ställer vanliga frågor, ”jag måste ta kassan, kan du ta över här?” De öppnar dörren för uppgifter så att jag kan bidra till teamet.

Lyckats få assistans i hemmet

Nu har Anton fått ett positivt besked från Försäkringskassan. Han får de assistanstimmar han behöver.

– Det har tagit två år, men nu sitter jag här och är trygg i min nya lya.

Genom uppmärksamheten har Anton kommit i kontakt med andra i liknande situation. Han har också fått kontakt med föräldrar till barn med funktionsnedsättningar, som framhåller att han är en inspiration för yngre som snart ska ut i arbetslivet.

Flera har också skrivit och tackat för att han gett människor med diagnoser eller funktionsnedsätt- ningar ett ansikte och visar att det finns hopp.

En kommentar har fastnat extra mycket hos Anton: ”Samtidigt som jag verkligen drog på smilbanden när jag läste om detta och själv tycker det är härligt så finns det något annat att tänka på. Hur sjukt är inte samhället när vi anser att detta är något speciellt och fantastiskt?”

– Jag gjorde aldrig valet att sitta i rullstol. Att bidra till samhället är något jag tar mig an med stolthet. Jag vill ge tillbaka och betala skatt, säger Anton.