”I ett lag måste alla deltagare utföra sina uppgifter för att det ska fungera”, skrev Försäkringskassan nyligen i en mediekampanj. I väl fungerande lag tar man vara på varandras styrkor. Det hade varit värdefullt om Försäkringskassan valt att lyssna på och lära från de deltagare i laget som har bättre kunskaper och insikter än kassan själv inom sina områden.

  • Den sjukskrivande läkaren har träffat och undersökt patienten, och har ofta en god helhetsbild av patientens tillstånd, särskilt om arbetsförmågan varit nedsatt under lång tid.
  • Specialistläkare har ofta en djup fackkunskap och erfarenheter från en stor mängd likartade fall.
  • Sjukgymnaster och arbetsterapeuter är specialister på att bedöma funktionsnedsättningar.
  • Arbetsförmedlingen är duktig på att avgöra om en människa med kraftigt nedsatt arbetsförmåga ens är anställningsbar.

Försäkringskassan har alltså tillgång till en guldgruva av kunskap, som underlag för att fatta beslut – men kanske är det ändå en utmaning att väga samman alla fakta?

Ett typexempel, som jag själv sett på nära håll, är när allas intyg är samstämmiga: Sjukskrivande läkare, specialistläkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och arbetsförmedlare har efter år av nedåtgående hälsa, trots behandlingar och anpassning av arbetsplats, kommit fram till att det för tillfället inte finns någon möjlighet till att arbeta över huvud taget.

Som medborgare, skattebetalare och kund hos Försäkringskassan förväntar jag mig att man då är berättigad till full sjukpenning.

Då väljer Försäkringskassan att ställa sig utanför laget. De hävdar att patienten inte har rätt till sjukpenning alls! Jag hade kunnat förstå om Försäkringskassan tvekat mellan 75 och 100 procents sjukpenning, men gapet mellan 0 och 100 procent är allt för stort för att vara rimligt.

Ännu konstigare är att Försäkringskassan inte kan förklara så att patienten, vårdpersonal eller arbetsförmedlare förstår varför sjukpenning nekas. Handläggaren vill inte heller själv ta kontakt med de som har skrivit intygen för att få de förtydliganden man borde vara ute efter – trots att Försäkringskassans arbetsinstruktioner säger att man bör ta den kontakten.

Är detta ett lagspel?