Kvinnan hade fått jobb på nätbutiken. När hon var på kontoret och skulle skriva under kontraktet berättade hon att hon var gravid. Plötsligt fick hon inte skriva under och efter några dagar kom beskedet att hon inte var intressant att anställa längre. Nu har facket stämt företaget, och jag hoppas att det får betala för detta korkade tilltag. Den extra lilla twisten är att företaget i fråga säljer babyprodukter.
Diskriminering av gravida är en inte alldeles ovanlig företeelse.
Anledning? Att kvinnor tar ut mest föräldraledighet, vab och i högre grad går ner i arbetstid. En blivande pappa ses inte som en risk, om vi utgår från en heterofamilj.
Slutsats? Ska gravida kvinnor sluta diskrimineras måste pappa vara hemma mer. Är pappa inte redo för det är pappa kanske inte redo att bli förälder.
Lösning? Att öronmärka fler månader i föräldraförsäkringen åt vardera föräldern. Kvinnor får en bättre position på arbetsmarknaden och högre pension, pappor mer tid med sina barn och barnen två närvarande föräldrar (på bättre humör troligtvis). Med en borgerlig regering lär vi inte få se något sådant. Därifrån finns ett visst intresse av att hålla kvinnan hemma. Som Sheila Heti skriver i sin bok Moderskap: ”Det finns någonting hotfullt med en kvinna som inte är sysselsatt med barn”.
Jag får någon form av allergisk reaktion när jag hör argumentet att hur familjer fördelar föräldraledigheten ska föräldrarna få bestämma själva, vid köksbordet. Det där uttjatade jävla köksbordet. När jag hörde det sist satt jag hemma själv och skrek fula ord.
Självklart får alla bestämma precis hur de vill. Fine med mig. Men väljer man att inte dela jämt ska inte staten finansiera det. Staten ska inte subventionera ojämställdhet. Den som vill ha pengar från samhället måste acceptera att det är förenligt med vissa krav. På samma sätt ställs det vissa krav för att få arbetslöshets- eller sjukförsäkring. Inga konstigheter.
Nej, jag har inte barn och det är lätt för mig att komma med pekpinnar. Men jag tror att jag hade resonerat på samma sätt även med ett litet liv vid min sida. Jag tror jag skulle känna ansvaret att dela lika inför både samhället och barnet.
Visst, ni får bestämma vid köksbordet hur länge var och en ska vara hemma, men väljer ni att inte dela lika får ni bekosta delar av ledigheten på egen hand. Deal?
