Mikael parkerar sin svarta Volvo på uppfarten till området där hans lillebror Tobias hyrde en lägenhet. På håll ser det ut som ett radhusområde. Tvåvåningslägenheterna med gula fasader, uteplatser och gräsmattor. Han har gått här många gånger. De senaste åren med en oro i magen. Vardagsrumsfönstret med de trasiga persiennerna neddragna. Glipan som gjorde det möjligt att kika in. Han har stått precis där han står nu. Knackat på dörren. Bankat. Ropat. Ofta förgäves. Den här gången kommer han in utan problem. Lillebror finns inte kvar därinne. Men det gör spåren av hans död. Det är blod överallt.

13 oktober 2017 hittade polisen Tobias död i sin lägenhet. Han hade druckit ihjäl sig. Samma år dog 1935 personer med alkoholdiagnos.

När Tobias dog var han 42 år gammal. Ensam. Deprimerad. Alkoholiserad. Pappa. Han var ansvarig för sitt liv. Precis som vi alla är. Det fattar Mikael. Men att hans lillebror dog just då, i oktober 2017, det är arbetsgivarens fel, anser han. Arbetsgivares ansvar för att rehabilitera anställda som är sjuka är stort. Alla möjligheter ska uttömmas. Det gjorde inte Tobias arbetsgivare, dagligvarulagret Dagab, menar Mikael. Det är han inte ensam om att tycka.

Tobias var ju den som aldrig drack

Träningsbyxor och stor plufsig tröja. Det var hans signum. Och så var han hockeyfantast, precis som Mikael. När de växte upp bodde de i stort sett på hockeyarenan. Mikael sitter på en bänk i en av hemstadens kyrkogårdar. Ögonen blir glansiga medan minnet jobbar. För lite mer än två år sedan stod lillebror där. Berusad och försenad till pappans begravning. De andra hade hunnit gå bort till kapellet några hundra meter bort. Det störde Tobias. Lika bra att dra. Mikael hade sprungit efter honom. Försökt övertyga honom att följa med. Tobias hade svarat att han sket i alltihopa. Han orkade över huvud taget ingenting mer.
– Hur blev det så här?

Det var ju han, Mikael, som varit den stökiga. Tobias den tysta. Den som aldrig drack. Det gjorde däremot deras pappa. Mamman jobbade natt och Tobias blev ofta lämnad ensam hemma. Pappan gick ut på stan. När Tobias var 17 år lämnade mamman pappan. Hon flyttade ut och Tobias följde med. Han skulle komma att fortsätta hålla sig nära henne. Under större delen av sitt liv bodde han aldrig längre än några hus bort. Skilsmässan malde ner mamman. Tobias blev svår att komma inpå livet. Ilskan vände han mot pappan och hans drickande. Och mot den fem år äldre Mikael som dragit hemifrån. Under flera år pratade inte bröderna med varandra.

Mikael polisanmälde Tobias chefer för vållande till annans död. ”Oavsett om min lillebror var svår att hjälpa fick han inte en chans.”

En ensamvarg

Ett tag jobbade Tobias som slöjdlärare. På gymnasiet hade han gått träteknisk linje. Men det var på dagligvarulagret som han hittade rätt. Hans avdelning var liten. Tillsammans med några få kollegor sorterade han inkommande varupallar. Ett förutsägbart jobb. Det passade honom utmärkt. Och så fick han köra truck. Det gillade han.
– Jag tittar varje dag efter hans gråa Kia på parkeringen. Den står ju aldrig där. Jag vet ju det. Men jag tittar ändå, säger kollegan Bernt.

De fann varandra direkt, Bernt och Tobias. För Bernt berättade Tobias om sin tomatodling och om skogen, om hur mycket han tyckte om att sitta där ensam i tystnaden. Det hände att de gick ut efter jobbet. Skrattade i timmar. Tills Tobias plötsligt behövde gå hem. Till barnen, sa han. I dag tror Bernt att det var till alkoholen. Orden stockar sig.
– Han var en mycket snäll kille.

Kamil, klubbordförande: ”Jag tror inte Tobias ville dö innerst inne. Jag tror att han skrek efter hjälp. Företaget visste om hans problem med alkohol. De visste om att han inte mådde bra. Och de ville bli av med honom.”

Kamil kan inte säga att han tyckte särskilt mycket om Tobias. Han minns honom som en ensamvarg som hade svårt för förändringar och lät små saker växa sig stora. När varupallsorteringen där Tobias jobbade effektiviserades bort fanns det inte många platser att placera honom på. Enda stället utan rotation var städ. Dit flyttades även Bernt. Trots det ältade Tobias förändringen länge, minns Kamil. De jobbade på samma arbetsplats i över tio år men att Tobias kom att få en betydande roll i Kamils liv beror på att Kamil var ordförande i fackklubben. Det var till Kamil en kollega till Tobias kom och sa: ”Jag tror att han dricker. Vad gör vi?”

Gick ner på knä och friade

Det är fredagskväll i slutet av 90-talet i en svensk hamnstad. I en av hyresrätterna gör sig Anna fin. Hon och några tjejkompisar ska på nattklubb. Hon tar en sista blick i spegeln. Ovetande om att hon under kvällen kommer att träffa Tobias. Och att hon senare kommer att beskriva det som kvällen när hon blev lycklig.
– Han var en sådan där som köpte blommor till en. Och gick ner på knä när han friade.

De gifte sig på Annas födelsedag, år 2000. Då hade de fått sitt första barn. På lördagarna spelade de bingolotto framför tv:n. Ibland var Annas syster och hennes man med. Tobias mamma fanns runt hörnet. Alltid nära.
– Vi var familjemänniskor båda två.

Anna och Tobias gifte sig strax efter det att de träffats.

Lyckan vänder

Livet lunkade på. Så kom sommaren 2013. Mamman var på den årliga stadsfestivalen. Mitt i en av låtarna drabbades hon av kärlkramp. Hon behövde opereras. Under rehabiliteringen började hon plötsligt kräkas blod. Ett dygn senare var hon död. Lyckan vände. Tobias började tillbringa allt mer tid liggande i sängen. Persiennerna neddragna. Stirrande in i väggen. Anna bad honom söka hjälp.
– Jag hade fullt upp. Barnen. Heltidsjobbet.

Runt 2015 ska Tobias ha gått till vårdcentralen, fått terapi och antidepressiva. Han gjorde även någonting som han tidigare gjort när saker varit jobbiga. Han drack. Den här gången tappade han kontrollen. Han började vara borta mycket från jobbet. Första signalen till arbetsgivaren om att Tobias inte mådde bra. För Anna stod det klart i slutet av 2015. Morgonen den 7 december sträckte hon över skilsmässopapprena. Han behövde skriva under och flytta ut. Sedan gick hon. Tobias vände sig till ölen. Han kände sig helt oförberedd på sin frus agerande ska han senare säga i tingsrätten. När han satte sig i bilen för att åka till sin pappa var han starkt alkoholpåverkad. Runt en och en halv kilometer hann han, sedan sa det stopp. Han hade kört på någonting. När eller vad hade han ingen aning om.

Han dömdes för grovt rattfylleri och fick två månaders fängelse som avtjänades genom övervakning med elektronisk fotboja. Han hade inte skadat någon men utgjort en stor fara, menade domstolen. Eftersom Tobias varken ansåg att han hade alkoholproblem eller behövde hjälp gjorde frivården bedömningen att behandling mot alkoholberoende hade gett otillfredsställande resultat.

Vill avsluta sitt liv

Sommaren 2016 bar han fotbojan. En chef på lagret utsågs till kontaktperson för Kriminalvården, visar ett dokument Handelsnytt tagit del av. Andra signalen till arbetsgivaren om att allt inte stod rätt till med Tobias.

En av de dagar Tobias var hemma och sjuk ringde han en chef och sa att han behövde hjälp. Att han funderade på att avsluta sitt liv. Tredje signalen till arbetsgivaren. Två dagar efter telefonsamtalet åkte chefen hem till honom. I de anteckningar som finns om Tobias kan man läsa vad som hände.

Lägenheten var låst och hyresvärden kallades dit. Genom glipan i de neddragna persiennerna sågs han liggande i soffan. De lyckades väcka honom och kunde prata med honom. Han sa att han mådde så dåligt att han inte ens orkade ta sig ur soffan. Chefen betonade att Tobias själv måste bidra i sin rehabilitering. De bestämde möte nästa dag. Men när chefen kom för att hämta honom orkade han inte följa med. Chefen tvingades åka därifrån ensam.

I augusti hade frånvaron blivit så omfattande att arbetsgivaren började kräva läkarintyg från första sjukdagen. Trots det fortsatte han vara borta från jobbet. Ibland olovligen, utan att anmäla det. För Tobias blev kravet om läkarintyg ett straff, inte en hjälp, menar Kamil. Kollegan Bernt minns att Tobias började säga att cheferna ville bli av med honom. Även storebror Mikael kommer ihåg telefonsamtalen där lillebror hulkade: ”Du är den enda jag har. På jobbet, det är så hemskt. De vill inte ha mig där”.

Kroppen skakade

Hösten kom. Då dog pappan. I stället för att gå på begravningen drack Tobias.
– Han kunde inte förlåta pappa för skilsmässan. Skammen att han själv drack vände han inåt, säger Mikael.

Tobias fortsatte att vara borta från jobbet. Under 2016 var han sjuk 54 vardagar. 13 oktober hölls ett möte där arbetsgivaren erbjöd psykologsamtal hos företagshälsovården. Den 27 oktober, ungefär samtidigt som Tobias kollega gick till Kamil med sin oro för Tobias alkoholvanor, kom Tobias berusad till jobbet. Kamil kommer ihåg lukten, det stank flera dagars supande. Det stank 0,7 promille. Fjärde signalen till arbetsgivaren. Denna gång var det påtagligt att Tobias drack. Chefen körde hem honom. En skriftlig varning gavs. Ingen alkoholrelaterad hjälp. Inget indraget truckkort.

I november inleddes psykologsamtalen. Efter tre möten avslutade arbetsgivaren kontakten. I stället valde de att säga upp honom. Tobias kände sig övergiven. Samtalen hade ju hjälpt. Vem som helst påverkas av att bli uppsagd men har man dessutom en alkoholproblematik och en psykisk ohälsa kan en uppsägning få förödande konsekvenser.
– De kapade medvetet hans livlina. Hans livslust försvann helt när han blev uppsagd, säger Henry, ombudsman på Handels.

Henry kopplades in när facket begärde förhandling om Tobias uppsägning. Han har grubblat, vridit och vänt. Svaret blir alltid detsamma.
– Tobias hade levt i dag om det inte varit för Dagab.

Henry, ombudsman på Handels: ”Tobias livslust försvann när han blev uppsagd”.

De knäckte honom

Redan första gången märkte Henry det. Tobias drack och läget var illa. Det fanns ingen tid att vänta. Han konfronterade: Har du problem måste jag veta det nu. Du behöver hjälp. Henry överrumplades av reaktionen. Tårarna rann och kroppen skakade när Tobias svarade att han ville ha hjälp. När Henry senare tog upp alkoholproblemen vid förhandlingsbordet var det en nyhet för cheferna. Henry kunde inte hålla sig. Han exploderade. Hur var det möjligt? Tobias hade övervakats med fotboja. Cheferna hade vid mer än ett tillfälle pratat med en berusad Tobias. De hade varit hemma hos honom och Tobias hade varit berusad på jobbet. Förhandlingarna avslutades med att företagshälsovården skulle göra en bedömning om rehabilitering för alkoholmissbruk. Under tiden fryste arbetsgivaren uppsägningen. Ändå var Henry tyngd. Han kunde inte släppa tankarna på att Tobias liv var i fara.

Efter företagshälsovårdens bedömning ville arbetsgivaren inte ge någon alkoholrelaterad hjälp. Enligt företagsläkaren hade Tobias en sårbar, men 100-procentig arbetsförmåga. Arbetsgivaren rekommenderades om möjligt att ha en ökad tolerans för varierande psykisk funktionsnedsättning. Alkohol nämndes inte ens. Arbetsgivaren ville köra på uppsägning men Henry övertygade dem om att inte göra det. Tobias skulle få hjälp.

Tobias fick vara kvar på städ men arbetstiderna ändrades. Han skulle jobba dag. Inte längre sida vid sida med Bernt. Förändringarna genomfördes utan riskanalys av hur Tobias psykiska hälsa skulle påverkas, vilket skyddsombudet anmälde till Arbetsmiljöverket. Tobias fick inte heller längre köra truck. I stället skulle han plocka skräp för hand. Till sin hjälp hade han en sopvagn och en griphand. Så gick han, dragande på sin sopvagn. Ensam. En hel arbetsdag.
– De knäckte honom, säger Bernt.

Tobias blev sjuk av förändringarna. Han var hemma och drack när arbetsgivaren meddelade Henry och Kamil att behandlingen skulle börja – och det direkt. Henry och Kamil ville vänta. De såg chansen att en full Tobias skulle komma som liten. Att han skulle minnas en tidpunkt menade de var minimal, om han över huvud taget skulle förstå någonting. De bad arbetsgivaren avvakta någon dag så de kunde prata med en nykter Tobias.
– Vi var nere på knäna, säger Kamil.

Dagab stäms i AD

Det blev Henry som precis före behandlingen skulle börja fick tag på en kraftigt berusad Tobias. Han är osäker på om Tobias uppfattade tiden för mötet. Han dök i alla fall inte upp. Samma dag sa arbetsgivaren upp honom. Denna gång var de orubbliga. Tobias ansågs ha vägrat behandling. Ytterligare hjälp var inte aktuell.

För Kamil handlar allt om de här dagarna. Han menar att Dagab har ett ansvar för att Tobias drack ihjäl sig på grund av deras agerande dessa dagar. De gav inte Tobias möjlighet att i nyktert tillstånd få veta att en behandlingstid hade bokats. De nekade honom en andra chans för att han uteblev. Trots att det är osäkert om han ens hade uppfattat att han hade en inbokad tid. Det är inte att uttömma alla möjligheter till rehabilitering. Att under dessa omständigheter säga upp Tobias är skrämmande, menar Kamil.
– Vad är det för människosyn?

I början hade Kamil svårt att släppa tankarna. Han bad att få prata med en psykolog. En chef mejlar tillbaka: ”Det är en specialare, för att det är du, gillar inte det riktigt.”

Facket vände sig till LO-TCO Rättsskydd. Som de såg det hade Dagab inte fullgjort sin rehabiliteringsplikt. Därför saknades saklig grund för uppsägning. Sju månader senare stämde facket Dagab i Arbetsdomstolen. I väntan på domstolens avgörande fick Tobias behålla jobbet. Sopvagnen. Griphanden. I oktober slutade han helt dyka upp på jobbet. Fredagen den 13 oktober 2017 ringde Henry polisen.

”Ni har dödat honom”

Runt halv sex ringer det på dörren hemma hos Anna och barnen. Det är polisen som frågar efter Tobias hemnycklar. Hon ger dem nycklarna. Efter ett tag kommer de tillbaka. Sedan blir minnesbilderna suddiga. Vad sa de? Någonting om att Tobias är död. Hon kan inte vara kvar i dörröppningen. Hon springer till första bästa rum, toaletten, men benen kan inte stanna upp. De kräver att hon fortsätter att röra sig. Hon springer tillbaka till ytterdörren. Hela tiden skriker hon: Nej!

Hemma går Henry fram och tillbaka. Frun jobbar. Barnen är på övervåningen. De ska äta något gott tillsammans. Henry ska bara ringa polisen igen. Då får han beskedet: Tobias har hittats död i sin lägenhet. Det ska senare visa sig att han dog av kronisk alkoholöverkonsumtion. Mer konkret av bristning i den övre magmunnen. Kroppen visade tydliga tecken på alkoholmissbruk. Han uppskattas ha legat död i nio dagar, enligt obduktionsrapporten.

Henry messar Kamil. Kamil står utanför lagrets kontor när mobilen vibrerar. Han är glad att ingen chef var där.
– Jag ville skrika. Ni har dödat honom.

Han går ut. Ringer Henry. På en mörk parkering utanför en stor lagerlokal hör han hur Henry brister i gråt. Efter en stund lägger de på och Kamil går tillbaka in. På en bänk i ett tomt omklädningsrum kommer tårarna. Tankarna kommer hemma i lägenheten. Varför hade han inte gjort mer? Han sätter på en film men upptäcker efter halva att han inte vet vad den handlar om. Tankarna äter upp helgen. Kanske hade Tobias inte klarat livet trots hjälp mot sin alkoholism. Men Kamil är övertygad. Tobias ville försöka. Han ville ha hjälp. När det gick bra i förhandlingarna var han på jobbet och klarade alla utandningstester. När han trodde att han förlorat jobbet ökade frånvaron och han ringde berusad. Ömsom skällande. Ömsom vädjande. Kamil och Henry var antingen svin eller hjältar.

På jobbet samlade arbetsgivaren de anställda. Sa att Tobias är död.
– Han hade lika gärna kunnat prata siffror eller väder, säger Kamil.

När Tobias inte dök upp på utsatt tid sades han upp. Henry försökte få tag i honom, men fick inget svar förrän klockan 23.12. Då messade Tobias: ”Orkar inte mer”.

Mikael reser sig från bänken på kyrkogården. Han går grusgången ner mot familjegraven där hans lillebror ligger. På gravstenen hockeylagets halsduk. Vit. Blå. Röd.

Fotnot: Vi har valt att bara publicera förnamnen. Anna och Tobias är de enda som inte har sina riktiga namn. Även i citaten har deras riktiga namn bytts ut.

EFTERTEXT

  • Facket drog tillbaka stämningen av Dagab i Arbetsdomstolen när Tobias dog. De driver bara levande medlemmars ärenden.
  • Arbetstidsändringen och bristerna i arbetsgivarens rehabilitering anmäldes till Arbetsmiljöverket. Båda anmälningarna avslogs. Arbetsmiljölagen ger inte möjlighet att kräva att en arbetsgivare ändrar en beslutad förflyttning och Arbetsmiljöverket kan endast hjälpa på organisationsnivå, inte individnivå.
  • Mikael polisanmälde Tobias chefer för vållande till annans död. Förundersökningen lades ner. Det gick varken att slå fast att Tobias begått självmord eller att ett sådant skulle ha skett på grund av arbetsgivaren.

Läs hur Dagab bemöter kritiken.

Skriftliga källor

Arbetsgivarens och fackets dokument angående Tobias, läkarbedömning från företagshälsovården, polisrapporter, frivårdens särskilda personutredning (2016 och 2008), folkbokförings- och fordonsregistret, Skatteverket, dokument från Kriminalvården, domar från tingsrätten och Tobias obduktionsrapport.