Hur möter man sina kollegor efter en jobbig händelse?

– Det går nästan alltid bra att fråga. Vi har en tendens att inte fråga eller prata om omvälvande händelser utifrån respekt för den andres integritet, men det är ingen fara med att fråga hur någon har det.

Filip Arnberg, psykolog och programdirektör vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri på Uppsala universitet.

Personalen på Hemköp i Oskarström tycker att sammanhållningen har ökat efter branden. Brukar det bli så?

– En omvälvande händelse kan både splittra och stärka gruppen. De flesta som hamnar i nöd hjälper varandra och det bidrar till en starkare känsla av sammanhållning. Man delar också känslor på ett påtagligt sätt och det tror vi gör att man känner sig närmare varandra. Det kan bli svårare om någon har dött eftersom vissa drabbas mer av en förlust än andra. Det kan också bli tufft för gruppen om det finns slarv som har givit upphov till en olycka.

De tackade nej till krishjälp utifrån. Är det en vanlig reaktion?

– Det är vanligt och inte nödvändigtvis dåligt. När du tar in en extern person känner de inte till personerna och hur arbetslaget fungerar, så det är mycket att sätta sig in i. I en kris är det  också mycket praktiskt att hantera i början, så hjälpen behöver vara mer vältajmad med var personen är i sin återhämtning.

– Men det kan vara befriande att prata med någon som är frikopplad från händelsen, så det är klokt att inte helt stänga den dörren utan man kan ha nytta av att träffa en psykolog senare. Det kan vara frestande att få krisstödet överstökat, men vi vet nu att människors psykologiska reaktioner kan ta ett tag.