Jag var sexton och hade ett av mina första jobb, som butiksbiträde i en fotoaffär i Stockholmsförorten där jag växte upp. Ett riktigt drömjobb faktiskt. Jag fick träffa folk, sälja kameror, ta passfoton och – lite försiktigt – tipsa kunderna om hur semesterbilderna kanske kunde bli bättre nästa gång.

Viktigast var förstås att jag fick lön. Varför skulle jag annars kämpa mig upp ur tonårssängen på helgmorgnarna? Att det fanns något som hette kollektivavtal hade jag inte riktigt koll på. Men ob-ersättning kände jag till. Jag trodde att det var lag på det och blev uppriktigt förvånad när chefen påstod att jag inte alls hade rätt till det. Mina vaga protester föll platt och avfärdades med ett snett (men vänligt) gubbleende till kaffet.

Nu, en herrans massa år senare, är det fortfarande inte lag på ob-ersättning. Och det är helt i sin ordning, eftersom det är en av alla saker som regleras i kollektivavtalen. Precis som lägstalöner, försäkringar och tjänstepension. Och en hel del annat viktigt för oss som jobbar. Det är facken och arbetsgivarna som förhandlar fram kollektivavtalen som blir en slags garanti för schysta villkor.

När du läser det här har Handels och arbetsgivarna i Svensk Handel just bytt avtalskrav med varandra. Förhandlingarna drar igång och om allt går enligt planen så finns det ett nytt kollektivavtal den sista mars. Hur det går kan du följa här på webben.

Ingen ska behöva acceptera att jobba kvällar, helger, nätter, storhelger eller tidiga morgnar utan schyst betalt.

Ob-ersättningen är fortfarande en av de hetaste frågorna för Handelsmedlemmarna. Ingen ska behöva acceptera att jobba kvällar, helger, nätter, storhelger eller tidiga morgnar utan schyst betalt. Det ska inte vara så enkelt att avfärda som för min chef i den där fotoaffären. Kaffe och fikabröd när jag jobbar på helgen? Ja tack, gärna – men först kollektivavtal och ob-tillägg!