”Vi slet röven av oss.” Pernilla Sandberg på Citygross i Växjö beskriver hur galet det var i våras, då hon och hennes kollegor kämpade för att fylla på varor i takt med att kunderna bunkrade.
Inget är som vanligt i år. Matbutiker har dubblat sin försäljning, klädbutiker och gränshandel förblöder. Frisörstolar gapar tomma, samtidigt som begravningsbyråer undrar om kistorna ska räcka till alla dem som ska begravas.
När somliga yrkesgrupper
jobbar hemifrån, tar sig alla i handeln till jobbet, trotsar trötthet och smitträdsla, lägger in en extra växel för att kunderna ska få sitt, för att allas vår vardag ska funka.
Visst kan det kännas bra att få ett tack av sin chef när man ställer upp. Visst kan tuffa tider öka sammanhållningen på jobbet, den där känslan när man lyckas fixa det, tillsammans.
Det handlar inte bara om höjd lön och ob – det handlar om livskvalitet.
Men nu behövs mer än så. Nu behövs bekräftelse på att handelns medarbetare är samhällsbärare. Det handlar inte bara om höjd lön och bättre ob. Det handlar om livskvalitet. Arbetsgivarsidan säger att det saknas pengar. Men om man inte ger människor ett tryggare arbetsliv, och bättre möjligheter att planera sina veckor och orka med fritid och återhämtning efter jobbet, då kostar det ännu mer i förlängningen. När en människa väl kraschat räcker det inte med ett tack från chefen.
