NK, Shopping och Emporia – handelns häftigaste arkitektur

NK, Stockholm

I september 1915 öppnade Sveriges första stora varuhus – NK i Stockholm. Mot Kungsträdgården tronade en klassiskt formad fasad i granit. Sekelskiftets stjärnarkitekt Ferdinand Boberg hade hämtat inspiration i USA och Europa till det som skulle bli hans sista byggnadsverk. Boberg ville att byggnadens yttre skulle utstråla soliditet och värdighet, medan det inre skulle vara ”feststämt” och spännande. Interiören beskrevs i pressen som ”en bisarr dröm” med svindlande ljusgård och exklusiv inredning i marmor, mässing och mahogny, men också fantastiska nymodigheter som sodafontän, kylanläggning, rörpost, hissar och – Sveriges första ”rullande trappa”.

En nymodighet i varuhuset var också att varor exponerades i glasmontrar och skyltfönster för att locka till köp. Planlösningen var tydligt könskodad: Kring den stora ljusgården fanns damkläder, sybehör och den stora möbelavdelningen. Herrsidan var mindre och rymde reseeffekter, teknikrpylar och konst.

Könsuppdelningen anas också i de två skilda sätt att handla som varuhuset inbjöd till: Å ena sidan var NK en plats där allt kunde köpas snabbt och effektivt. Å andra sidan framställdes det som en sagovärld där – främst kvinnliga – kunder mållöst kunde vandra runt och hållas kvar av frestelser och bekvämligheter. På NK fanns förstås kaféer och restauranger, men även läsesalong och barnpassning.

Drygt 106 år efter invigningen är NK alltjämt ett köptempel med lyskraft. Den påkostade julskyltningen håller stilen, men både byggnaden och affärskoncepten har genomgått förvandlingar. Stora varuhus med brett sortiment mötte med tiden hård konkurrens från nischade specialbutiker. 1991 omvandlades NK till ett rent fastighetsbolag, som hyr ut försäljningsytan till fristående detaljhandelsföretag. I pandemikrisen 2021 tog fastighetsägaren Hufvudstaden över driften av cirka hälften av NK:s butiker och avdelningar.

Ingrid Emtedal på NK Damunderkläder arbetar i det anrika granitpalatset sedan 1977. Hon uppskattar att jobba i en av Stockholms främsta turistattraktioner och fascineras av gångar och prång i det flerfaldigt ombyggda huset.

– När jag var 17 år och nyanställd blev jag visad runt av personalchefen. Till slut sa hon: Hoppas du hittar tillbaka nu, för det gör inte jag.

I K-märkta finrestaurangen Bobergs matsal träffas trotjänarna i NK:s guldklubb där medelåldern är hög.

– Trots att vi sänkt inträdeskravet från 25 till 15 års anställning får vi väldigt få nya medlemmar, konstaterar Ingrid Emtedal.

Till vardags är hennes favoritplats Franska caféet, där hon gärna sitter med en Budapestbakelse och tittar ut över ljusgården. Fast allra bäst var NK på ”varuhustiden” före 1991, anser hon.

– Det var bättre sammanhållning mellan alla avdelningar då. Och det är inte alla som känner sig hemma i de senaste årens renodling mot det exklusiva och trendiga. 

Shopping, Luleå

I oktober 1955 stod en märklig byggnad klar vid Storgatan i Luleå. Fasaden var oregelbundet formad med aluminium och glas, prydd av ett gytter av reklamskyltar. Invändigt möttes besökaren av nakna betongformationer och golv med cementmosaik. I stället för traditionella våningar bestod strukturen av halvplan som förbands med ramper och rulltrappor. Ett kundvarv bland butikerna blev en upptäcktsfärd i en tredimensionell labyrint. Längst ner låg den äggformade ”Grottan” som rymde en biograf.

Arkitekten, brittiskfödde Ralph Erskine, var känd för fantasieggande byggnader som anpassats till det bistra nordiska klimatet. Centrum i hans skapelse var ett inomhus­torg som han tänkte sig som en värmestuga. Här skulle Luleås stadsliv blomstra under vintermånaderna i en miljö som uppmuntrade till möten och samvaro. Han hade skapat Sveriges – vissa hävdar världens – första kommersiella inomhuscentrum. Anläggningen fick det talande namnet Shopping.

– Det är kul när kunder frågar och visar intresse för den berömda första inomhusgallerian. Byggnaden är häftig med alla halvplan och ramper, fast det är inte så lätt att ta sig överallt med rullstol, säger Linda Juhlin Jonsson som jobbar på H&M i Shopping sedan 22 år och gärna njuter av utsikten på gallerians takterrass.

När Shopping 2015 firade 60 år klädde personalen upp sig i outfit från 1950-talet med prickiga skärp och tidstypiska frisyrer. Byggnadens ursprungliga karaktär har dock dämpats av senare decenniers renoveringar. Gallerians inre påminner i dag om en fartygsinredning, med trägolv, reling och skeppsratt. 

Under pandemin har den ena butiken efter den andra lagt ner eller flyttat, och i dag gapar oroande många lokaler tomma. Det som en gång var grundtanken bakom den banbrytande byggnaden – klimatanpassningen – har börjat svaja.

– När det är 20 minus ute blir det kallt i butiken, och varma sommardagar går det knappt att andas, säger Linda Juhlin Jonsson.

Emporia, Malmö

Såpbubbla, härdsmälta, meteoritnedslag? Den spektakulära Bärnstensentrén ”gröper ur” Emporias gula glasfasad och ger intryck av att hela byggnaden ger vika. Effekten har tolkats som uttryck för kommersialismens bräcklighet. Var det så han tänkte, vår tids stjärnarkitekt Gert Wingårdh, när han ritade köptemplet i Malmö som invigdes 2012?

– Det är öppet för tolkning. Entrén är jättesnygg när solen ligger på men inte så praktisk när det snöar eller regnar. Inbuktningen blir en tratt som spolar ner allt framför ingången så att de måste spärra av när det blir is, säger Blad Bladh som jobbar i en teknikbutik i Emporia.

Köpcentret, som belönats med internationella arkitekturpriser, ligger vid Malmö Arena i Hyllie, tio minuter med tåg från Köpenhamns flygplats. Invändigt fördelas 150 butiker och restauranger över tre plan med påkostade miljöer. 

”Lägg pengar där det syns” är ett ledord för dagens kommersiella arkitektur. Ingen bygger längre hela varuhus i granit och marmor, men väl valda inredningsdetaljer vid öppna ljusgårdar höjer en byggnad som Emporia märkbart över en ordinär köplada. ”Blomtorgets” stilfulla sprialtrappa är inbäddad av gröna slingerväxter, och från det vattenskvalande ”Havstorget” leder blåskimrande rulltrappor upp till plan tre.

– Men det finns i princip inget sätt att ta sig direkt till plan två. Det är lite märkligt tycker vi som jobbar där, säger Blad Bladh.

Som motvikt till den bräckliga entrén vill den stora gröna parken på Emporias tak signalera hållbarhet hos det miljöcertifierade shoppingcentret. På sommaren äter Blad Bladh som många andra gärna sin lunch i takparken där man har utsikt över Öresund. Men när han vill ha det tyst och lugnt en stund är det på en helt annan plats i Emporia han helst vistas:

– Min bil i personalgaraget.