Självmords­försök och trakasserier – många mår dåligt på ABF

Trots allt som hade hänt hade Ramiza Poljo pliktskyldigt fortsatt att gå till jobbet varje dag. Att högste chefen knappt hälsade på henne längre hade hon förlikat sig med. Nu skulle hon sitta av de sista månaderna och sen påbörja nästa kapitel i livet.

Men det fanns en viktigt sak kvar innan pensionen. Rättegången.

Misshandlad och kallad sadist

Tre år tidigare, samma dag som ABF Fyrbodals julfest i Trollhättan hade en kollega hoppat på henne på jobbet. Han hade skrikit åt henne, kallat henne zigenare, sadist och slagit henne i ryggen när hon försökte fly undan. Nu stod han äntligen åtalad.

– Jag hade ont i magen i veckor innan. Polisen har jag tidigare bara haft kontakt med när jag hämtat ut mitt pass, säger Ramiza Poljo.

Han hade varit arg under förhandlingen. Vevat med armarna. Men hon hade fått rätt och i december 2021 dömdes kollegan för ringa misshandel. Cheferna som anställt honom hade vetat om hans våldsamma tendenser, men hela tiden sagt att ”han är ju så snäll”.

Ramizas resa från uppväxten i forna Jugoslavien till ABF i Uddevalla kan tyckas lång. Samtidigt hade hon långt innan kriget läst om Sverige, pratat om landet i skolan. För henne framstod det som en plats där man värnade idéer om rättvisa och solidaritet. Och så kom ju Olof Palme därifrån.

Att hon efter flykten därför hamnade på ABF var inte så konstigt. Deras ideal rimmade väl med hennes bild av Sverige.

I dag känns det bara som tomma klyschor.

– Jag har överlevt ett krig . Att hämnas ligger inte för mig. Samtidigt har jag gråtit så mycket på den här arbetsplatsen. Jag hoppas det finns karma.

Pengajakt och härskarteknik

Jane Larzon hade sett förändringen komma gradvis. Det som till en början hade varit goda tankar om förnyelse hade sakta men säkert tagit en annan vändning. Jakten på intäkter, pressen på de anställda att dra in studietimmar, utskällningarna, härskartekniken.

Arbetsträningen – de arbetslösa och bidragen som följde med dem – hade blivit ett sätt att tjäna pengar.

I grunden älskade hon jobbet. Att stötta föreningar och utsatta människor. Att vara en hjälpande hand till den lokala kulturen. Hon hade inte stannat i över 20 år utan den övertygelsen.

Men det här var inte det hon tänkt sig. Som mellanchef var hon tvungen att verkställa besluten. Det gick så långt att lojaliteten skiftade. Hon kunde inte längre stå för besluten och valde att sluta.

– Det är så många här som blivit illa behandlade. Jag skäms, säger hon idag.

Ramizas och Janes berättelser är bara två exempel. Handelsnytt har pratat med närmare 20 personer som alla vittnar om en usel arbetsmiljö inom ABF Fyrbodal. Många av dem har velat ställa upp i artikeln – men inte vågat.

50 anställda har lämnat

Klarar man inte målen blir man fråntagen uppdrag, omplacerad eller varnad. Det finns personer som menar att de pressats att säga upp sig. Trots att det är en relativt liten organisation har omkring 50 anställda lämnat sedan 2015.

Sofia Eriksson arbetade länge i Bengtsfors som verksamhetsamordnare. Hon jämför ABF Fyrbodal och dess styrelse med en slags sekt.

– Säger man emot så blir man själv utsparkad. I styrelsen sitter gamla sossar som går på allt vad ombudsmannen säger (ombudsman är ABF:s namn på avdelningschef, reds anm).

– Styrelsen vet precis vad som händer men låter sig manipuleras. Det är helt sjukt.

Hon får medhåll av Jill Widenberg. Hon blev uppsagd 2019 efter att ha blivit omplacerad i flera led.

– De har fått hybris. Människor skälls ut till höger och vänster. Alla som varit utbildade, drivna och velat göra något gott har skrämts iväg eller blivit uppsagda. Ofta är det starka kvinnor som trycks undan, menar Jill Widenberg.

Sa i från – då stängde ABF verksamheten

Roddan Barrera kom in på ABF Fyrbodal via ett arbetsmarknadsprogram. I över fem år drev han passionsprojektet Cykelbruket. Här fick ungdomar med funktionsnedsättning arbete – samtidigt som de lagade cyklar till Uddevallaborna för en billig peng. ABF menade att ekonomin inte gick ihop och verkstaden stängdes hösten 2020.

Men enligt Roddan handlade det inte om ekonomi, utan att han sa ifrån. Bland annat efter misshandeln mot Ramiza Poljo.

– Cykelbruket var en nagel i ögat på dem eftersom det var en riktig verksamhet som fungerade, säger han.

Självmordsförsöket

Ändå bleknar deras erfarenheter jämfört med Jeanettes. För henne blev ABF Fyrbodal en fråga om liv och död.

Hon minns kvällen tydligt. I alla fall början av den. En kollega hade varit på besök. De hade pratat om alla som slutat. Hur dåligt de som var kvar mådde. Samtalen ledde till en nedåtgående spiral för Jeanette, som var nära att sluta i katastrof. Hon kände sig värdelös – en stark övertygelse om att aldrig kunna försörja sig igen började ta skruv.

Samtalen ledde till en nedåtgående spiral som var nära att sluta i katastrof.

Det var när hon hade gått från arbetsträning till en ordinarie tjänst som verksamhetsamordnare som allt hade blivit fel. Anpassningen togs bort. Den hårda pressen kändes övermäktig. När hon berättade för chefen hur hon mådde fick hon höra att ”du har ju nyss haft semester”.

Trots kaoset inombords fanns en systematik i försöket. Brevet var skrivet. Badkarets varma vatten skulle göra snitten från skalpellen än mer skadliga. Hon hade sett på tv att det var så man gjorde.

Men som tur är är det inte alltid så enkelt. Istället för att somna in blev Jeanette till slut hämtad av blåljuspersonal. Veckan som följde tillbringade hon på en akutpsykiatrisk mottagning. I dag finns bara ärren kvar.

Tystnad från förbundsexpeditionen

De försökte slå larm.

Jill Widenberg och Sofia Eriksson minns konferensdagen för fyra år sedan. En av alla dagar då de skulle låtsas att allt var bra. De hade besök från ”stora” ABF som var där för att föreläsa.

Vi kan inget göra. Det är den lokala styrelsen som bestämmer, var svaret.

De fick tag i företrädaren för förbundsexpeditionen. Punkt för punkt gick de igenom vad som hänt. De vädjade.

– Snälla. Ni vet vad som händer. Vi går sönder!

– Vi kan inget göra. Det är den lokala styrelsen som bestämmer, var svaret.

Pappersexerceris och dödläge

Anmälan till arbetsmiljöverket bar förvisso frukt. I alla fall till en början. Allt fanns med i skrivelsen – självmordsförsöket, misshandeln, åren med psykosociala problem.

När myndigheten hotade med ett vite på 150 000 kronor fick flera upp hoppet.

I stället fick man pappersexercis, anser flera anställda. Ord som förtroendeskapande, lösningsfokuserat arbetssätt samt rutiner kring kränkande särbehandling skrevs ner i långa dokument.

De var duktiga på att skriva snyggt. Men inget följs upp.

Arbetsmiljöverket nöjde sig och ärendet avskrevs i maj förra året. Men ingen reell förändring har skett, menar de medarbetare Handelsnytt pratat med.

– De var duktiga på att skriva snyggt. Men inget följs upp. Det är helt otroligt att den här chefen får vara kvar, säger en anställd.

ABF-chefen: ”Vi har fått beröm”

Håkan Chalto är ombudsman och högsta chef i ABF Fyrbodal sedan 2010. Han framhåller att ärendet mot ABF Fyrbodal är nedlagt och att arbetsmiljön nu är god.

– Vi har en bra dialog med skyddsombud och vi fick beröm av Arbetsmiljöverket. Vi har även jobbat med en expert från arbetsgivarorganisationen Fremia.

Ramizas och Jeanettes fall vill han inte kommentera med hänvisning till att de är personärenden.

Han framhäver att de inte dömts för något och att ärendet mot dem lagts ner. Anklagelserna mot hans person och ledarskap avfärdar han bestämt, precis som kritiken om pengajakt och att han skulle manipulera styrelsen.

Läs hela intervjun med Håkan Chalto här.