Det hade varit en bra dag. Sannah hade bokat lokaler, dragit in kunder, hjälpt kollegor och även hunnit titta till restaurangen. Så såg det verkligen inte alltid ut på ABF-huset i Stockholm.

Men i dag hade hon haft flyt. När chefen kom in i rummet på eftermiddagen hade hon därför inte alls tänkt ta upp lönen. Det bara slank ur henne.

– Kom igen nu. Är det inte dags att fixa mitt kontrakt? hörde hon sig själv säga.

Chefen satte sig ner i stolen på andra sidan av rummet. Svaret var kort och hårt.

– Det är inte jag som satt din lön. Och det finns olika skäl till att man tjänar det man gör.

Pekade och sa – även hudfärg

I månader hade Sannah försökt lyfta detta med olika chefer. Hon hade jobbat som bokningskoordinator länge. Men enligt kontraktet jobbade hon fortfarande kvar i receptionen, vilket gav henne nästan 4 000 kronor mindre i månaden än hon skulle.

Samtidigt fick hon konstant täcka upp i receptionen, på restaurangen och dessutom stötta sin nya chef.

– Vilka skäl är det då? frågade Sannah.

Den lättsamma tonen var nu borta.

– Ja, ålder och kön till exempel, började chefen.

Sedan lyfte hon båda händer mot Sannah. Med öppna handflator pekade hon mot hennes ansikte och sa:

– Men även hudfärg.

Fick ta hand om missbrukare

Hon kommer ihåg glädjen när hon fick beskedet två år tidigare. Trots att tjänsten i receptionen inte varit förstahandsvalet så var det en fot in.

– Hela min uppväxt har roterat kring tankesättet som ABF står för. Här skulle jag pensionera mig, minns Sannah att hon tänkte.

Den första varningsklockan hade varit hur otryggt arbetet kändes. Personalen i receptionen skulle själva ta hand om missbrukare och hemlösa som kom in på kvällarna. Heltidsanställda väktare fanns det inte pengar till.

– En kvinna tog överdos inne på toaletten. Det låg på oss att dra ut henne därifrån.

Jag försökte lämna rummet. Men jag blev nedtryckt i stolen och fick höra samma sak igen. ”Kön, ålder och hudfärg spelar in”.

Sannah

På grund av en sjukskrivning fick hon dock snart möjlighet att byta till bokningskoordinator, den tjänst hon ville ha från början. Samtidigt kändes allt så rörigt. Hon var utlånad och fick inget nytt kontrakt. Kollegor och chefer byttes ut i rask takt. Den senaste var konsult och kom från hotellbranschen.

Det var den chefen som tog upp Sannahs hudfärg den dagen.

”Det här samtalet ska vi inte ha” hade varit Sannahs reaktion. Den, och tårar.

– Jag försökte lämna rummet. Men jag blev nedtryckt i stolen och fick höra samma sak igen. ”Kön, ålder och hudfärg spelar in”.

Stämplad som the black angry woman

Med sitt sätt att agera hade chefen understrukit något högst reellt för Sannah  –  hon är ung, svart och kvinna. Just därför var kontraktet så viktigt för henne.

– Tyvärr är det så. Jag måste alltid bete mig bättre. Jag får inte låta sur eller arg. Gör jag det blir jag stämplad som the black angry woman. Kan jag inte svara på en fråga ses jag som outbildad. Därför är meriterna på pappret extra viktiga.

Det är det värsta. Att bli sviken av en organisation som jag trodde så mycket på

Sannah

Det är realiteter som Sannah lever med varje dag. Men aldrig hade hon trott att hon skulle driva ett diskrimineringsärende mot sin arbetsgivare. Särskilt inte mot ABF. Hon trodde ju på de vackra formuleringarna i idéprogrammet. Inte bara för, utan genom folket, och allt det där.

– Det är det värsta. Att bli sviken av en organisation som jag trodde så mycket på, säger hon.

Tidigare klubbordföranden Amanda Möller, som stöttat Sannah, jobbade på ABF-huset i hela sju år. ”Jag var närmast en fossil”, säger hon. ”Personalomsättningen var galen.”

Amanda Möller var den första person Sannah berättade för om den rasistiska kommentaren. Som klubbordförande var Amanda också den som peppade Sannah att driva fallet.

– När vi tog det högre upp var reaktionen att man hade ”väldigt svårt att se att det skulle ha hänt”, säger hon.

Tidigare klubbordföranden – uppstod inte i ett vakuum

Enligt Amanda Möller uppstod Sannahs fall inte ur ett vakuum. I flera år innan hade arbetsmiljön varit oroande på ABF-huset. Sparpaket och uppsägningar hade avlöst varandra, både innan och under pandemin. Brott mot MBL och nedlåtande kommentarer mot förtroendevalda och personal var vanligt.

– ABF tyckte att man kunde ”plocka in folk från gatan” för att göra vårt jobb. Det var synen man hade på vårt arbete, säger Amanda Möller och fortsätter:

– Det var så mycket som var alarmerande, men det fanns ingen vilja att jobba med arbetsmiljön eller involvera anställda. Tvärtom skulle man veta att man var utbytbar. Personalomsättningen var galen, säger hon.

Det var så mycket som var alarmerande, men det fanns ingen vilja att jobba med arbetsmiljön eller involvera anställda. Tvärtom skulle man veta att man var utbytbar.

Amanda Möller, tidigare klubbordförande på ABF-huset i Stockholm.

Chefen har hela tiden nekat till anklagelserna. Precis som Sannah och Amanda jobbar personen inte kvar.

Utredningen som följde av fackets anmälan konstaterar att chefens och Sannahs berättelser skiljer sig åt. Den säger även att det inte går att slå fast att ABF hade satt Sannahs lön utifrån kön, ålder och etnicitet, även om chefen hade sagt så.

ABF Stockholm: ”Händelserna är oacceptabla”

ABF Stockholm beklagar det som hänt men anser också att ärendet tagits på allvar. En oberoende utredning tillsattes och Sannah erbjöds stödsamtal och en ny tjänst.

– Händelserna som återgavs är oacceptabla, säger studieombudsman Håkan Wiclander.

–  Jag kan bara hänvisa till utredarens slutsatser. Denne intervjuade medarbetaren och chefen och skaffande omfattande underlag från maildialoger. Utifrån rapporten är min bild att ord står mot ord.

Har gått utbildning mot diskriminering

I dag har ABF Stockholm utfört en personalutbildning kopplat till diskrimineringsgrunden hudfärg, säger han vidare. De har också uppdaterad sin mångfaldspolicy.

När detta kommer upp igen mer än två år senare så vill jag återigen å ABF Stockholms vägnar be om ursäkt

Håkan Wiclander, ombudsman ABF Stockholm.

Vad gäller beskrivningen av arbetsmiljön i ABF-huset har Håkan Wiclander en annan bild. Dialog sker löpande med fackrepresentanterna. Personalomsättningen är delvis naturlig och delvis kopplat till pandemin. Vad gäller entrén finns ronderade väktare och personalen har larm, säger och avslutar:

– ABF Stockholm har en massa rutiner för att förebygga sådant som Sannah upplevt. Hon valde dock att sluta och när detta kommer upp igen mer än två år senare så vill jag återigen å ABF Stockholms vägnar be om ursäkt.