Sussie: ”När jag började på H&M var jag stolt, nu skäms jag”
I över 40 år var Sussie Öst stolt över att jobba på H&M. Men inte längre. Att ta in bemanningsföretag efter att ha hyvlat timmar är skamligt, anser hon.
Sussie Öst har arbetat under H&M:s samtliga vd:ar, bland andra Erling Persson, Stefan Persson, Karl-Johan Persson och Helena Helmersson.
Jag började på H&M 1976 och har sedan dess varit stolt över mitt jobb på företaget. Då var det grundaren Erling Persson som var vd, en mycket duktig och driven affärsman med sunda idéer om försäljning. Företaget gick bra och utökades med butiker och varumärken.
Personalen en tillgång
1982 tog sonen Stefan Persson över. Han förvaltade det bra. Gick in i många länder, ökade omsättningen, och såg sin personal som en tillgång.
Men sen blev det för stort och personalen missades. Vd-rollen gick 2009 till tredje generationen, Erlings barnbarn Karl-Johan Persson. Han ville tjäna mera och mera pengar, så där började indragningen av timmar. Vi personal på golvet fick springa fortare vilket vi gjorde. Många blev sjuka av stressen.
Inte mänskligt
2020 klev det in en kvinnlig vd, Helena Helmersson. Vi trodde att nu blir det bättre och mera mänskligt, men ack vad vi misstog oss. Nu började verkligen sänkningen av H&M-skeppet.
Butiker började stängas igen. Våra butikschefer fick inte ens göra våra scheman efter våra önskemål.
Jag jobbar kvar för jag har bara två år till pensionen och då jag har en sjukersättning så blir det inte många kronor i pension om jag går tidigare.
Men jag lider med alla unga som nyss börjat och trodde det var en bra arbetsplats.
Bemanningsföretag
Att dom har mage att be att få ta in bemanningsföretag efter att dom hyvlat timmar och sagt upp personal är SKAMLIGT.
Förr fanns ett avtal att om timmar är borttagna så kan dom inte ersättas av bemanningsföretag första året, det verkar vara borta. Det känns också som att facket inte behövs längre, tyvärr. Förr kunde man förhandla med företaget och få dom att inse verkligheten, men det verkar inte fungera längre.
Det är inte med nån glädje jag går till mitt jobb längre. Det är sorgligt när man vet hur det varit tidigare. Ett företag som har nöjd personal får mycket mera gjort och sålt. Då ställer man också upp med till exempel byte av dagar och tider, man får ge och ta.
Men nu längtar jag bara till pensionen. Får se om företaget lever kvar då.
