Den svenska arbetsmarknadsmodellen är världsunik. Löner och villkor regleras i kollektivavtal som förhandlas fram mellan fack och arbetsgivare.

Kollektivavtalet tryggar löntagarnas löner, arbetsmiljö och pensionsrättigheter.

Modellen kombinerar en stabil och konkurrenskraftig ekonomi med relativ trygghet och långsiktig reallöneutveckling. 

Goliat härskar

I länder där facket är svagare tillåts jättar som Teslachefen Elon Musk att sätta villkoren.

Löntagarna är beroende av Musks goda vilja. Goliat härskar och David får i bästa fall brödsmulorna, när Musk är på gott humör. Vi har valt en annan väg i Sverige och den vägen har levererat.

Här sätter inte mångmiljardärerna villkoren för löntagarna. Här sitter löntagarna vid förhandlingsbordet. Det är det som den nu pågående Teslakonflikten handlar om.

Strejk och sympatiåtgärder är kraftfulla verktyg som fackförbund kan använda för att på riktigt påverka en jätte som Tesla, och de används inte lättvindigt.

Tvärtom är fackföreningsrörelsen mån om att undvika strejk, men möjligheten måste finnas när arbetsgivaren vägrar att ens sätta sig och diskutera gemensamma spelregler.

Sverige är faktiskt ett av de länder i Europa som har lägst antal strejkdagar av alla.

Högern vill försvaga facket

Trots det vill Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet försvaga fackens rätt att vidta sympatiåtgärder. Något som skulle ge ännu mer makt till arbetsgivare som Elon Musk.

När multinationella jättar vägrar acceptera spelvillkoren på svensk arbetsmarknad måste vi kunna gå till löntagarnas försvar gemensamt.

På 1990-talet var det sympatiåtgärder som var avgörande för att få multinationella Toys R Us att teckna kollektivavtal med Handels.

David besegrade Goliat med en sten och slunga.

Vad högern verkar vilja är att ta ifrån David det enda verktyg som står till buds för att ha en chans mot jätten.

Det är beklagligt att svensk höger ställer sig på miljardärens sida i stället för löntagarnas.