Jag vill berätta om en hemsk upplevelse som kommer förfölja mig länge och som satt mig i svår ekonomisk knipa.

Våren 2018 fick jag diagnosen utmattning. Med mina redan jobbiga sjukdomar som IBS, urtikaria och blodcancer blev det mycket att hantera. Jag hade en halvtidstjänst i en optikerbutik och försökte rehabilitera mig från utmattningen på min ”lediga” tid. Men det gick till slut ut över arbetet ändå. Jag gjorde fel och glömde saker som jag kan.

Många gånger blev jag inkallad till chefen. Trots att jag alltid varit öppen om mina sjukdomar och även utmattningen, så säger hon bara att det inte kan fortsätta som det gör, att hon måste se en förändring. Detta gjorde att jag bara mådde sämre.

Inget rehabtänk

Efter en längre tids sjukskrivning i slutet av 2018 kom jag tillbaka. Både första och andra dagen sa chefen att jag skötte mig dåligt och måste skärpa mig. Vad jag än berättade för henne så var det bara att ”såhär kan det inte fortsätta” och ”mår du inte bra ska du inte vara här”. Inget rehabtänk över huvud taget. Hon sa till och med en gång: ”Vårt företag är inget rehabcenter” och krävde ett konkret datum när jag är frisk.

Jag fick panikattacker och mådde allt sämre. Dessutom var jag nu gravid.

Jag vände mig till facket och fick två möten med chef och regionchef som inte hade någon som helst förståelse.

Får gå undan

Sedan i höstas har jag ett extraknäck på en annan arbetsplats som är helt åt andra hållet. De bryr sig och kränker mig inte alls. Där får jag gå undan en stund om jag mår dåligt, vilket gör det möjligt för mig att arbeta hela mina pass. Det var inte möjligt i optikerbutiken.

En dag efter ett pass på optikerbutiken bröt jag ihop. För första gången fick jag sjukskriva mig från mitt extraknäck. Det som annars har hjälpt mig att hålla energin uppe.

Då kände jag att det får vara nog. Jag kontaktade Handels och de gjorde en deal med arbetsgivaren om en uppsägning som gjorde att jag slapp reprimander från a-kassan.

Men jag förlorar den största delen av min inkomst. Dessutom har all sjukskrivning det senaste året avslagits av Försäkringskassan.

Ångest

Därför sitter jag nu, mitt i min graviditet, med ett arbete på 25 procent och ligger back nåt otroligt med ekonomin. Snart behöver vi lägga ut ganska stora summor på vagn, säng och kläder till en ny liten familjemedlem. Ångesten över detta är enorm!

Det värsta är att jag som utsatt får lida. Chefen får jobba som vanligt.

Var är rättvisan?