Både den fysiska och den psykiska arbetsmiljön på företaget där Maria jobbade var dålig. Arbetsgivaren struntade i att följa lagar och kollektivavtal.

Personer som sagt ifrån tidigare hade fått sluta.

– I många fall försvann personer från en dag till en annan utan förklaring. Kollegorna hade sett vad som hänt om man höjde rösten och de vågade inte göra det själva på grund av rädslan att förlora sina jobb.

Ville väcka debatt om arbetsvillkoren

Maria såg hur företaget hyvlade de anställdas timmar och hur kollegor inte mådde bra. Hon gick till facket men kände inte att de gav tillräckligt med stöd. Så hon kontaktade en journalist.

– Jag ville väcka debatt om arbetsvillkoren. Jag visste att jag hade rätt och jag kände att jag stod upp för mina kollegor. Det enda jag krävde var att företaget skulle följa de lagar och avtal som finns och att kollegorna skulle må bra. Att gå till pressen gav en del respons. Folk skrev på Facebook att de skulle sluta handla hos företaget och att det var hemskt att jag behandlades så illa.

Anställda har lojalitetsplikt mot företaget

Anställda, särskilt i den privata sektorn, ska agera lojalt mot företaget de är anställda av. Man får till exempel inte ta uppdrag för en konkurrent under sin anställning, eller tala illa om företaget. Att röja företagshemligheter som kan skada företaget är ett annat exempel.

Bryter man som anställd mot lojalitetsplikten riskerar man att bli uppsagd eller avskedad.

Man har dock alltid rätt att lyfta missförhållanden, något som även kallas för kritikrätt. Kritiken ska först framföras till arbetsgivaren så att denne får möjlighet att bemöta den och vidta åtgärder. Man kan också vända sig till facket. Först efter det kan man eventuellt ta informationen vidare till medier.

Handlar kritiken om diskriminering omfattas man av repressalieförbudet som finns i diskrimineringslagen. Man kan inte bli straffad för att ha uppmärksammat diskriminering.

Källor: Diskrimineringsombudsmannen, Handels, Unionen.

Företaget tvingades ta tag i sin arbetsmiljö. Men Maria tyckte inte att det blev så stor förändring.

Efter publiceringen hörde hon inte ett ljud från företaget. En obehaglig tystnad. Maria kände att något var på gång.

Efter ett tag kom ett anbud om uppsägning. Pengar mot att hon slutade.

– Eftersom jag aldrig har misskött mitt arbete kunde arbetsgivaren inte säga upp mig på dessa grunder. Det handlade bara om att jag sagt ifrån om missförhållandena på arbetsplatsen. Men nånstans kände jag att om jag inte tar det här anbudet kommer jag i längden att bli trakasserad och misstänkliggjord för allt. Det märktes att de inte ville ha mig kvar.

Stolt över sig själv

Maria skrev till slut på och jobbar inte längre kvar. Hon skrev också på ett sekretessavtal om att inte prata om vad som hänt. Därför är hon skyddad som källa i denna artikel.

I dag har hon ett nytt jobb som hon trivs på. Marias råd till andra som upplever missförhållanden på arbetsplatsen är:

– Håll inte tyst om du ser att kollegor behandlas illa och du vet att du har rätten på din sida. Kommer det inte dig själv till gagn så gör det det för någon annan. Kräv stöd från facket och gå till pressen. Jag ångrar inget, jag gick med huvudet högt och är stolt över mig själv.

Fotnot: Maria heter egentligen något annat.

Rätten att vända sig till medier

Alla har meddelarfrihet – rätten att vända sig till medier och lämna uppgifter. Alla har också källskydd, som innebär att den som tar emot ett tips inte får avslöja källan om hon eller han vill vara anonym. Det är straffbart för en journalist som tagit emot en sådan uppgift att avslöja vem som lämnat den.

Det allmänna får inte efterforska vem som lämnat uppgifter (efterforskningsförbudet) och inte heller straffa den som lämnat uppgifterna (repressalieförbudet). Denna samling av regler som ska skydda uppgiftslämnaren brukar kallas meddelarskydd. Detta gäller dock INTE för privatanställda.

Källor: Journalistförbundet, Riksdagen.

Yttrandefrihet – en grundlag

Fri- och rättighet: Yttrandefrihet är bland annat friheten att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Tryckfrihet är en del av yttrandefriheten. Den regleras i två grundlagar; Tryckfrihetsförordningen (TF) fr.n 1766 för tryckta medier och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) fr.n 1991 för etermedier och vissa sidor på internet.

Begränsningar: Om något publiceras som kan betraktas som hets mot folkgrupp – till exempel rasistiska inlägg, eller bilder och filmer med inslag av sexuellt våld – kan det räknas som lagbrott. Det kan också vara ett brott om något publiceras som skadar staten och samhället. Till exempel hemlig information om Sveriges försvar.

Källor: Journalistförbundet, Riksdagen