Livet. Det kan vara bra hårt ibland. Det vet ni alla som läser det här. Jag vet exakt var jag var när det pep till i telefonen. Jag vet vad jag skulle göra den dagen och jag vet vad klockan var när världen vändes upp och ned.

Det var den 28 oktober 2019. Strax efter klockan 10. Meddelandet var från 1177 och det var ett sms om att mitt provsvar hade analyserats. Noll spermier påträffade. Ridå. Panik. Ångestanfall var en ny företeelse i mitt liv sedan ett antal sekunder tillbaka.

Jag skulle nu ta och samla mig och kontakta min sambo och förklara att anledningen till att vi inte hade blivit med barn under de gångna åren, det var jag.

Ångest och skuldkänslor

Samtidigt som jag hade en sådan fruktansvärd ångest hade jag också fått lära känna min nya kompis, skuldkänslan. Jag längtade så efter barn, jag kunde se mig själv som pappa. Och helt plötsligt kunde jag inte bli det.

Men min sambo då? Hon som älskar barn. Hon som vill ha en stor familj. Hur skulle jag säga det?

Vi vet påfallande lite om de inre strider människor omkring oss utkämpar. Jag berättade för en del kollegor och vänner, och jag möttes av stor empati.

Personers inre strider

Men hur kunde jag säga till dem att deras fullt normala samtal om vad barnen gjorde på förskolan och vad de skulle hitta på i helgen gav mig så mycket ångest att jag ofta gick på toaletten för att spy?

Det är ju ändå ganska svårt att hålla koll på vilka inre strider andra utkämpar och det kan man inte begära av någon.

Men vet ni vad? Ångesten har lättat något. Vi fick bli föräldrar.

”Vård ska inte vara en klassfråga”

Den 26 maj 2021 föddes vår dotter Ella. Vi hade fått en gåva av vetenskapen och av det svenska samhällets transfereringssystem.

Den svenska sjukvården, finansierad av våra gemensamma skatteresurser, erbjöd oss vård som vi svårligen hade kunnat betala för själva. Vård ska inte vara en klassfråga. Det ska inte handla om pengarna man har på kontot. Det ska handla om vad man har för vårdbehov.

I vårt fall handlade det om att få barn, i någon annans fall kan det handla om cancer, om artros eller långtidscovid. Det är behovet som är det centrala.

Värna om välfärden

När ni läser detta, kära medlemmar, så hoppas jag att ni lade er röst på ett parti som värnar om vår välfärd. Som inte vill sälja ut den till egennyttan. För i ett sådant system hade inte jag fått bli pappa och i ett sådant system är den cancersjuka bara värd den vård hen själv kan betala för.

Och det vore väl ändå ovärdigt ett land som Sverige år 2022?