En grupp människor i gula jackor poserar i en möbelbutik.

Patrik Fredriksson, Sini Rovanperä, Riikka Ollila och Sirpa Aalto jobbar fackligt. De tycker att mycket funkar bra på Ikea Haparanda – och allra bäst är arbetskamraterna.

Bara några hundra meter från gränsen till Finland, ligger världens nordligaste Ikea.

Haparanda är en av Sveriges minsta städer och har varit en handelsplats i generationer. 

Men numera gapar skyltfönstren tomma längs gatorna i stadens centrum.

I stället är det trängsel på parkeringsplatserna utanför Ikea, Ica Maxi och Stadium outlet, bortan­för E4:an som drar förbi precis utanför stadskärnan.   

Sirpa Aalto har jobbat på Ikea sedan varuhuset öppnade för 17 år sedan och är ordförande för Handelsklubben.

Hennes hemavdelning är kundservice, men hon har en så kallad kombitjänst och rycker in både i kassan och fyller på varor om det behövs.

Under sina år på varuhuset har hon också hunnit med textilavdelningen, husgeråd och matplatsen. 

– Kombitjänsterna är bra för att man inte bara jobbar med tunga arbetsuppgifter. Det blir mer varierat och inte lika slitsamt, säger Sirpa. 

Världens nordligaste Ikea

 Grundaren Ingvar Kamprad insisterade på att varuhuset skulle placeras i Hapa­randa, till skillnad från resten av ledningen som tyckte att det skulle ligga i Luleå. 

 Kamprad såg ­möjligheterna till gräns­handel med kunder från Finland, Norge och Ryssland.

Kombitjänster ger fler timmar

Kombitjänsterna gör också att det är lättare att få till fler timmar på de anställdas kontrakt. Det underlättar att personalen kan jobba på flera avdelningar när bemanningsbehovet varierar. 

En annan typ av kombitjänster är mellan butiken och restaurangen, som ligger inom Hotell- och restaurangfackets avtals­område.

Där blir det lite mer komplicerat, eftersom det är två olika fackförbunds avtal som ska giftas ihop. 

– Nu har vi förhandlat fram en lösning som vi hoppas ska fungera. Det viktiga är att först komma överens om vilket som är ens huvudsakliga arbetsområde, för det är det facket man ska vara med i. Fördelen är ju att det blir lättare att få fler timmar på kontraktet, säger Sirpa. 

En kvinna som bär glasögon och en gul skjorta.

Det är tufft för cheferna också. Men vi har ett öppet klimat och bra stämning och de rycker också in och hjälper till där det behövs i varuhuset.

Sirpa Aalto

Ambition att ha 100 procent

Ikeas ambition är att alla som vill ska få kontrakt på minst 80 procent, helst 100. Från fackens sida är önskemålet att alla som vill ska erbjudas heltid. 

Linda Grönberg, som är personalchef på Ikea Hapa­randa, menar att det krävs en variation av låga och höga kontrakt för att fylla behovet av bemanning på alla tider.

Det är också ett sätt att vara en attraktiv arbetsgivare. 

– Vår största utmaning när det gäller bemanningen är vårt geografiska läge. Här finns till exempel inget universitet med studenter som kan extrajobba på låga kontrakt. Vi har en stor andel fast anställda med höga kontrakt och personalomsättningen är låg.

En kvinna som sitter på en korgstol.
Linda Grönberg, personalchef på Ikea Hapa­randa, menar att det krävs en variation av låga och höga kontrakt för att fylla behovet av bemanning på alla tider.

Bemanning på hållbart sätt

Sirpa Aalto och de andra i Handels klubbstyrelse jobbar mycket med ledningen för att försöka få ihop bemanningen på ett hållbart sätt. 

Frågan om att göra om mertider till fler fasta timmar på kontrakt är ständigt aktuell. 

– Som ordförande har jag hela tiden koll på mertid och övertid, jag kollar varje månad. Om det finns något avvikande tar jag direkt upp det med arbetsgivaren. Så sent som i dag kunde vi komma överens om att höja en medarbetares kontrakt från 60 till 80 procent. 

En av Sirpas kollegor i klubbstyrelsen är Sini Rovanperä. Hon jobbar 80 procent och är nöjd med det.

Före pandemin hade hon ett kontrakt på 50 procent och tyckte det funkade bra, eftersom det alltid gick att få extra timmar på helger och kvällar. 

– Men sen kom corona och kunderna försvann. Ingen kunde ju komma in från Finland och det var helt tomt. Som tur var hade jag precis fått upp mitt kontrakt – annars hade jag inte klarat mig, säger hon. 

Får rycka in där det behövs

Strax före öppning rör sig Sini genom köksavdelningen, förbi köksön Vadholma, slagbordet Pinntorp och flera designade köksmiljöer.

Hon är på väg till köksplaneringen, där hon har sin utgångspunkt. Väl där får hon veta att det saknas personal i ”Grönan” – med växter, bild och ram och mindre inredningsdetaljer – och får gå vidare i de slingriga gångarna. 

– Egentligen har jag kombi mot kassan, men man får rycka in där det behövs folk. Vi har ju en Ikea-anda som gör att vi vill hjälpa varandra. Det är hjärtligt. Som när vi sitter i matsalen, vi har runda bord och försöker klämma in så många som möjligt så ingen sitter ensam.

En kvinna skjuter en kundvagn i en butik. Bakom sitter en kvinna och jobbar.
Sini Rovanperä tar emot upp till fyra kunder om dagen på köksplaneringen. Det är bara 13 mil till Uleåborg i Finland, där Ikea har en planeringsstudio. Många planerar sitt kök där men handlar i Haparanda, där det är billigare.

Sini är, precis som Sirpa och många andra som jobbar här, finsktalande.

Och det ­behövs när majoriteten av kunderna kommer från andra sidan Torneälven.

När svenska kunder har sett sin köpkraft ­minska till följd av inflation och svagare kronkurs, får de finska ­kunderna mer för sina pengar när de ­handlar i Sverige.

– Jag har inte haft en svensk kund på flera månader. De finska kunderna tjänar jättemycket när de köper stora saker, som kök, i Sverige. Många har varit i Ikeas planeringsstudio i Uleåborg i Finland och fått en ritning som de kommer hit med. Det känns ju lite konstigt när de visar offerten från Ikea Finland och så blir det mycket billigare hos oss, säger Sini. 

Inte krav med två språk

Tvåspråkigheten är inte ett krav när Ikea rekryterar till Haparandavaruhuset. Men det är en stor fördel och merit att kunna finska eller meänkieli (tornedalsfinska) utöver svenska.

Alla skyltar är skrivna på två språk och många kunder förväntar sig att personalen pratar finska. Ibland får kollegorna hjälpa varandra att tolka.  

Huvudskyddsombudet Patrik Fredriksson hör till dem som inte pratar finska. Han jobbar som snickare och har inte direkt kundkontakt.

Men precis som alla Ikeas anställda har han de blågula arbetskläderna med ”Hej” på ryggen, och kan när som helst få en fråga när han rör sig i varuhuset. Och ibland rycker han in i kassan eller packar upp varor. 

– En del blir irriterade när de märker att man inte kan finska. Men då får jag fråga en kollega om hjälp, säger Patrik, som just i dag bygger en väggstomme vid garderobs­avdelningen. 

En man som står bredvid en gardin.
Patrik Fredriksson är huvudskyddsombud och en av två snickare på Ikeas varuhus i Haparanda. Stress och psykosocial arbetsmiljö är det som skyddsombuden jobbar mest med.

Hektiskt för skyddsombud och snickare

Som huvudskyddsombud och en av två snickare på varuhuset har han det ofta hektiskt.

I farten, på väg till ett arbetsmiljö­möte, berättar han att just stressen och den psykosociala arbetsmiljön är det som skyddsombuden jobbar mest med.

– I kassan var det extremt ett tag när det saknades folk. Man försökte hålla beman­ningen nere för att det var få kunder, men då blev flera sjukskrivna av stress. Jag var själv sjukskriven i våras på grund av utbrändhet och det finns lite överallt, berättar Patrik. 

Utmaningarna när det gäller bemanning och arbetsmiljö hänger ihop. Det är Patrik och Sirpa överens om.

Just nu görs det risk- och konsekvensanalyser på många områden för att uppmärksamma de problem som kan uppstå, till exempel när bemanningen är för tajt. 

– Det är tufft för cheferna också. Men vi har ett öppet klimat och bra stämning och de rycker också in och hjälper till där det behövs i varuhuset. Det är klart att det finns problem på varje arbetsplats, men huvudsakligen fungerar det bra här, säger Sirpa Aalto. 

Ikeabutik i snöigt Sverige med vajande flaggor.
Varuhuset som grundades 2006 har i dag runt 210 anställda, plus ett 40-tal sommarjobbare. Många är två- eller trespråkiga och talar svenska, finska och meänkieli (­tornedalsfinska). Majoriteten av ­kunderna är finsk­talande.  Sedan öppnandet 2006 har varu­huset byggts ut i flera ­omgångar.