En skäggig man med glasögon och en mörkblå jacka står utomhus utomhus en byggnad.

Daniel Andersson utanför Orienta som nu har gått i konkurs.

Från konferensanläggningen i Bålsta till Borlänge tar det två timmar och åtta minuter med bil om man kör den snabbaste vägen.

Och det gjorde Daniel Andersson och ombudsmannakollegan Kent Wikars den där onsdagen i oktober förra året.

De hade just fått veta att personalen på matbutiken Orienta fått ta emot allvarliga hot i en intern chattgrupp. Det hade också kommit till fackets kännedom att ägarna hade kopplingar till gängkriminalitet.

– Två anställda hade fått sparken någon dag innan och i chatten stod det saker som att ”ni som inte sköter er ska elimineras”. Vi undrade om vi skulle ta det på allvar, och fick då rådet från Handels centralt att vi skulle åka hem och stänga butiken, berättar Daniel Andersson. 

Bil blev rullande kontor

Det var bråttom. Daniel och Kent lämnade konferensen med Handels ombudsmän och satte sig i bilen som snabbt blev ett rullande kontor.

Som ombudsmän i en av Handels lokala avdelningar är de också regionala skyddsombud.

Och skyddsombud har rätt att stoppa arbetet på en arbetsplats om de bedömer att det föreligger ”omedelbar och allvarlig risk för anställdas liv och hälsa”. 

Mil efter mil avverkades. Enköping, Sala, Avesta. Daniel ringde flera samtal.

Till Arbetsmiljöverket där han hänvisades att återkomma påföljande dag. Till fackets juridiska byrå, till kollegorna på avdelningen i Borlänge och till polisen.

– Vi tyckte att de skulle veta att vi tänkte stänga butiken, och varför. Men vi ville också höra om det gick att få någon typ av skydd. Vi ville prata med någon hos polisen med koll på Borlänge och vilken slags butik det var. Men den dörren var stängd, de kunde inte göra något i förväg. 

En man med glasögon och skägg står utomhus utomhus en tunnel.

Jag tycker synd om de anställda som blir arbetslösa och om dem som nu inte har en affär i sitt bostadsområde. Men nu ska byggnaden renoveras och sen kommer en ny butik dit.

Daniel Andersson

Fick hjälp av Byggnads

När myndigheterna varken kunde svara på frågor eller stå för säkerheten fick Daniel och Kent hitta en annan lösning.

– Vi var eniga om att vi inte kunde åka till Orienta ensamma, även om vi var några stycken från avdelningen. Vi visste inte vad som väntade oss i butiken. Då kom vi att tänka på Byggnads här i Borlänge. De är erfarna förhandlare och skulle dessutom kunna fungera som skydd. 

Den varselgula skyddsombudsvästen är på. Daniel är fokuserad och spänd – men inte rädd. 

Väl på plats i butiken i området Tjärna Ängar är det rörigt. Det är svårt att förstå vilka som jobbar eftersom de inte har arbetskläder.

Någon sitter i kassan och några kunder är kvar i lokalen. En advokat dyker upp och en person livesänder allt via mobilen till en av ägarna som befinner sig i Turkiet. 

– De följer efter oss och säger att ”det är inte din butik”. Stämningen är ganska upprörd men till slut lyckas vi få någon att hämta nycklar och låsa, säger Daniel. 

Inte det första skydsstoppet

Med över 25 års erfarenhet av fackligt arbete och många år som skyddsombud var det inte första gången han beslutade om ett skyddsstopp.

Därför var Daniel säker på att Arbetsmiljöverket skulle göra en inspektion på Orienta väldigt snart. Men så blev det inte. 

Dagarna gick. Det blev lördag och Orienta var fortfarande stängt. Daniel blev mer och mer frågande inför Arbetsmiljöverkets tystnad.

Han skrev brev till Orientas ägare och förklarade att han inte hade för avsikt att häva skyddsstoppet och bad dem kontakta Arbetsmiljöverket.

– Jag kunde inte ta på mitt ansvar att öppna butiken igen. Om något hände så skulle det ju vara mitt fel. Där handlade det om min känsla för vad som är rätt och fel – det hade varit fel av mig att öppna butiken innan de hade åtgärdat bristerna i arbetsmiljön. Hotbilden kvarstod och det fanns ingen arbetsmiljöansvarig på plats.

”Lagom hård hård uppväxt i betongområde”

Känslan för vad som är rätt och fel har Daniel haft stor nytta av. Från första jobbet på färgavdelningen på B&W-varuhuset i Borås, till positionen som försteombudsman på Handels avdelning i Borlänge.

– Jag hade väl en lagom hård uppväxt i ett betongområde med lite maskrosor här och där. Och möten med rätt människor vid rätt tid. 

Det var genom sin pappa som Daniel kom in både på B&W och i facket. Det var han som tyckte att Daniel skulle gå med i Handels när extrajobbet blev fast.

– Farsan hade jobbat på B&W sen 1974 och varit fackligt aktiv ungefär lika länge. Så det blev naturligt för mig också att bli aktiv i Handels. Jag blev ganska snabbt invald i klubbstyrelsen och gick sen flera utbildningar, fick kontaktnät och lärde mig en massa saker. 

En man i röd skjorta och svart jacka går på en trottoar bredvid en tegelbyggnad.

För mig var det jättekonstigt att de tyckte att det var okej att låta personal gå till sina jobb på Orienta när Arbetsmiljöverket själva inte vågade besöka butiken. Det var fegt.

Daniel Andersson

Utbildningarna och kontakterna ledde så småningom till att Daniel fick jobb på Handels avdelning i Borås. Samtidigt var hans pappa väldigt sjuk och dog när Daniel var 28. 

– Det var tufft. Jag hade flyttat hem till honom, för att han skulle få vara hemma den sista tiden. Så jag blev bostadslös när han dog. Men dagen efter begravningen fick jag veta att jag blivit antagen till Handels ombudsmannautbildning i Stockholm. Det blev en vändpunkt för mig. 

Som nybliven ombudsman vikarierade Daniel på avdelningarna i Sundsvall och Östersund. I januari 2003 kom han till ett Borlänge som var 28 grader kallt. Trots kylan blev han kvar. 

Porträtt på Olof Palme

Just den här dagen är Borlänge inte lika kallt, men väldigt grått. Inne på Handels avdelningskontor, på väggen i Daniels rum, hänger två supporterhalsdukar bredvid ett inramat porträttfoto på Olof Palme.

Det är Leksands blåvita – ett måste för den som bor i Dalarna. Men den som har störst plats i Daniels hjärta är den gulsvarta Elfsborgshalsduken. 

– Jag var med farsan på hemmamatcherna i Borås redan som treåring. Han körde ut bröd som delades ut vid matcherna, så jag stod på flaket och slängde ut limpor till folk. 

I Daniels hjärta finns det inte bara plats för Elfsborg och Leksand. Som försteombudsman är han också chef för de sex anställda på avdelningen.

En inramad porträttbild av en man i kostym är uppsatt på en vägg, bredvid två hängande sporthalsdukar i blått, vitt och svart-gult.
På väggen på Daniel Anderssons kontor.

När det stormade som värst runt Orienta skulle han också se till att de egna medarbetarna hade en schyst arbetsmiljö. 

Till slut gjorde Arbetsmiljöverket ändå en inspektion på Orienta – via telefon. Myndigheten ansåg att det inte var säkert att skicka ut sina inspektörer till livsmedelsbutiken. Men skyddsstoppet hävdes och Orienta fick öppna igen, på dagen en vecka efter att Daniel stängt butiken. 

–  För mig var det jättekonstigt att de tyckte att det var okej att låta personal gå till sina jobb på Orienta när Arbetsmiljöverket själva inte vågade besöka butiken. Det var fegt. 

Tjärna Ängar utan matbutik

Fyra månader senare. Orienta lämnar in ansökan om konkurs. Den sista årsredovisningen visar en ekonomi körd i botten.

Stora leverantörer vägrade köra ut varor och lokalerna sas upp.

Det utsatta området Tjärna Ängar har inte längre någon matbutik.

– Jag tycker synd om de anställda som blir arbetslösa och om dem som nu inte har en affär i sitt bostadsområde. Men nu ska byggnaden renoveras och sen kommer en ny butik dit. Det är glädjande så klart och jättebra för alla som bor på Tjärna Ängar.   

Daniel Andersson

Ålder: 50 år.

Jobb: Försteombudsman och regionalt skyddsombud på Handels i Borlänge.

Bakgrund: Butiksanställd på B&W i Borås. Verksamhetsassistent på Handels i Borås. Ombudsmannautbildning och sedan vikarierande ombudsman på Handels i Sundsvall och Östersund. 

Familj: Sambo och två tonårsdöttrar. 

Intressen: Fritidspolitiker för Socialdemokraterna. Passionerad ishockey- och fotbollssupporter. Lagen som gäller är Leksand och Elfsborg. 

Daniels bästa återhämtningstips

”När jag är riktigt sliten och behöver hämta kraft så köper jag med mig en dosa lössnus och drar ut och fiskar ett par timmar. Då kan man inte göra något annat än att bara sitta där och fiska. Det blir en mental återhämtning som är väldigt skön.”