Problemen började sommaren 2001 då Fia fick svårt att andas och märkte att konditionen blivit sämre. Hon var föräldraledig från butiksjobbet på Coops Ljud och bild-avdelning på Bergviks köpcenter i Karlstad. Ett jobb hon stormtrivdes med eftersom musik är en av Fias stora passioner. För att komma i form köpte hon en motionscykel till sovrummet.

– Jag blev så andfådd att jag svimmade, efter det blev det inga fler cykelturer men jag borde förstått att något var galet, säger Fia.

Två år senare, då hon var gravid igen, fick hon allt svårare att andas. På sjukhuset visade röntgen att hon hade lungfibros, en ärrbildning på lungorna som gör att de mister sin elasticitet och blir stumma. Det visade sig att Fia led av en aggressiv form av lungfibros och att hon behövde en lungtransplantation av båda lungorna för att överleva. Hon blev nu långtidssjukskriven på obestämd framtid.
– Jag var alldeles för sjuk för att orka arbeta, säger Fia, som bara två år tidigare hade förlorat sin lillebror Robert i samma sjukdom då han avled bara 15 år gammal efter att inte ha överlevt en lungtransplantation.

I väntan på nya lungor blev Fia allt sämre, gick ner kraftigt i vikt och den ihållande hostan gjorde att hon spräckte revbenen. Hösten 2005 klarade hon inte längre av att gå och fick en elrullstol. Hon fick också syrgas via små syrgastuber. Den ständiga andnöden gjorde att Fia periodvis mådde väldigt dåligt.
– Jag förstod först inte att jag var döende men tvingades inse sanningen. Jag orkade varken gå till affären eller hämta ungarna på dagis, kände mig mest som en belastning för omgivningen, säger Fia.

Hon bestämde sig för att det fick vara nog och började förbereda sin egen död. Skrev avskedsbrev till barnen och köpte presenter till sina vänner som ställt upp för henne.
– Jag hade gjort upp med livet, jag visste att jag skulle dö, säger Fia.

Men natten den 13 mars 2006 ringde telefonen med beskedet att hon skulle få nya lungor. Ambulansen kör henne i ilfart till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
– Jag var helt lyrisk när jag vaknade efter operationen och skrek till mamma: ”jag lever, jag lever”, säger Fia.

Att få nya friska lungor var en otrolig kick och Fia blev snabbt bättre. Men när det blev dags för henne att äntligen få börja jobba igen, kom den stora massuppsägningen inom Konsum Värmland, tiderna var dåliga och de var tvungna att dra ner på personal. Fia förlorade jobbet.
– Då fick jag panik, tänkte ”vem kommer att vilja anställa mig nu som precis gjort en lungtransplantation”, säger Fia.

Men Fia hann bara vara arbetslös i två veckor. De ringde från Coop Konsum Norrstrand och frågade om hon kunde tänka sig att börja jobba där. Att de följde en turlista när de skulle återanställa personal efter den stora avskedsvågen och gick efter antal år man varit anställd, blev Fias räddning.
– Självklart, svarade jag, och där har jag haft turen att få vara kvar, säger Fia.
– Mitt jobb betyder väldigt mycket för mig. Det känns viktigt att ha ett jobb, att dra sitt strå till stacken och jag har världens bästa arbetskamrater och chef.

Vardagen är späckad med aktiviteter, hon tränar och tävlar karate med sönerna och är klassfotbollsledare i barnens lag. Ett halvår efter operationen träffade Fia sin stora kärlek Jan.
– Jag har mycket att ta igen och är tacksam över att ha ett jobb där jag trivs och får utvecklas, säger Fia.

Fakta:

Ann-sofie Hellsten

Ålder: 35 år i oktober.

Familj: Sönerna Love, 11, och Leo,9, och särbo med Jan.

Jobb: Butiksbiträde på Konsum Norrstrand i Karlstad. Växlar mellan att sitta i kassan, stå i charken, baka bröd, ta hand om posten och plocka varor.

Lärdomar efter att ha transplanterat båda lungorna: Jag har lärt mig att inte ta något för givet och att alltid försöka vara positiv och ta hand om dom jag älskar. Plus att Sverige har världens bästa sjukvård, så väl som jag har blev omhändertagen när jag blev sjuk.

Motto: Carpe diem -- fånga dagen.