Hur skulle det bli sen och den stora frågan – blir det svart nu eller?
Det blev bokstavligen panik, en del var verkligen förtvivlade när de kom in och skulle handla en lampa.
Så när de till sin glädje fick se att matta glödlampan fanns kvar i butiken sken de upp som solar och började bunkra. Det var ju tillverkningen av föremålet i fråga som blivit förbjudet så vi sålde ju det som fanns.

Det jag inte riktigt begrep var hur folk fick fram hur många lampor de skulle köpa och bunkra upp med där hemma?
Jag menar, hur går tankeverksamheten då liksom?
Hur kom man fram till att köpa åtta paket med två i varje, som vissa kunder?
30 paket med två i varje, som en annan kund?
En gammal dam med rullator bunkrade med två paket också två i varje med orden;
– Bäst att passa på så länge de finns.
Vad baserade hon fyra glödlampor på? Skulle hon inte få chans att byta fler och några glödlampor skulle minsann inte de efterlevande få eller?

– Vi har en i trappen, två i fönstret, en i källaren stod ett medelålders par och räknade ihop tillsammans. För att slutligen lägga 20 paket med två i varje ner i kundvagnen.
Okej… Hur kom de fram till just 40 lampor?
Lika bra att ta 30 paket, sa en man till sin fru. Var på kvinnan gick i taket och svarade;
– Men herregud är du dum det räcker väl med 20, nån måtta får det va!
Hur och vad baserade kvinnan detta på att 20 skulle räcka?
Tänk om hon sitter om ex antal år när hennes 20 paket är slut och retar sig. Och gubben hennes säger;
– Du skulle lyssnat på mig för en gång skull…

Att jag själv hade bunkrat upp pallvis till butiken behöver jag väl inte nämna?
Hur jag kom fram till antalet får bli min yrkeshemlighet.
Men jag kan tala om att försäljningen gick lysande!

Annette Sandberg
Fd Icaanställd som söker nytt jobb