Att sänkta lägstalöner skulle underlätta integrationen är ett påstående som hörs allt oftare från företrädare för allianspartierna och företrädare för arbetsgivarnas intresseorganisationer. Att förslaget kommer mitt under avtalsförhandlingarna mellan fack och arbetsgivare är inte en slump utan en noga genomtänkt fientlig handling mot hela löntagarkollektivet.

Sänkta ingångslöner slår mot hela arbetsmarknaden. Att det skapas nya jobb till följd av lägre löner är en myt.

Det som däremot skulle hända är att arbetsgivarna i möjligaste mån ersätter den nuvarande personalen med andra med lägre ingångslön. Detta resulterar i lägre löner för alla förutom ett fåtal som redan i dag lyfter löner med sexsiffriga belopp. Sänkta löner leder naturligtvis även till sänkta bidrag eftersom ett samhälle inte kan ha bidrag som är högre än lägstalönerna.

Ojämlikheten skulle öka till följd av de ökande löneskillnaderna och leda till en ökad segregation. En minskad köpkraft till följd av de lägre inkomsterna liksom den pågående nedmonteringen av den svenska välfärden skulle naturligtvis öka skillnaderna i samhället vilket är helt i linje med den nyliberalism som förespråkas av den allt girigare borgerligheten.

Låglönejobb och etniska löner som baseras på godtyckliga antaganden är naturligtvis arbetsgivarnas våta dröm. Men utgångspunkten att invandrare inte har utbildning eller kompetens som är relevant för svensk arbetsmarknad och därmed behöver lägre löner för att komma in är i grund  ett rasistiskt antagande och faller på sin egen orimlighet.

Kari Parman, ordförande Socialdemokraterna Gnosjö