”Ett gammalt problem vi har är att företaget gärna plockar in extrafolk under säsongtopparna – ofta skoltjejer som hoppar in vid storhelger och på lördagar. Vi vill ha fasta deltidare i stället.”

Ann-Christin Kjellson, 20 år, berättar för Handelsnytt vilka problem hon ska ta tag i som nyvald ordförande för fackklubben på H&M i Östersund. Hon säger det i nummer 11, 1978. I novembernumret, men för 40 år sedan.

Att läsa gamla Handelsnytt är fascinerande. Mycket har hänt, lite har hänt. Ann-Christin brottades med det som butiksanställda fortfarande gör. Arbetsgivarens behov av flexibilitet versus anställdas behov av trygghet – den konflikten lever kvar. Att arbetsgivaren väljer att ha minimibemanning för att sedan kunna ringa in personal vid behov – personal utan några garanterade timmar. Arbetsgivaren kanske vinner några timmar lön, men förlorar så mycket av personalens trygghet. Det blir liksom inte kul att gå till jobbet under de villkoren. Trygga anställda borde ge trygga arbetsgivare.

Arbetsgivarens behov av flexibilitet versus anställdas behov av trygghet – den konflikten lever kvar

Sverige har inget resultat – ingen ny regering. Det resultatet får konsekvenser för tryggheten. För anställningstryggheten. Tryggare kan alla vara.

Med en svag regering, och framför allt utan rödpolitisk hjälp, blir facket desto viktigare. Vad som står i kollektivavtalen blir desto viktigare. 2020 är det avtalsrörelse. Börja fila på kraven redan nu.

H&M-Ann-Christin tar i intervjun från 1978 upp en annan fråga hon ska kämpa för:

”Sedan långt tillbaka har vi också en del akuta arbetsmiljöproblem. Det gäller bl a källarvåningen där det är hett som i helvetet på sommaren och svinkallt på vintern.”

Att slippa frysa på jobbet är personligen en av de viktigare arbetsmiljöfrågorna ur en fysisk aspekt. När jag fryser blir jag irriterad och spänd. Jag har lyxen att kunna ha ett extraelement bredvid skrivbordet. Jag har inga kunder som öppnar dörrar, eller arbetskläder som säger att jag inte får täcka mig med en filt. Winter is coming och du har rätt att inte lida. Det har faktiskt hänt att ett skyddsombud stängt en butik som var för kall.

Jag ringer upp Ann-Christin igen. Hon jobbade på H&M till 1986, sen lämnade hon handeln. Jag frågar om hon nådde några fackliga framgångar. Hon minns inte. Däremot minns hon att det var en rolig period i livet att få vara med där det bestämdes saker, och att ”när man är ung, ivrig och vill mycket, det är inte så lätt. Som tjej också”.

Och så inser jag att som så mycket annat här i livet, är arbetslivet och dess orättvisor så mycket en fråga om kön.

Trygghet och värme på jobbet ska gälla alla.