I grunden är det en sak som är så extra stötande. Ägarna av H&M har blivit rika på andra människors arbete. De som satt klockan, gått upp, strukit kläderna, lagt på sig det där särskilda leendet och sålt. 

Nu när tiderna blir tuffa är det de som faktiskt gjort jobbet som ska kastas under bussen. Samtidigt som ägarna belönar sig själva med extra utdelningar.

För det finns inget mer överslätande sätt att beskriva det på. Gamla trotjänare ska tvingas ner i arbetstid genom så kallad hyvling, och nya rekryteras till och med på nollkontrakt, det vill säga utan någon som helst garanterad arbetstid i botten.

Som om räkningshögen som växer på köksbordet skulle ta någon hänsyn till vilket behov av arbetskraft dina chefer tyckte de hade den månaden. 

För de direkt drabbade är detta illa nog. Men problemet är större än så. Det här handlar i grunden om makt. 

Vem bestämmer över din tid?

Och det är ingen abstrakt fråga. Konflikten rör väldigt konkreta saker som att kunna planera och balansera jobb och familjeliv, känna trygghet och veta att pengarna räcker hela vägen fram till löning även den här månaden.

Ska du vara helt utlämnad till arbetsgivaren, eller räknas även dina behov och rättigheter? Vem är det som bestämmer över din tid? 

Den striden slutar inte med H&M. När utredningen om Ett hållbart arbetsliv över tid presenterades 2019 sa utredaren Anders Wallner att ”arbetsgivarparterna ser inte hyvling som ett stort problem men vi tror att det kan bli det vid en lågkonjunktur”.

Nu är det 2023, ekonomin svajar och ledningen för H&M gör sitt bästa för att bevisa att han hade rätt. 

Vi måste möta hotet

Hyvling är inget nytt fenomen. Men det som händer just nu är ytterligare en väckarklocka. Det här är på riktigt. Hotet måste mötas av en samlad arbetarrörelse. Det handlar om facklig kamp men även politisk.

Reglerna har förvisso skärpts. Nu gäller turordningsregler, och ett visst omställningsskydd. Men de förändringarna måste utvärderas i ljuset av vad som nu sker ute på arbetsmarknaden. 

För i slutändan kokar det ner till en enda väldigt enkel fråga. När vi ser hur H&M agerar idag – är det ett beteende vi tycker ska vara tillåtet på den svenska arbetsmarknaden? Om svaret är nej, måste vi också visa oss beredda att agera. Såväl fackligt som politiskt.

Genom bred solidaritet med Handelsanställdas förbund och skärpt lagstiftning som omöjliggör den här typen av agerande. De anställda på H&M förtjänar en enig arbetarrörelse bakom sig.